Industriarbetarnas tidning

Fackledaren valde kryddstark tillvaro

21 november, 2017

Skrivet av Hector Barajas

Vad hände sen?Niklas Starow gick från den fackliga hetluften rakt in i en hetare verklighet som chiliodlare.
– Otroligt mycket jobb, men också väldigt roligt.

Läs reportaget från 2015:

Den dubbla kampen på Tetra Pak

Klockan 03.45. Larmsignalen ljuder. Niklas Starow kliar sig i det långa skägget, tar ett djupt andetag och kliver upp. Växthusen på tomten är fyllda med prunkande chiliplantor och han måste ta hand om dem innan han åker sju mil till bemanningsjobbet i Malmö.

Det är verkligen slitigt och inte särskilt lönsamt att vara chili­odlare, men det är vad han kände att han ville göra med sitt liv i slutet av sommaren 2014. Det var då Tetra Pak beslutade att lägga ner fabriken i Lund. Niklas Starow var GS-fackets klubbordförande när 250 anställda skulle bli av med jobbet. Det enda positiva var att det knuffade honom i riktning mot huset i Vollsjö, som han delvis köpte med avgångsvederlaget från Tetra Pak.

Men hur länge orkar du att ha det så här?

– I den här takten så kommer jag att slita ut mig. Men målet är att omsätta en miljon dollar om fem år, säger han tvärsäkert och exportinriktat.
Niklas Starow har redan lärt sig den hårda vägen att kommersiell chiliodling inte är någon dans på rosor. Ett skadedjursangrepp förra året tog halva skörden. En katastrof för ekonomin. Men kasta in handduken? Aldrig i livet. I dag levererar han chilifrukter till restauranger i Skåne och han säljer plantor på marknader.
Men hur kommer det här att sluta?
– Bra. Jag kommer så småningom att bygga upp ett helt automatiskt växthus och öka omsättningen rejält. Fram till dess får jag nog fortsätta jobba som ett arsle.
Text: Héctor Barajas

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

”Denna dag, liksom de flesta denna vecka, är det ganska öde”

”Denna dag, liksom de flesta denna vecka, är det ganska öde”

Lars-Eric Jönsson på Tetra Pak i Lund om hur hans jobb har påverkats av Coronakrisen.

GS i Indien: ”De vågade inte prata med oss”

GS-facket reste till Indien för att träffa anställda på Tetra Pak, men de lyckades inte få tag på någon som vågade prata.
”De var rädda för att någon skulle se det”, säger Julius Petzäll på GS.

Svårare att få tid i tvättstugan

Svårare att få tid i tvättstugan

Lean-produktionen har gjort att det inte råder samma frihet för arbetarna på Astra Zeneca i Södertälje som när time care-systemet infördes 2007.

Gula bojar ska ge  grön energi – och nya jobb

Gula bojar ska ge grön energi – och nya jobb

Seabased jobbar i en klimatsmart framtidsbransch. Men att fånga kraften i havet är ett vågspel.

Skogen är en nyckel – men räcker den till?

Skogen är en nyckel – men räcker den till?

Klimathotet har gjort skogen superhet och svensk industri satsar för att ligga i täten. Men det är många som slåss om samma råvara.

Här är framtiden fossilfri

Här är framtiden fossilfri

Klimatfrågan och vårt sätt att producera energi blir en ödesfråga för politiken, företagen – och därmed jobben. Det har man insett för länge sedan i Skutskär.

”Jag ville få in foten i industrin”

”Jag ville få in foten i industrin”

Att unga ratar industrin har DA skrivit om många gånger. 2007 träffade vi en skolklass i Södertälje där bara tre av tioåringarna kunde då tänka sig ett jobb i fabrik. En av dem, Johan Samaan, arbetar i dag på Scania – och pluggar på högskolan.

Sökes: tusentals industri­arbetare

Sökes: tusentals industri­arbetare

Ungdomarna väljer bort gymnasiets praktiska program. Samtidigt skriker marknaden efter kvalificerad arbetskraft. Vinnare är de företag och skolor som arbetar tillsammans.

Visselblåsaren som gjorde skillnad

Visselblåsaren som gjorde skillnad

De Samhallanställda sorterade återvunnet papper bland farliga maskiner och giftig dieselrök. Reportaget från 2009 är ett av många under åren där DA avslöjat missförhållanden som annars förblivit dolda. Men Lars-Erik Sköngård fick betala ett pris för att han berättade om den ohälsosamma arbetsmiljön.

Vad kan ni göra bättre?

Vad kan ni göra bättre?

20-årsfirande DA låter företrädare för våra tre ägare reflektera bakåt och önska framåt.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Unga slås ut – platsar inte på Samhall

Statskontoret slog larm för flera år sedan – fel personer slussas till Samhall. Men ingenting har hänt. Unga med funktionsnedsättning hamnar utanför arbetslivet.
De sociala företagen som tar emot människor med svåra funktionshinder har svårt att klara konkurrensen med statliga Samhall.

”Jag dög inte åt Samhall”

Hos Anna Ytell i Hudiksvall jobbar människor som sorterats bort. Ingen av dem har ens fått frågan om att få komma till Samhall.

Arbetsförmedlare: Samhall ska i princip ha friska människor

Arbetsförmedlare vittnar om att Samhall styr, mer än vad det statliga bolaget självt hävdar.
”Många inskrivna är överhuvudtaget inte aktuella för Samhall, för Samhall tar inte emot dem”, säger en arbetsförmedlare.

Underbemanning tär på Samhalls personal

Samhall i Karlstad har varit framgångsrikt att vinna kunder. Men personalen räcker inte till. Varje morgon träffas driftledarna för att få ihop folk till alla uppdragen. ”Vi bara kör”, säger Robert Hallstensson.

Dagens Arbete granskar Samhall

Statsägda Samhall får miljarder varje år för att utveckla människor med funktionshinder. Men idag styr affärerna.
Kunden är i fokus och medarbetarnas hälsa sätts på spel, särskilt under pandemin. Många är rädda. Men flera väljer nu att vittna.

Samhall struntar i smittan

Människor i riskgrupp städar ­äldreboenden, mat­affärer och gym. Utan skydd. De trängs på bussar och i små fikarum. Samhalls städare glömdes bort under pandemin.

Dags att agera, närings­ministern

Helle Klein: ”Det sociala företaget blev ett vinstjagande bemanningsbolag som förstör både människor och marknad.”

HR styr allt men slipper ta ansvaret

Dagens Arbetes Elinor Torp om en yrkesgrupp som bestämmer allt mer, utan att behöva stå till svars. Det visar sig inte minst i granskningen av Samhall.