Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Morfar hade stått på skogens sida

24 maj, 2021

Skrivet av

Krönika Där granarna planterats i sina täta rader kan inget annat växa.

Anneli Jordahl är författare.

Varje gång jag går i skogen tänker jag på morfar. Han doftade barr. Morfar tyckte synd om alla som arbetade på kontor. Alla som tvingades jobba inomhus. Själv hade han sitt dröm-yrke. Han var skogsarbetare.

Morfar dog för länge sedan. Om han hade levt hade han tänkt stackars Anneli. Tur för morfar att han slapp digitaliseringen. Dagens barn väljer dataanimerade räv-ungar framför verkliga.

Stackars ungar, hade han tänkt. När han drack kaffe på bit i skogen hade jag packat matsäcken. Jag hade slickat på varje sockerbit i plastbyttan och lagt med en leksak i ryggsäcken. I gengäld kom han hem med björktickor och kådatuggummi.

Morfar och jag gick i skogen. Självklart hade jag levt ett torftigare liv om jag inte sett skillnad på ängskovall och skogskovall. Den där växten med gula blommor man kan hitta längs skogsstigarna från juni till augusti. Morfar föll på knä framför Linnea. Den spröda pytteväxten med sin starkt doftande rosa klocka.  

Tur att morfar är dödnu när svenska ursprungsskogar avverkas i hög hastighet. 350 år gamla träd blir biobränsle. Dessa majestäter – med respektingivande årsringar –binder kol i marken och gör underverk för den biologiska mångfalden. Många fasar över Bolsonaros skövling av Brasiliens urskogar. I Sverige har vi mindre än 10 procent av den gamla skogen kvar.

Morfar slapp leva med vetskapen om att Sverige och Finland leder Europaligan vad gäller att avverka urskog. Han slapp se alla kalhyggen som ger känslan av naturkatastrof. Hur många har köpt ett hus i skogen och plötsligt vaknat upp med milsvid utsikt över skövlat landskap?

När jag flyttade till en by på den sörmländska landsbygden låg jag vaken på nätterna när timmerbilarna dånade fram längs vägarna. Jag försökte gå i den unga planterade granskogen. Granarna trängdes som i Stockholms tunnelbana i rusningstid. Inget ville växa på den marken.

Jag ser framför mig ett foto på Sara Lidman när hon kramar ett träd. Jag var tjurig tonåring när Lidman hade sina aktioner mot avverkning. Vilken tossig tant, tyckte jag då. Måtte jag inte bli en gråhårig trädkramare. Nu är jag där. På Lidmans sida.

Jag tror att det måste till en skogens folkrörelse. Tanken på att skogen borde få rättigheter tilltalar mig. Det här att se skogen som part i en förhandling om avverkning. Om vi hugger runt sjön i den här naturskogen vad skulle träden ha tyckt om det?

Morfar skulle ha kallat sånt snack urlöjligt. Höcke jöller! Hade det låtit på Malungsmål. Men han hade intuitivt stått på skogens sida.

3 kommentarer till “Morfar hade stått på skogens sida

  • Höcke jöller skulle morfar ha sagt! I sin krönika i Arbetet, en tidning för de som jobbar i skogen och skogsindustrin, skriver Anneli Jordahl. Inlägget sammanfaller med en stor mängd likadana artiklar i massmedia, tyvärr är man ute i helt fel tid med argument som hade aktualitet för 20-30 år sedan. Förändringens vindar blåser i skogsbruket och har så gjort under tämligen lång tid nu.
    En mycket stor del av den svenska skogen är idag certifierad via FSC och PEFC vilket innebär att brukandet måste ta stora miljöhänsyn. Allt är inte fulländat än men att vi är på rätt väg står utom allt tvivel. Ett exempel är användningen av gift i bekämpningen av snytbagge, i tidningen finns ett kortare inlägg där kemikalieinspektionen framför att det är bra att giftet nu förbjuds. Bra så, men det var redan genomfört via FSCs certifiering av storskogsbruket.
    Skogsbrukandet mår bra av diskussioner men påståenden behöver bygga på kunskap och fakta annars risker vi att hamna helt snett.

