Industriarbetarnas tidning

Debattartiklar är texter som tar ställning. Åsikterna är skribenternas egna.

”Ett årsbloss skapar inte någon framtidstro”

18 september, 2017

Debatt Regeringens försiktiga regionalsatsning skapar inte någon långsiktig framtidstro i Bengtsfors, Älvdalen eller Sorsele. Utflyttningen av 10 000 statliga jobb från Stockholmsregionen måste bli av så snabbt som möjligt och de lokala sparbankernas jobb borde stödjas. Det skriver Ronny Svensson, forskare i regional planering.

Om skribenten

Ronny Svensson är fil lic i kulturgeografi och har varit lärare och forskare i regional planering vid KTH och under 23 år kanslichef i kommunorganisationen SmåKom. Har gett ut flera debattböcker om landsbygd och regional utveckling.

Läs också

Uppdrag: Rädda bygden!

Äntligen kom det för några dagar sedan en någorlunda tydlig signal från den S-ledda regeringen om att det krävs aktiva satsningar på landsbygden om vi inte skall skänka regionerna utanför storstäderna ett evigt utanförskap.

Klyftorna mellan stad och land har nämligen växt kraftigt sedan början av 1990-talet: Detta trots att landsbygdens resurser, kunskap och utvecklings-potential är mycket stor och behövs för landets fortsatta välfärd och nödvändiga förändringar. Särskilt 2000-talets insatser för landsbygden har som helhet varit erbarmligt svaga på gränsen till obefintliga sett utifrån partiernas försäkringar om att hela Sverige ska leva.

Om vi ser hela frågan om regional utveckling i syfte att ge varje region chansen att utvecklas maximalt under varje regions förutsättningar, har S-ledda regeringar sedan början av 1960-talet varit den enda ”garanten” för konkreta och kraftfulla insatser.

Gunnar Strängs användning av företagens investeringsfonder utgör även i dag grunden för exempelvis Volvos anläggning i Umeå och Scanias i Oskarshamn. 1970-talets utlokaliseringar av statliga verk med över 11.000 flyttade tjänster till orter som Sundsvall, Gävle, Borlänge, Norrköping och Karlstad spelar idag en viktig roll för dessa regioncentras arbetsmarknader och utveckling.

Utan det radikala och för Europa unika skatteutjämningssystem som flera S-regeringar varit de starkaste tillskyndarna till hade en stor del av Kommunsverige i dag inte fungerat, trots att det givetvis finns revor även i detta trygga segel.

Centern och dess föregångare har som regel stått på samma sida vid omröstningarna i Riksdagen, i likhet med Vänsterpartiets olika historiska varianter.

Men efter 1990-talets bank- och finanskris har de regionala löftena och politiska besluten knappast gått landsbygdens väg, om vi bortser från Göran Perssons kraftfulla insatser på att stärka de regionala högskolorna och uppgradera vissa av dem till universitet.

När regeringen Löfven aviserade sin nya linje i den regionala politiken fanns en del bra inslag. Exempelvis nya servicekontor på tio platser (ett förslag som kom redan 2009 och omfattade landets samtliga 290 kommuner) fler lokala lärcentra, bättre vägar och kollektivtrafik samt 3000 gröna jobb.

Totalkostnaden är 1, 2 miljarder för det paket som skall förverkligas nästa år. Förslagen hade inte några inslag av överraskningar om vi bortser från den i detta sammanhang något aparta propån om att satsa på Göta Kanal. Sett i relation till bland annat behovet att ge järnvägssträckan Mora–Stockholm och Bergslagens industritunga transportvägar en anständig standard, samt den nödvändiga upprustningen av E45 och Inlandsbanan kan kanalen på västgötaslätten te sig lite udda.

Man kan värdera detta landsbygdspaket utifrån olika perspektiv. Det som är uppmuntrande är att satsningarna bryter en lång period av en förlamande passivitet kring vad som händer utanför storstadstullarna. Att föra in det i valrörelsen är också utmärkt. Men det finns förstås också ett antal men som när man gör en helhetsvärdering av Löfvenpaketet.

När vi för inte så länge sedan fick Trafikverkets långtidsplan för investeringar de närmaste 12 åren såg vi inte så mycket av strukturellt viktiga investeringar utanför storstäderna. Länen ovanför Mälardalen och särskilt den stora inlandsregionen fick bara småsmulor från de flera hundra miljarderna fram till år 2029, även om Riksdagen kan ändra verkets förslag på strategiska punkter.

Att döma av de senaste decenniernas planer och beslut på trafikområdet brukar landsbygden slutligen få ge sig för storstädernas omättliga anspråk. När Sverigeförhandlingen, som fått i uppdrag att prioritera framtidens höghastighetslinjer (eller högre hastigheter) på järnvägen och bostadsbyggandets regionala profil, ser vi att det bara handlar om storstäderna och stråken dem emellan.

