”Livet har blivit begränsat”

Arbetsmiljö Majken Lundqvist Eriksson fick allergiproblem av isocyanater på 90-talet. Besvären skulle över, men idag säger hon:

– Kommer det en karl med rakvatten och ställer sig efter mig i kön får jag bara sätta ner korgen och gå ut, säger hon.

Det började klia i ögonen och i munnen. Läpparna svullnade upp och det blev svårt att andas. Majken Lundqvist Eriksson och Bengt Persson fick betala ett högt pris när ett nytt, skadligt lim introducerades på Plastal i Olofström.

– Vi stod där med limmet hela dagarna. Vi fick det på händerna och andades in det, säger Majken Lundqvist Eriksson.

Dagens Arbete har följt henne sedan 1994. Vid den första intervjun var hon och flera kollegor sjukskrivna från sina jobb på Plastal. De fick veta att besvären antagligen skulle mattas av med tiden, men så har det inte blivit. Tvärtom har allergin förvärrats och hon har blivit känslig mot nya ämnen.

Hon kan inte använda smink för då svullnar ögonen upp. Hon kan inte ha blommor hemma och om bönderna sprider gödsel på åkrarna måste hon gå in direkt.

Besvären kommer blixtsnabbt. I värsta fall får hon feber eller andnöd. Att gå till affären och handla är i princip omöjligt.

– Jag klarar knappt att gå förbi hyllan med tvättmedel och kommer det en karl med rakvatten och ställer sig efter mig i kön får jag bara sätta ner korgen och gå ut, säger hon.

Majkens kollega Bengt Persson, som också blev sjuk av limmet, känner igen beskrivningen. Isocyanaterna gav honom kronisk bronkit. Han hostar mycket och i perioder har han väldigt svårt med andningen.

– Medicinerna har blivit bättre med åren, men det räcker att någon med parfym går förbi så är det kört, säger han.

Han blev förtidspensionär i slutet av 1990-talet och var färdig med arbetslivet redan i 40-årsåldern.

– Jag sköter allt som ska göras här hemma i stället och det är frun tacksam för. Vi har försökt att göra det bästa av situationen, säger han.

De som inte kunde vara kvar på Plastal på grund av sina allergier förlorade sina jobb. Vissa fick livränta från Försäkringskassan, som Bengt Persson, medan andra bedömdes som ”friska i sanerad miljö”. Majken Lundqvist Eriksson har kämpat sig till en livränta på 25 procent. Hon jobbade deltid inom hemtjänsten i många år, men 2010 blev hon sjukskriven.

Nu arbetstränar hon för att se om det finns något jobb hon kan klara trots besvären. Bara att få ihop vardagen är en utmaning.

– Livet har blivit begränsat. Jag har fått mer och mer problem med febern. Så fort jag dammsuger eller anstränger mig det minsta går den upp till 38,5 och jag måste vila, säger hon.

Hon tycker inte att någon har tagit ett långsiktigt ansvar för att följa upp hälsan hos de som blev sjuka.

– I början träffade jag specialistläkare och tog prover, men nu görs inget sådant längre. Många av de som jobbade på Plastal har fått cancer och det gör mig orolig, säger hon.

Efter att riskerna med isocyanater uppdagades på Plastal installerades ett nytt utsug och värmepistolen fick en spärr som gjorde att limmet inte kom upp i lika hög temperatur. Majken Lundqvist Eriksson hoppas att det som hände blev en lärdom för arbetsgivare, både på Plastal och på andra fabriker.

– Numera, när det kommer nya medel, hoppas jag verkligen att de testas ordentligt innan de börjar användas, säger hon.