I väntan på laddning halvvägs till Sunne
Krönika På macken bland Teslas laddstolpar blir det svenska klassamhället synligt, skriver Anneli Jordahl.
”Förnekelsen svider för klassresenären”
24 januari, 2018
Skrivet av Anneli Jordahl
Krönika Anneli Jordahl om att förneka sitt ursprung, förakt för kroppsarbete och en fransk författare som fått nog.
Går det att bryta med sin bakgrund? Resa iväg från familj, hemort och skapa sig ett helt nytt liv. Om man läser den franske författaren Édouard Louis är det omöjligt. De klippta rötterna svider.
Har ni sett filmen Billy Elliot? Om 11-åringen som växer upp i ett brittiskt kolgruvedistrikt där männen drivs till att bli macho för att klara det hårda arbetet. Numera är den populär musikal på teaterscenerna. Billy vill helst dansa balett och skrämmer livet ur sin pappa. Hur fasen ska grabben klara sig?
Då förstår ni ungefär hur den unge franske författaren Èdouard Louis hade det i en industriort i norra Frankrike. Då hette han Eddy Bellgueule, var spenslig i kroppen och ville helst leka med tjejer. Männen slet på fabriken och drack bort värken på kvällarna. Mammorna städade eller vårdade äldre.
Eddy blev kallad bög och misshandlades i skolan.
Nu heter han Édouard Louis som vilken medelklassfransman som helst. Men bakgrunden blir han inte av med. Allt han skriver om handlar om vem han blev, i förhållande till sin familj.
I sin drabbande roman Göra sig kvitt Eddy Bellegueule berättar han om hur pappan fick ryggen sönderslagen på fabriken. Och i en lång text i Dagens Nyheter (19/11) fick vi veta att pappan numera ligger som ett vårdpaket. Många av de mediciner han behöver har upphört att subventioneras.
Édouard Louis anklagar direkt politikerna som på olika sätt gjort livet till ett helvete. Jacques Chirac ”gav dig diarré”. Och med den nuvarande presidenten Emmanuel Macrons nyliberala politik gick pappan från ryggskadad till att bli invalid.
Trots ryggsmärtan tvingades nämligen pappan ta jobb som gatusopare (!), eftersom hans sjukersättning upphörde. Det är inte bara sadism utan också samhällsekonomisk idioti. Så blev han sängliggande för gott.
Jag är så fascinerad av den 25-årige Édouard Louis och hans alltför ovanliga röst att jag lyssnade på honom när han besökte Stockholm i höstas. Upprörd talade han om politikernas och medias förakt för kroppsarbetare. Hur nuvarande presidenten Emmanuel Macron besökte en fabrik och kallade de strejkande för ”latmaskar”. Han stod som en levande deodorant framför arbetarna och sa: ”Ni skrämmer inte mig i era t-shirts. Bästa sättet att ha råd att köpa kostym är att arbeta.”
Därefter drog Macron av femtio kronor på socialbidraget, samtidigt som han sänkte skatten för de rikaste.
Louis känner sig personligen kränkt. I hjärtat är han fortfarande Eddy Bellegueule. Jag slår vad om att han kommer byta tillbaks till sitt gamla namn. Det är mycket coolare.