En annan statlig utredare presenterade för kort tid sedan ett likaledes kontroversiellt förslag om att bygga nio helt nya städer utanför Stockholm/Uppsala och Göteborg. Gävle fick också ett litet omnämnande med löfte om ett litet tillskott på 4000–6000 nya lägenheter.

Inte i något avseende ifrågasattes den fortsatta och i Europa unika snabbutbyggnaden av främst Stockholmsregionen, trots att satsningarna skulle fortsätta att dränera övriga Sverige på åtskilliga miljarder och framtidsutsikter om uppslagen blir verklighet.

Och inte nog med det. I början av september publicerade Stockholmsregionens eget planeringskontor en gigantisk expansionsplan för regionens befolkning och arbetsmarknad utan att ett ögonblick sätta det i relation till landets totala utveckling och resurser.

Regeringens trovärdighet kring landsbygdsfrågorna sätts nu onekligen på spel. För att öka tilltron till regeringens mycket försiktiga satsning utanför de av storföretagen gynnade större städerna krävs en kraftfull plan för satsningarna efter 2018. Ett årsbloss skapar inte någon framtidstro i vare sig Bengtsfors, Älvdalen, Åsele eller Sorsele.

Dessutom är det nödvändigt att så snabbt som möjligt realisera Landsbygdskommitténs propå om att flytta ut 10 000 statliga jobb från Stockholmsregionen. Och vad tänker regeringen göra åt bankdöden i större delen av Sverige, vilket idag hämmar småföretagens tillväxt? Varför inte krydda nästa landsbygdssatsning med ett utvecklingspaket till stöd för de folkligt förankrade 59 lokala sparbankerna? Utan säkra krediter kan ingen region växa!

Ronny Svensson

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Mer åsiktsmaterial

Det jobbiga med bra tv

Det jobbiga med bra tv

Varför tittar jag på när familjer går sönder? Måste ju se hur det går, skriver Carl-Einar Häckner.

Tiden kan vi aldrig köpa tillbaka

Tiden kan vi aldrig köpa tillbaka

Arbetad tid kan omvandlas till pengar men åt andra hållet är det inte lika lätt, skriver Lars Henriksson.

”Statens stöd måste fördelas på annat sätt”

”Statens stöd måste fördelas på annat sätt”

Det behövs fler aktörer som hjälper funktionshindrade att komma in på arbetsmarknaden, skriver tre verksamhetsledare inom rekrytering och utbildning.

Så blev jag ett original

Så blev jag ett original

Med mer i backspegeln än i framrutan kan man undra vad jobbet har gjort med en, skriver Sven Olov Karlsson.

”Nu ska Samhall åter stå på de funktionshindrades sida”

”Nu ska Samhall åter stå på de funktionshindrades sida”

L: Efter hårda förhandlingar har vi fått igenom verkningsfulla förändringar av Samhall.

”Nu är det tid för försoning i LO”

”Nu är det tid för försoning i LO”

Las-överenskommelsen som IF Metall och Kommunal anslutit sig till gynnar inte oss som fackförbund. Men nu måste vi – enade – gå vidare i kampen, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.

”Industrin kan rädda klimatet”

”Industrin kan rädda klimatet”

Svensk industri är på god väg att bli världs-ledande i klimatsmart produktion. Vi har en nyckelroll i vår tids stora ödesfråga, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

Detta har vi lärt oss av pandemin

Detta har vi lärt oss av pandemin

Det har varit ett år fullt av prövningar, men också lärdomar, skriver GS-fackets ordförande Per-Olof Sjöö.

Dags att agera, närings­ministern

Dags att agera, närings­ministern

Helle Klein: ”Det sociala företaget blev ett vinstjagande bemanningsbolag som förstör både människor och marknad.”

När vi hellre letar efter myskoxar

När vi hellre letar efter myskoxar

En utsatt omhändertagen flicka vädjar för sitt liv. Men vem orkar väl lyssna på det, skriver Alexandra Pascalidou.

Du kanske också vill läsa…

”Svensk landsbygd är närande – inte tärande”

”Vi måste skapa bättre förutsättningar för jobb, fortsätta att stärka välfärden och vi måste ha en högre ambitionsnivå för hela landet”, skriver landsbygdsminister Sven-Erik Bucht i vår uppmärksammade debatt om framtiden för landsbygden.

Så underlättas företagande i glesbygden

Enklare regelhantering och möjlighet att slippa skatta på pengar som används för att få företaget att växa, är två av förslagen som Småföretagarnas riksförbund lyfter fram för att bryta landsbygden negativa trend.

