Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Skattepolitiken – en julrysare

22 december, 2017

Skrivet av

GästkrönikaEn julsaga om  Olika Regeringars Skattepolitik, mycket fritt efter Dickens. Alla likheter med nu levande Ebenezrar är bara önsketänkande, försäkrar krönikören Lars Henriksson.

Om skribenten

Lars Henriksson arbetar på Volvo Torslandaverken sedan 1978 och varit fackligt aktiv sedan dess, i dag som skyddsombud.

Skriver regelbundet i olika tidningar och är redaktör för den oberoende fabrikstidningen Kvasten. Även författare till boken Slutkört, om bilarna jobbet och klimatet.

Det var natten innan jul och Ebenezer Wahlross kände sig trött. En bankdirektörs tunga värv med att flytta runt sina och andras pengar i världen så att de till sist hamnade i skatteparadis kostade på. Det sista draget med att flytta hela banken var han särskilt nöjd med. Vilka trodde de att de var att kräva extra straffskatter? Han tänkte minsann inte låta en krona mer än nödvändigt av sina eller klienternas ärligt förtjänta pengar hamna hos några underbegåvade slashasar utan vett och ambition.

Just som Ebenezer börja sjunka ner i en sömn, så behaglig som bara en väl genomförd skatteplanering kan ge, rörde sig något i mörkret. En lång skepnad, halvt genomskinlig, liksom svajade vid fotändan av sängen.

– Vem är du, flämtade Ebenezer skräckslaget och sträckte sig efter larmet på nattygsbordet. Eller försökte, för ur hans strupe kom inte ett ljud och handen vägrade lyda

– Lugn, bara lugn, sa skepnaden. Jag är De Gångna Regeringarnas Skattepolitik. Det glimmade till av guld i gestaltens öra och konturen av en bekant hästsvans fick Ebenezer att andas lite lugnare.

– Vad vill du mig, muttrade Ebenezer, skeptiskt. Eller försökte, för det kom fortfarande inte ett ljud.

– Jag vill bara påminna om vad tidigare regeringar gjort för att minska din skatt, svarade gestalten. Vi har sänkt inkomstskatten med 140 miljarder, framför allt för sådana som dig. Avskaffat förmögenhetsskatt och fastighetsskatt. Bolagsskatten har också gått ner rejält.

Lättad, men lite uttråkad, började Ebenezer sjunka tillbaka i sin slummer – hans tillgångar fanns ändå utom räckhåll för klåfingriga politiker.

Men så började den spöklika varelsen kränga och vrida sig, det var som om något försökte komma fram och ta dess plats. Och det var just vad som skedde. Hästsvansen blekande bort och en ny, mer bastant men lika spöklik varelse stod vid sängen. Fortfarande lydde inte Ebenezers kropp men den andre tycktes ändå höra hans tysta röst.

– Jag är Den Nuvarande Regeringens Skattepolitik, sa den genomskinlige. Hans sävliga norrländska, hur underklassig den än lät för Ebenezer, ingav ändå en viss trygghet. Detta var definitivt inget hot.

– Och vad tänker du göra för mig, undrade Ebenezer ordlöst.

– Vi har låtit alla de tidigare skattesänkningarna vara kvar, svarade vålnaden med sonor stämma. Och det var faktiskt vi som tog bort arvsskatten och sänkte arbetsgivaravgifterna. För att inte tala om…

Men han talade för döva öron, Ebenezer var tillbaka på paradisöarna, hos sina älskade fonder.

Så ljungade en blixt genom mörkret och rummet fullkomligt fylldes av ett myller som ständigt skiftande färg, form och skepnad.

– Men vafan skrek, Ebenezer ljudlöst. Jag försöker faktiskt sova! En del har faktiskt viktiga saker att göra om dagarna. Stick!

Men myllret tog ingen notis utan talade med många röster.

– Vi är En Kommande Regerings Skattepolitik. Vi ska att sänka din skatt på ett sätt som ingen gjort tidigare. Glöm alla jurister, trassliga upplägg och rotande journalister.

Ebenezer vaknade till. Det här lät ju intressant.

– Vi kommer helt enkelt att se till att ingen har så sinnessjukt hög lön som du och dina vänner haft, fortsatte växelsången. Normal lön och normal skatt för alla. Bra va? Bankerna tar vi kontroll över och skatteparadisen stängs. Och inte bara här, vi är ett spöke som kommer att gå runt i hela Europa.

Ebenezer kände dödens isande grepp om strupen och med uppbjudande av alla krafter lyckades han ta kontrollen över sin kropp, nådde larmet och skrek så det ekade: Skatt är stöld!!

– Ja, vad är det, herrn, hördes en mild röst. Är det skattedrömmen igen?

Två siluetter avtecknade sig mot den öppnade dörrens ljusrektangel.

– Fonderna! Pengarna! Alice, var är pengarna??

– Ingen fara, herrn. De är i tryggt förvar.

– Men … började den andra siluetten och Ebenezer uppfattade några oroliga rörelser. Hade han varit yngre skulle han kanske kunnat identifiera ljudet av en foppatoffla som träffade ett smalben följt av ett kvävt stön.

– Allt är som det ska, sa den som hette Alice. Sov nu bara, herrn. Det är mycket att göra i morgon. Ett glas portvin, kanske?

Snart hördes lugna andetag från bädden.

– Sov så gott, Ebbe lille, sa Alice och stängde dörren om den sovande mannen.

– Vad var det där med ”herrn” och pengarna? Och varför sparkades du, sa den mindre upprört.

