Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Skattepolitiken – en julrysare

22 december, 2017

Skrivet av

GästkrönikaEn julsaga om  Olika Regeringars Skattepolitik, mycket fritt efter Dickens. Alla likheter med nu levande Ebenezrar är bara önsketänkande, försäkrar krönikören Lars Henriksson.

Om skribenten

Lars Henriksson arbetar på Volvo Torslandaverken sedan 1978 och varit fackligt aktiv sedan dess, i dag som skyddsombud.

Skriver regelbundet i olika tidningar och är redaktör för den oberoende fabrikstidningen Kvasten. Även författare till boken Slutkört, om bilarna jobbet och klimatet.

Det var natten innan jul och Ebenezer Wahlross kände sig trött. En bankdirektörs tunga värv med att flytta runt sina och andras pengar i världen så att de till sist hamnade i skatteparadis kostade på. Det sista draget med att flytta hela banken var han särskilt nöjd med. Vilka trodde de att de var att kräva extra straffskatter? Han tänkte minsann inte låta en krona mer än nödvändigt av sina eller klienternas ärligt förtjänta pengar hamna hos några underbegåvade slashasar utan vett och ambition.

Just som Ebenezer börja sjunka ner i en sömn, så behaglig som bara en väl genomförd skatteplanering kan ge, rörde sig något i mörkret. En lång skepnad, halvt genomskinlig, liksom svajade vid fotändan av sängen.

– Vem är du, flämtade Ebenezer skräckslaget och sträckte sig efter larmet på nattygsbordet. Eller försökte, för ur hans strupe kom inte ett ljud och handen vägrade lyda

– Lugn, bara lugn, sa skepnaden. Jag är De Gångna Regeringarnas Skattepolitik. Det glimmade till av guld i gestaltens öra och konturen av en bekant hästsvans fick Ebenezer att andas lite lugnare.

– Vad vill du mig, muttrade Ebenezer, skeptiskt. Eller försökte, för det kom fortfarande inte ett ljud.

– Jag vill bara påminna om vad tidigare regeringar gjort för att minska din skatt, svarade gestalten. Vi har sänkt inkomstskatten med 140 miljarder, framför allt för sådana som dig. Avskaffat förmögenhetsskatt och fastighetsskatt. Bolagsskatten har också gått ner rejält.

Lättad, men lite uttråkad, började Ebenezer sjunka tillbaka i sin slummer – hans tillgångar fanns ändå utom räckhåll för klåfingriga politiker.

Men så började den spöklika varelsen kränga och vrida sig, det var som om något försökte komma fram och ta dess plats. Och det var just vad som skedde. Hästsvansen blekande bort och en ny, mer bastant men lika spöklik varelse stod vid sängen. Fortfarande lydde inte Ebenezers kropp men den andre tycktes ändå höra hans tysta röst.

– Jag är Den Nuvarande Regeringens Skattepolitik, sa den genomskinlige. Hans sävliga norrländska, hur underklassig den än lät för Ebenezer, ingav ändå en viss trygghet. Detta var definitivt inget hot.

– Och vad tänker du göra för mig, undrade Ebenezer ordlöst.

– Vi har låtit alla de tidigare skattesänkningarna vara kvar, svarade vålnaden med sonor stämma. Och det var faktiskt vi som tog bort arvsskatten och sänkte arbetsgivaravgifterna. För att inte tala om…

Men han talade för döva öron, Ebenezer var tillbaka på paradisöarna, hos sina älskade fonder.

Så ljungade en blixt genom mörkret och rummet fullkomligt fylldes av ett myller som ständigt skiftande färg, form och skepnad.

– Men vafan skrek, Ebenezer ljudlöst. Jag försöker faktiskt sova! En del har faktiskt viktiga saker att göra om dagarna. Stick!

Men myllret tog ingen notis utan talade med många röster.

– Vi är En Kommande Regerings Skattepolitik. Vi ska att sänka din skatt på ett sätt som ingen gjort tidigare. Glöm alla jurister, trassliga upplägg och rotande journalister.

Ebenezer vaknade till. Det här lät ju intressant.

– Vi kommer helt enkelt att se till att ingen har så sinnessjukt hög lön som du och dina vänner haft, fortsatte växelsången. Normal lön och normal skatt för alla. Bra va? Bankerna tar vi kontroll över och skatteparadisen stängs. Och inte bara här, vi är ett spöke som kommer att gå runt i hela Europa.

Ebenezer kände dödens isande grepp om strupen och med uppbjudande av alla krafter lyckades han ta kontrollen över sin kropp, nådde larmet och skrek så det ekade: Skatt är stöld!!

– Ja, vad är det, herrn, hördes en mild röst. Är det skattedrömmen igen?

Två siluetter avtecknade sig mot den öppnade dörrens ljusrektangel.

– Fonderna! Pengarna! Alice, var är pengarna??

– Ingen fara, herrn. De är i tryggt förvar.

– Men … började den andra siluetten och Ebenezer uppfattade några oroliga rörelser. Hade han varit yngre skulle han kanske kunnat identifiera ljudet av en foppatoffla som träffade ett smalben följt av ett kvävt stön.

– Allt är som det ska, sa den som hette Alice. Sov nu bara, herrn. Det är mycket att göra i morgon. Ett glas portvin, kanske?

Snart hördes lugna andetag från bädden.