”Ta vara på eldsjälarna”

Städerna går starkt mycket tack vare de ungas inflyttning från mindre kommuner – och landsbygdens förlust av dem är mer förödande än av råvarorna. Det är därför nödvändigt med en kraftsamling av de främsta lokala aktörerna. Det skriver Charlotta Mellander, professor i nationalekonomi, angående framtiden för glesbygden.​

Är landsbygden storstan evig vinnare?

Är landsbygden storstan evig vinnare?

Riksdagen måste ta kommandot över den nationella infrastrukturpolitiken. I dag får landsbygden inte en rimlig chans att utvecklas, skriver Ronny Svensson, som forskar i regional planering vid KTH.

”Arbetarägande bromsar nedrustningen”

Vi behöver utveckla en svensk modell för arbetskooperativa företag och Värmland är kanske bästa länet i landet att göra det i, skriver Leif Tyrén, verksamhetsledare på Värmlandskooperativen, angående vår debatt om framtiden för landsbygden.

Utveckling växer underifrån – inte uppifrån

Ska man bygga ett livskraftigt näringsliv – och inte ett system för eviga bidrag och subventioner – måste pengarna och besluten finnas lokalt. Det skriver Metallarbetarens före detta chefredaktör, författaren Per Åhlström, om framtiden för glesbygden.

”Klyftorna kan utjämnas”

Klyftorna är på väg att växa, mellan stad och land, mellan inrikes och utrikes födda. Nu behövs bland annat mer utbildning, statliga investeringar och att vi skyndar på utvecklingen av storregioner, skriver Jan Edling från analysföretaget Flexicurity.

”Så kan landsbygden få nytt liv”

Ett brett samarbete mellan privata och offentliga aktörer på landsbygden är nödvändigt om hela Sverige ska leva i framtiden. Men det behövs också pengar, skriver Jan Olsson, tidigare utredare på Metall apropå DA:s reportage ”Uppdrag: Rädda bygden”.

”Det handlar tamejfan om vår överlevnad”

”Det handlar tamejfan om vår överlevnad”

”Ska vi som tvingas resa längst, med de sämst betalda yrkena, stå för allt?” Carl Hällströmer, brevbärare och deltagare i Bensinupproret, svarar Kennet Bergqvist om bensinpriser och nedmontering av samhällsservice i glesbygd.

Dags för Swedish deal

Dags för Swedish deal

Po Tidholms reportage Resten av Sverige visar på behovet av en ny regionalpolitik. I Dagens Arbete pågår en motsvarande debatt efter reportaget Uppdrag: Rädda Bygden. Dags för en ”Swedish deal” för stad och land, skriver Helle Klein.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Unga slås ut – platsar inte på Samhall

Statskontoret slog larm för flera år sedan – fel personer slussas till Samhall. Men ingenting har hänt. Unga med funktionsnedsättning hamnar utanför arbetslivet.
De sociala företagen som tar emot människor med svåra funktionshinder har svårt att klara konkurrensen med statliga Samhall.

”Jag dög inte åt Samhall”

Hos Anna Ytell i Hudiksvall jobbar människor som sorterats bort. Ingen av dem har ens fått frågan om att få komma till Samhall.

Arbetsförmedlare: Samhall ska i princip ha friska människor

Arbetsförmedlare vittnar om att Samhall styr, mer än vad det statliga bolaget självt hävdar.
”Många inskrivna är överhuvudtaget inte aktuella för Samhall, för Samhall tar inte emot dem”, säger en arbetsförmedlare.

Dagens Arbete granskar Samhall

Statsägda Samhall får miljarder varje år för att utveckla människor med funktionshinder. Men idag styr affärerna.
Kunden är i fokus och medarbetarnas hälsa sätts på spel, särskilt under pandemin. Många är rädda. Men flera väljer nu att vittna.

Underbemanning tär på Samhalls personal

Samhall i Karlstad har varit framgångsrikt att vinna kunder. Men personalen räcker inte till. Varje morgon träffas driftledarna för att få ihop folk till alla uppdragen. ”Vi bara kör”, säger Robert Hallstensson.

Samhall struntar i smittan

Människor i riskgrupp städar ­äldreboenden, mat­affärer och gym. Utan skydd. De trängs på bussar och i små fikarum. Samhalls städare glömdes bort under pandemin.

Dags att agera, närings­ministern

Helle Klein: ”Det sociala företaget blev ett vinstjagande bemanningsbolag som förstör både människor och marknad.”

HR styr allt men slipper ta ansvaret

Dagens Arbetes Elinor Torp om en yrkesgrupp som bestämmer allt mer, utan att behöva stå till svars. Det visar sig inte minst i granskningen av Samhall.