”Denna dag, liksom de flesta denna vecka, är det ganska öde”
Lars-Eric Jönsson på Tetra Pak i Lund om hur hans jobb har påverkats av Coronakrisen.
Vad hände sen?Niklas Starow gick från den fackliga hetluften rakt in i en hetare verklighet som chiliodlare.
– Otroligt mycket jobb, men också väldigt roligt.
Läs reportaget från 2015:
Klockan 03.45. Larmsignalen ljuder. Niklas Starow kliar sig i det långa skägget, tar ett djupt andetag och kliver upp. Växthusen på tomten är fyllda med prunkande chiliplantor och han måste ta hand om dem innan han åker sju mil till bemanningsjobbet i Malmö.
Det är verkligen slitigt och inte särskilt lönsamt att vara chiliodlare, men det är vad han kände att han ville göra med sitt liv i slutet av sommaren 2014. Det var då Tetra Pak beslutade att lägga ner fabriken i Lund. Niklas Starow var GS-fackets klubbordförande när 250 anställda skulle bli av med jobbet. Det enda positiva var att det knuffade honom i riktning mot huset i Vollsjö, som han delvis köpte med avgångsvederlaget från Tetra Pak.
Men hur länge orkar du att ha det så här?
– I den här takten så kommer jag att slita ut mig. Men målet är att omsätta en miljon dollar om fem år, säger han tvärsäkert och exportinriktat.
Niklas Starow har redan lärt sig den hårda vägen att kommersiell chiliodling inte är någon dans på rosor. Ett skadedjursangrepp förra året tog halva skörden. En katastrof för ekonomin. Men kasta in handduken? Aldrig i livet. I dag levererar han chilifrukter till restauranger i Skåne och han säljer plantor på marknader.
Men hur kommer det här att sluta?
– Bra. Jag kommer så småningom att bygga upp ett helt automatiskt växthus och öka omsättningen rejält. Fram till dess får jag nog fortsätta jobba som ett arsle.
Text: Héctor Barajas