– Han får sådana drömmar såhär års, förstår du Yusuf, och då får vi spela med lite. Han var en höjdare för länge sedan, men allt försvann i dubbelkrisen. Du vet, när isarna smälte, en massa skatteparadis utplånades, bankerna gick i putten och vi fick ta över hela härligheten. Han blev utfattig och flyttade hit men välfärden räcker gott till alla numera. Han trivs bra här på boendet för det mesta. Det är bara det förflutnas spöken som hemsöker honom ibland.

En kommentar till “Skattepolitiken – en julrysare

  • Något vi borde inför är att bara de som faktiskt har ett arbete och betalar skatt får rösta i valet. Varför ska folk som inte jobbar och lever på bidrag få rösta för vad skattepengar ska användas till när dom inte själva bidrar med några pengar?

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Så blir du din egen Bernie Sanders

Så blir du din egen Bernie Sanders

Volvoarbetaren Lars Henriksson erbjuder intresserade politiker en stilanalys som går bortom de stickade vantarna.

Vi är skydds­ombuden som inte duger

Vi är skydds­ombuden som inte duger

Så här ser våra dagar ut när vi ser till att arbetsplatserna är säkra. Vi räddar liv, skriver regionala skyddsombudet Linda Forså.

”Gör läxan, Morgan Johansson”

”Gör läxan, Morgan Johansson”

Osanna klyschor när Morgan Johansson svarar på hanteringen av de unga ensamkommande och nya gymnasielagen, skriver Marga Sandström från organisationen Världen i Värmland.

Därför måste vi lära av Kinas industripolitik

Därför måste vi lära av Kinas industripolitik

Kajsa Borgnäs: Coronapandemin, klimatkrisen och Kinas stora tekniska framsteg visar att vi behöver en mer aktiv industripolitik.

Demokratin står på spel

Demokratin står på spel

Det är oerhört allvarligt när en sittande president utropar sig som vinnare trots att oppositionens kandidat leder och valet inte på något sätt är avgjort, skriver Helle Klein.

Den ständigt aktuella liberalen

Den ständigt aktuella liberalen

I en tid när liberalismen sällan betonar människors ekonomiska möjligheter att uppnå frihet behöver vi Kerstin Hesselgren, skriver författaren Jan-Ewert Strömbäck.

”Ljugande politiker är ett hot mot demokratin”

”Ljugande politiker är ett hot mot demokratin”

Jan Scherman: När Ebba Busch ljuger om sitt festande mitt i en coronakris använder hon sig av samma metod som Donald Trump

”Vi måste aktivt skydda demokratin”

”Vi måste aktivt skydda demokratin”

Även vi bör återuppta diskussionen om att förbjuda militanta nazistorganisationer som NMR, skriver journalisten Lisa Bjurwald

Bra jobb­satsningar i höstbudgeten

Bra jobb­satsningar i höstbudgeten

Magdalena Anderssons spara i ladorna har bytts mot satsa järnet. Det är helt rätt, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Facklig självmordsstategi att förhandla las under fredsplikt”

”Facklig självmordsstategi att förhandla las under fredsplikt”

Om vi inte åtminstone försöker använda fackets enda motmakt när grundläggande intressen hotas så kommer allt fler att ställa sig frågan varför de alls ska vara organiserade, skriver Volvoarbetaren och skribenten Lars Henriksson.

Döden på jobbet

Varje år dör runt 50 människor i olyckor på jobbet. Genom de anhöriga visar vi vilka de omkomna var. I snitt tar det tusen dagar innan åtal väcks. En lång väntan för de sörjande.

De kom inte hem från arbetet

Förra året omkom 46 personer i olyckor på jobbet. Här berättar anhöriga om människorna bakom statistiken.

Föräldrarna: Man vittrar sönder

Olle Andersson Larsson och Christina Andersson fick vänta ett och halvt år innan åtalet lades ner. Ingen ställs till svars för deras son Robins död.

Utdragen väntan för de anhöriga

Efter en dödsolycka tar det i snitt 1000 dagar innan åtal väcks, visar Dagens Arbetes genomgång. Sedan kan det dröja över ett år innan domen kommer.

Hon startar en minnesfond för anhöriga

Christina Anderssons son Robin fastnade i en maskin och dog på jobbet. Nu startar hon en minnesfond för att hedra sonen och hjälpa andra anhöriga ekonomiskt.

”Det behövs mer pengar till rättsväsendet”

Saila Quicklund (M): Det behövs mer resurser till berörda myndigheter och att preskriptionstiden för arbetsmiljöbrott förlängs.

”Arbets­platserna ser inte ut som när lagarna skrevs”

Lagstiftaren och domstolarna behöver lära sig om den förändring som skett på arbetsmarknaden, skriver åklagaren Christer B Jarlås.

Så löser Norge brotten på halva tiden

Norge har klart kortare utredningstider vid arbetsmiljöbrott än Sverige. Hur vi jobbar kan kanske därför ses som förslag på förbättringar hos er, skriver norska domaren Rune Bård Hansen.

Åklagaren: Förstår att det kan upplevas som lång tid

Dödsolyckor är svåra att utreda, säger Jörgen Lindberg, vice kammarchef och vice chefs­åklagare vid Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål, Rema.

Las-uppgörelsen

”Nu är det slut med ping-pong-politiken”

”Nu är det slut med ping-pong-politiken”

När IF Metall gjorde upp med arbetsgivarna om anställningsskyddet var det inget svek, utan solidaritet med dem som har det sämst, säger IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.