  • Tack för en bra krönika, jag känner igen det du skriver. Skrämmande att det avverkas i sådan snabb takt nu. Jag köpte ett torp i Sörmland för fyra år sedan, nu är alla skogarna runt torpet kalavverkade i alla väderstreck eller är planerade för avverkning. Galet att elda upp skogen, inte bra för klimatet heller eftersom det blir stora koldioxidutsläpp. Men det är nästan omöjligt för en vanlig människa att stoppa en planerad avverkning. Även om det finns skyddsvärda, rödlistade och fridlysta arter i en skog så avverkas den iallafall. Jag har sett många exempel på det.

  • Skogsindustrin är Sveriges i särklass största klimathot. Utsläppen hamnar på minst 80 Mton co2 per år, nästan det dubbla av nationens fossila utsläpp. Skogsindustrin trummar in sitt falska budskap om att biogena utsläpp inte ska räknas. Men ack så fel de har. Utsläppen redovisas inom marksektorn, s.k. LULUCF, och bidrar lika negativt till nationens klimatmål som fossila utsläpp.
    Var kommer då skogsindustrins utsläpp ifrån. Det är från massabruk, värmeverk och transporter. Till detta kommer utsläpp från kalhuggen mark om ca 20 Mton co2 per år.
    Svensk skogsindustri är utdömt i klimatkrisens tidevarv. Klimatnyttan uppkommer först efter 70 – 110 år. EU-kommissionen är det svenska skogsmissbruket på spåret. I sin taxonomi för hållbarhet har man satt kravet att ett skogsbruk ska ge klimatnytta inom 30 år. Man dömer alltså ut det svenska skogsbruket. Tack och lov för det.
    Ställ om skogsbruket NU innan det är för sent.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

”Skogsbruket är en framtids­industri”

”Skogsbruket är en framtids­industri”

GS kommer alltid att jobba för att skogsbruket ska skapa hållbara jobb, både för klimatet och skogsarbetarna, skriver GS förbundsordförande Per-Olof Sjöö.

”Skogsbruket har en nyckelroll i klimatomställningen”

”Skogsbruket har en nyckelroll i klimatomställningen”

Ett ökat brukande av skogen gynnar klimatet och gör klimatomställningen mer rättvis då det ger försörjning och framtidstro till glesbygden, skriver GS-fackets ordförande Per-Olof Sjöö.

Så kan vi få ut mer skog – på samma brukade yta

Att skapa en ny skog är en av näringslivets mest långsiktiga investeringar, och mycket kan gå fel på vägen. Men med bra plantor och effektivt föryngringsarbete kan uttaget öka utan att naturvård och rekreationsområden måste offras, skriver två forskare på det svenska skogsbrukets forskningsinstitut, Skogforsk.

”Efterfrågan styr även produkter från skogen”

Politikerna har en viktig roll för att främja skogsbruket, exempelvis genom fungerande infrastruktur och slopad kilometerskatt. Men att besluta vad råvaran ska använda till är fel väg att gå, skriver Skogsindustriernas vd Carina Håkansson.

”Vi måste få skogen att räcka till”

Förädlingsvärdet på trä kan nära tiodubblas om vi först använder råvaran till möbler och byggmaterial än om den bränns direkt i ett kraftvärmeverk, skriver Yngve Daoson och Julius Petzäll Mendonca, utredare på GS-facket.

”Skogen måste användas smart”

”Skogen måste användas smart”

Skogen räcker inte åt allt vi vill göra med den. Politiken måste bestämma en riktning. Satsa på träbyggande och biokemiska innovationer.

Låt industrin bli det gröna navet

Låt industrin bli det gröna navet

Med rätt satsningar kan återhämtningen efter coronakrisen bli språngbrädan som åstadkommer den nödvändiga klimatomställningen, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Vi män måste helt enkelt rycka upp oss”

”Vi män måste helt enkelt rycka upp oss”

Se lite djupare på klimatfrågorna än skattesatsen på bränsle och plastkassar, skriver industriarbetaren Kennet Bergqvist från Umeå.

”S och LO måste enas om en grön politik”

”S och LO måste enas om en grön politik”

Miljoner demonstrerade för klimatet förra fredagen. Kampen för kommande generationers klimaträttvisa börjar allt mer likna arbetarrörelsens krav på demokrati, jämlikhet och ekonomisk rättvisa för hundra år sedan, skriver företrädare för S-föreningen Reformisterna.

Jorden skadas och anställda skadas

Jorden skadas och anställda skadas

Gretas budskap gäller även i arbets­livet – det gäller att agera nu för att spara liv, skriver Peter Larsson.