Industriarbetarnas tidning

Så låter lönekampen

8 mars, 2018

Skrivet av

Män tjänar mer än kvinnor. Det angår numera även komiker och countryartister.

4 låtar om jämställda löner

1 Beyoncé Run the World (girls) är den moderna agitationslåten för jämställdhet. This goes out to all my girls… who will buy it for themselves and get more money later.

2 Sånger om kvinnor sjöng Suzanne Oste­n om en lågavlönad servitris som slog näven i bordet. Ellen sa nej:
”Om ni ser min kropp som kapital, så borde ni betala mig en passande lön.”

3 Gunder Hägg berättar i Glassfabriken om den fattiga flickan som fick jobb som strutbagare på en glassfabrik:
”På hösten frös hon när vinden ven
Längs glassfabrikens vägg
Till skillnad från bagarn vid nästa bord
Med både högre lön och skägg
Flickan tänkte: Vi bakar ju precis samma
strutar. Det enda som skiljer oss åt är vårt kön
Men han har råd att hålla sig varm
För honom ger dom högre lön.”

4 Hazel Dickens från de amerikanska kol­gruvedistrikten ser att andra tjänar på henne­s arbete. I Working Girl Blues sjunger hon: ”Well I’m tired of working my life way
And givin someone else all of my pay
While they get rich on the profits that I lose
And leaving me here with the working girl blues.”

Komikerparet Hannah och Eliza Reilly i Australien gjorde en låt om löneskillnaderna mellan kvinnor och män, se videon ovan. I somras la de ut den på Facebook. Efter sju miljoner visningar och över 70 000 kommentarer vet alla vad hashtaggen #Leave­At343 står för: klockan 3:43 på efter­middagen kan vi gå hem. För vi har inte betalt för mer.

”Women should be fucking off and going home” är budskapet. Ge sjutton i jobbet och gå hem när du inte längre får betalt. Tid är pengar och pengar är tid. Går vi inte hem tidigare på eftermiddagen så kan vi ta ledigt varje fredag i stället. Eller lägga av att jobba för året den 3 november. Detta eftersom de australiska kvinnorna i genomsnitt tjänar 84 procent av männens lön.

Systrarna Reilly har sedan i somras en populär tv-show som lånat sitt namn från en 1950-talsbok som skulle uppfostra de australiska flickorna till behagfulla kvinnor, Growing Up Gracefully. Tv-serien utmanar gamla fördomar.

Det gör också den amerikanska countryartisten Margo Price (bilden ovan). En ovanlig countryartist som inte väjer att göra låtar om svåra saker. Som att förlora ett barn. Eller som att fly in i alkoholen när livet mörknar. För Margo Price är inget omöjligt att klä i musik och väl avvägda ord. Dagen efter Trumps valseger gjorde hon en modstulen men vibrerande skivaffärsspelning på NPR Tiny Desk som fortfarande kan ses på Youtube. Den vanligtvis så konservativa countrymusiken behöver inte handla om äppelpaj och svartsjuka.

Margo Price hade svårt att övertyga den sega skivindustrin. Första skivan kom på plats först när hon och hennes man sålt bilen. Pengarna räckte till att hyra studiotid i den klassiska Sun-studion i Memphis där Elvis Presley gjorde sina första inspelningar. Debut­albumet Midwest Farmer’s Daughter blev en stor framgång.

Nyligen kom hennes andra, prisade album All American Made där även hon tar upp löneskillnaderna mellan kvinnor och män. I låten Pay Gap sjunger hon om hur lönegapet gör att hon bara får behålla halva dollarsedeln. Hon låter ”rich white men” rimma med ”second class citizen”. Alltså hur hon i rika vita mäns ögon inte är mer än en andraklassens medborgare. Så här sa hon nyligen i en intervju:

– Många människor tror inte att det finns något lönegap och den här låten är för dem. De flesta amerikanska kvinnor tjänar 79 cent på varje dollar som männen tjänar. Jag kommer inte att leva när gapet slutligen täppts till, men jag vill bli ihågkommen som en av dem som bekämpade ojämlikheten.

