Expert om exploateringen: ”Ingen har helhetsansvaret”
Liknar andra fall av människoexploatering ”Tydlig varningssignal”
Så låter lönekampen
Publicerad 2018-03-08, 06:00 Uppdaterad 2020-08-17, 10:15
Män tjänar mer än kvinnor. Det angår numera även komiker och countryartister.
4 låtar om jämställda löner
1 Beyoncé Run the World (girls) är den moderna agitationslåten för jämställdhet. This goes out to all my girls… who will buy it for themselves and get more money later.
2 På Sånger om kvinnor sjöng Suzanne Osten om en lågavlönad servitris som slog näven i bordet. Ellen sa nej:
”Om ni ser min kropp som kapital, så borde ni betala mig en passande lön.”
3 Gunder Hägg berättar i Glassfabriken om den fattiga flickan som fick jobb som strutbagare på en glassfabrik:
”På hösten frös hon när vinden ven
Längs glassfabrikens vägg
Till skillnad från bagarn vid nästa bord
Med både högre lön och skägg
Flickan tänkte: Vi bakar ju precis samma
strutar. Det enda som skiljer oss åt är vårt kön
Men han har råd att hålla sig varm
För honom ger dom högre lön.”
4 Hazel Dickens från de amerikanska kolgruvedistrikten ser att andra tjänar på hennes arbete. I Working Girl Blues sjunger hon: ”Well I’m tired of working my life way
And givin someone else all of my pay
While they get rich on the profits that I lose
And leaving me here with the working girl blues.”
Komikerparet Hannah och Eliza Reilly i Australien gjorde en låt om löneskillnaderna mellan kvinnor och män, se videon ovan. I somras la de ut den på Facebook. Efter sju miljoner visningar och över 70 000 kommentarer vet alla vad hashtaggen #LeaveAt343 står för: klockan 3:43 på eftermiddagen kan vi gå hem. För vi har inte betalt för mer.
”Women should be fucking off and going home” är budskapet. Ge sjutton i jobbet och gå hem när du inte längre får betalt. Tid är pengar och pengar är tid. Går vi inte hem tidigare på eftermiddagen så kan vi ta ledigt varje fredag i stället. Eller lägga av att jobba för året den 3 november. Detta eftersom de australiska kvinnorna i genomsnitt tjänar 84 procent av männens lön.
Systrarna Reilly har sedan i somras en populär tv-show som lånat sitt namn från en 1950-talsbok som skulle uppfostra de australiska flickorna till behagfulla kvinnor, Growing Up Gracefully. Tv-serien utmanar gamla fördomar.
Det gör också den amerikanska countryartisten Margo Price (bilden ovan). En ovanlig countryartist som inte väjer att göra låtar om svåra saker. Som att förlora ett barn. Eller som att fly in i alkoholen när livet mörknar. För Margo Price är inget omöjligt att klä i musik och väl avvägda ord. Dagen efter Trumps valseger gjorde hon en modstulen men vibrerande skivaffärsspelning på NPR Tiny Desk som fortfarande kan ses på Youtube. Den vanligtvis så konservativa countrymusiken behöver inte handla om äppelpaj och svartsjuka.
Margo Price hade svårt att övertyga den sega skivindustrin. Första skivan kom på plats först när hon och hennes man sålt bilen. Pengarna räckte till att hyra studiotid i den klassiska Sun-studion i Memphis där Elvis Presley gjorde sina första inspelningar. Debutalbumet Midwest Farmer’s Daughter blev en stor framgång.
Nyligen kom hennes andra, prisade album All American Made där även hon tar upp löneskillnaderna mellan kvinnor och män. I låten Pay Gap sjunger hon om hur lönegapet gör att hon bara får behålla halva dollarsedeln. Hon låter ”rich white men” rimma med ”second class citizen”. Alltså hur hon i rika vita mäns ögon inte är mer än en andraklassens medborgare. Så här sa hon nyligen i en intervju:
– Många människor tror inte att det finns något lönegap och den här låten är för dem. De flesta amerikanska kvinnor tjänar 79 cent på varje dollar som männen tjänar. Jag kommer inte att leva när gapet slutligen täppts till, men jag vill bli ihågkommen som en av dem som bekämpade ojämlikheten.
Så kan en countrysångerska uttrycka sig i dag.
