Göran Widerberg får Pappers kulturstipendium

Göran Widerberg, mångårig reporter och bildredaktör på Dagens Arbete, tilldelas Pappers kulturstipendium 2017.
– Extremt kul och överraskande! säger han.

Göran Widerberg, 67, har en lång tidningskarriär bakom sig – bland annat på Metallarbetaren och de senaste åren på Dagens Arbete. Här har han varit journalist och tidningens bildredaktör sedan 1992. Som den stilsäkre stilist han också är fick han också 2013 pris för bästa berättande text inom fackförbundspressen, ”Natt över Billingsfors”.
Och nu får han alltså Pappers kulturstipendium – bland annat för att han lyft fram bildens betydelse.

– Skithäftigt, men jag har ju bara gjort mitt jobb! skrattar han.

Göran har också varit drivande i att Dagens Arbete gett utrymme för satir och serier, vilket glatt många läsare. Arne Ankas intåg i Metallarbetare och Dagens arbete är i mångt och mycket hans förtjänst. Görans genuina intresse för satir av samtiden har resulterat i att han är medlem av juryn för EWK-priset.

Så här lyder motiveringen:

”Göran Widerberg har genom hela sitt yrkesliv hållit den kulturella fanan högt, bland annat genom att lyfta fram bildens betydelse! I mångt och mycket är det Görans förtjänst att Dagens Arbete inte enbart blivit alster som handlar om löner, arbete och arbetsmiljö, utan också gett medlemmarna kultur och nya sätt att se på bland annat fotokonsten. Som uttrycket lyder…Vi lever inte allena av bröd… Det har Göran exponerat och därmed öppnat nya världar för många av oss!”

Stipendiet är på 20 000 kronor samt statyetten ”Cellulosaarbetaren” av Per Nilsson-Öst.
– Den statyetten ska stå hemma på pianot, mellan en gipspapegoja från Mexiko och en byst föreställande Leo Tolstoj, säger Göran Widerberg.
Dessa delas ut på onsdag i samband med Pappers förbundsmöte på Rönneberga kursgård utanför Stockholm.  Då får också Rainer Paakinen på avdelning 86, Figeholm kulturstipendium. Han har under sina 23 år på bruket parallellt illustrerat, tecknat och spelat musik parallellt.

Motiveringen lyder:

”Rainer har tecknat sedan väggarna i hallen blev nedkladdade med mammas läppstift. Han skissar jämt – Rainer älskar lukten av papper och tusch! För Rainer är det viktigt att bilderna är öppna för den som tittar på illustrationen – fantasi har alla tills vi väljer att stänga av den. Rainers bilder är oftast fantasifulla och lite läskiga med drakar, svärd och bläckfiskar som svävar över staden, men det gillar barnen. Stilen har Rainer haft från han var 15 år. Det beror sannolikt på att hans farsa sa… kopiera, det kan vem som helst göra… så är det ju inte riktigt, förstår han nu. Rainer tror att det har präglat honom och lagt en inre ribba som påverkar hans skapande.”            

Pontus Ohlin