Integrationens motor heter jämlikhet

Ledare ”Sänkta skatter och nedpressade löner är gammal klassisk Moderatpolitik som nu påstås vara nytänk för integrationen”, skriver Helle Klein och hoppas på en fortsatt frejdig debatt om den svenska modellen.

Partiledardebatten i Agenda i söndags kväll gav inga direkta nyheter men däremot blev det tydligt att höger-vänsterdimensionen i svensk politik fortfarande lever. Framförallt var duellen mellan nye Moderatledaren Ulf Kristersson och statsminister Stefan Löfven mycket talande. Den handlade om integration och jobb. Båda är bekymrade över den höga arbetslösheten bland nyanlända men deras lösningar är varandras motsatser.

Kristersson talar dramatiskt om integrationsmisslyckandet och det växande utanförskapet. Han räds de ökande klyftorna men medicinen han ordinerar handlar just om att öka klyftorna mellan människor. Sänkta skatter och nedpressade löner är gammal klassisk Moderatpolitik som nu påstås vara nytänk för integrationen.

Löfven är däremot en varm förespråkare av välfärdsstatens jämlikhetsskapande där utbildning hör till nyckeln för en sammanhållen arbetsmarknad. I stället för att skapa ett låglöneproletariat ska alla få chansen att utbildas och få riktiga jobb. Och välfärden ska utvecklas och inte avvecklas. Häri ligger vurmen för den svenska modellen.

Debatten är oerhört viktig, ja något av en framtidsdelare. Förhoppningsvis blir den tydlig även i riksdagens partiledardebatt.

I veckan kom tankesmedjan Katalys ut med en rapport som visar att de borgerliga partiföreträdarna använder integrationsargumentet som ett sätt att bryta upp den svenska modellen, skapa en låglönesektor och öka ojämlikheten genom att gradera välfärden mellan nyanlända och svenskfödda.
Först måste bilden ges av en total kollaps där integrationen misslyckats. Det stämmer att arbetslösheten är alltför hög bland nyanlända och att vi ser en oroväckande tudelad arbetsmarknad. Men det stämmer inte alls att Sverige är värst i EU-klassen eller att integrationen är ett misslyckande.

I Sverige är sysselsättningsgraden visserligen lägre för utrikes födda än för inrikes men när det gäller att få flyktingar och invandrare i jobb ligger Sverige riktigt bra till. Om man ser till hur de bosniska flyktingarna som kom under 1990-talet integrerades har hela 73 procent integrerats på arbetsmarknaden. Motsvarande siffra i Danmark är 51 procent.

Det är klart att den stora flyktingströmmen 2015 utmanar både arbetsmarknad och välfärd på ett fundamentalt sätt. Likväl finns det ingenting varken i forskning eller i verkligheten som säger att skapande av okvalificerade låglönejobb skulle vara integrerande. Tvärtom ökar utanförskapet och ojämlikheten vilket visat sig i USA men också i Tyskland där jobbsuccén på senare år till stor del handlat om otrygga låglönejobb som ingen kan försörja sig på.

De borgerliga Alliansledarna angriper både lönebildningen med fack och arbetsgivare som sluter avtal liksom den generella välfärdens principer. Det är i grunden ett ifrågasättande av den svenska modellen som tjänat det här landet väl i decennier.

Striden gäller jämlikheten. Bra om de rödgröna vässar argumenten och visar att kampen för ordning och reda på arbetsmarknaden likaväl som i välfärdsstaten är en kamp för integration och alla människors lika värde.

Helle Klein