Så kan en countrysångerska uttrycka sig i dag.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Ny kalender efter skandalen

Ny kalender efter skandalen

Kalendern med lättklädda kvinnor som poserade på skogsmaskiner väckte starka reaktioner. Nu samarbetar tillverkaren som låg bakom den med yrkesverksamma kvinnor i skogsbranschen – och tar fram en ny kalender.

Tre kvinnor i GS-fackets nyvalda förbundsstyrelse

Tre kvinnor i GS-fackets nyvalda förbundsstyrelse

Under GS-kongressen väcktes frågan om förbundet företräder alla medlemmar. Ändå valdes bara tre kvinnor in i förbundsstyrelsen.

Här är flamsäkra bh:ar en   självklarhet

Här är flamsäkra bh:ar en självklarhet

Sedan de kvinnliga skyddsombuden skapade ett eget nätverk är tonen en annan.

Även hårdrockare tappar sitt svall

Även hårdrockare tappar sitt svall

Carl Linnaeus: Tack vare Lars är det inte längre fult att åldras som hårdrockare.

”Du får glömma allt, men inte mig”

”Du får glömma allt, men inte mig”

Boken om folkmusiklegenden Izzy Young och hans väg in i demensen är en rörande skildring av hur barn blir föräldrar.

Nu är det dags att mbl-förhandla Tant Röd

Nu är det dags att mbl-förhandla Tant Röd

Ulrica Malmberg: Vi blöder varje månad, så låt inte mens vara en samvetsfråga en gång om året.

Mattias Alkberg vägrar göra det förväntade

Mattias Alkberg vägrar göra det förväntade

Mattias Alkberg har gjort kompromisslös pop, skrivit dikter om att önska sina barn döda, kallat Moderaterna för skadedjur och bett grammisjuryn behålla sin skit. Inget var särskilt lönsamt.

Mens är en arbetsmiljöfråga

Mens är en arbetsmiljöfråga

Att industrin är en mansdominerad bransch innebär inte att vi kan strunta i arbetsmiljön för de som har mens, skriver IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.

Det är något med natten i gruvan

Det är något med natten i gruvan

När kroppen ska sova som djupast dricker vi kaffe och hjälps åt, skriver DA:s nya krönikör, musikern och gruvarbetaren Johan Airijoki.

Varje samtal kan vara det sista

Det är ingen slump att det heter death metal, skriver Carl Linnaeus.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Så gick det till när Samhall satte vinsten före människorna

Under våren granskade Dagens Arbete bristerna i arbetsmiljön på Samhall. Men hur blev det som det blev? För tio år sedan skedde något avgörande. För Kenneth Harnesk, då första linjens chef, gick det inte längre att vara kvar.

Samhalls vd: Kritiken mot oss är allvarlig

Sara Revell Ford svarar på kritiken mot Samhall och ger sin syn på det som kommit fram i Dagens Arbetes granskning.

”Det fanns de som inte ville leva”

Två år efter Richard Fredrikssons första begäran om ingripande agerar Arbetsmiljöverket. Samhall får bakläxa.

Riksdagen vill ha en oberoende utredning av Samhall

Samhall måste utredas, av någon utifrån. Det anser en samlad opposition som via riksdagen uppmanar regeringen att tillsätta en extern utredning.

Ministrarna: Våra bolag ska vara föredömen

De ansvariga ministrarna är djupt bekymrade över att unga med funktionsnedsättningar inte platsar på Samhall. Regeringen har nu gett ett tydligt besked om vilka grupper som ska slussas till företaget.

Samhall­anställda känner sig svikna av facket

År efter år betalar medlemmarna in pengar till facket. Men när jobbet gör dem sjuka finns ingen där. Samhalls vittnen berättar hur fackförbunden slutat agera i arbetsmiljöfrågor.

”Jag är så arg på att facket inte agerar”

Magnus hade det så stressigt på jobbet att han inte orkade längre. Då blev sambon Catharina svårt sjuk i Covid. Nu kämpar de för att komma vidare.

De utsatta på Samhall behöver fackets stöd

Anställda på Samhall vittnar om att fackförbunden gör för lite för att hjälpa dem. Som en röd tråd i berättelserna från Samhallgolvet kommer facket in, fackets svek, skriver DA:s Elinor Torp.