– Sov så gott, Ebbe lille, sa Alice och stängde dörren om den sovande mannen.

– Vad var det där med ”herrn” och pengarna? Och varför sparkades du, sa den mindre upprört.

– Han får sådana drömmar såhär års, förstår du Yusuf, och då får vi spela med lite. Han var en höjdare för länge sedan, men allt försvann i dubbelkrisen. Du vet, när isarna smälte, en massa skatteparadis utplånades, bankerna gick i putten och vi fick ta över hela härligheten. Han blev utfattig och flyttade hit men välfärden räcker gott till alla numera. Han trivs bra här på boendet för det mesta. Det är bara det förflutnas spöken som hemsöker honom ibland.

En kommentar till “Skattepolitiken – en julrysare

  • Något vi borde inför är att bara de som faktiskt har ett arbete och betalar skatt får rösta i valet. Varför ska folk som inte jobbar och lever på bidrag få rösta för vad skattepengar ska användas till när dom inte själva bidrar med några pengar?

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Så blir du din egen Bernie Sanders

Så blir du din egen Bernie Sanders

Volvoarbetaren Lars Henriksson erbjuder intresserade politiker en stilanalys som går bortom de stickade vantarna.

”Nu ska Samhall åter stå på de funktionshindrades sida”

”Nu ska Samhall åter stå på de funktionshindrades sida”

L: Efter hårda förhandlingar har vi fått igenom verkningsfulla förändringar av Samhall.

Vi är skydds­ombuden som inte duger

Vi är skydds­ombuden som inte duger

Så här ser våra dagar ut när vi ser till att arbetsplatserna är säkra. Vi räddar liv, skriver regionala skyddsombudet Linda Forså.

”Gör läxan, Morgan Johansson”

”Gör läxan, Morgan Johansson”

Osanna klyschor när Morgan Johansson svarar på hanteringen av de unga ensamkommande och nya gymnasielagen, skriver Marga Sandström från organisationen Världen i Värmland.

Därför måste vi lära av Kinas industripolitik

Därför måste vi lära av Kinas industripolitik

Kajsa Borgnäs: Coronapandemin, klimatkrisen och Kinas stora tekniska framsteg visar att vi behöver en mer aktiv industripolitik.

Demokratin står på spel

Demokratin står på spel

Det är oerhört allvarligt när en sittande president utropar sig som vinnare trots att oppositionens kandidat leder och valet inte på något sätt är avgjort, skriver Helle Klein.

Den ständigt aktuella liberalen

Den ständigt aktuella liberalen

I en tid när liberalismen sällan betonar människors ekonomiska möjligheter att uppnå frihet behöver vi Kerstin Hesselgren, skriver författaren Jan-Ewert Strömbäck.

”Ljugande politiker är ett hot mot demokratin”

”Ljugande politiker är ett hot mot demokratin”

Jan Scherman: När Ebba Busch ljuger om sitt festande mitt i en coronakris använder hon sig av samma metod som Donald Trump

”Vi måste aktivt skydda demokratin”

”Vi måste aktivt skydda demokratin”

Även vi bör återuppta diskussionen om att förbjuda militanta nazistorganisationer som NMR, skriver journalisten Lisa Bjurwald

Bra jobb­satsningar i höstbudgeten

Bra jobb­satsningar i höstbudgeten

Magdalena Anderssons spara i ladorna har bytts mot satsa järnet. Det är helt rätt, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Unga slås ut – platsar inte på Samhall

Statskontoret slog larm för flera år sedan – fel personer slussas till Samhall. Men ingenting har hänt. Unga med funktionsnedsättning hamnar utanför arbetslivet.
De sociala företagen som tar emot människor med svåra funktionshinder har svårt att klara konkurrensen med statliga Samhall.

”Jag dög inte åt Samhall”

Hos Anna Ytell i Hudiksvall jobbar människor som sorterats bort. Ingen av dem har ens fått frågan om att få komma till Samhall.

Arbetsförmedlare: Samhall ska i princip ha friska människor

Arbetsförmedlare vittnar om att Samhall styr, mer än vad det statliga bolaget självt hävdar.
”Många inskrivna är överhuvudtaget inte aktuella för Samhall, för Samhall tar inte emot dem”, säger en arbetsförmedlare.

Dagens Arbete granskar Samhall

Statsägda Samhall får miljarder varje år för att utveckla människor med funktionshinder. Men idag styr affärerna.
Kunden är i fokus och medarbetarnas hälsa sätts på spel, särskilt under pandemin. Många är rädda. Men flera väljer nu att vittna.

Underbemanning tär på Samhalls personal

Samhall i Karlstad har varit framgångsrikt att vinna kunder. Men personalen räcker inte till. Varje morgon träffas driftledarna för att få ihop folk till alla uppdragen. ”Vi bara kör”, säger Robert Hallstensson.

Samhall struntar i smittan

Människor i riskgrupp städar ­äldreboenden, mat­affärer och gym. Utan skydd. De trängs på bussar och i små fikarum. Samhalls städare glömdes bort under pandemin.

Dags att agera, närings­ministern

Helle Klein: ”Det sociala företaget blev ett vinstjagande bemanningsbolag som förstör både människor och marknad.”

HR styr allt men slipper ta ansvaret

Dagens Arbetes Elinor Torp om en yrkesgrupp som bestämmer allt mer, utan att behöva stå till svars. Det visar sig inte minst i granskningen av Samhall.