Industriarbetarnas tidning

Så låter lönekampen

8 mars, 2018

Skrivet av

Män tjänar mer än kvinnor. Det angår numera även komiker och countryartister.

4 låtar om jämställda löner

1 Beyoncé Run the World (girls) är den moderna agitationslåten för jämställdhet. This goes out to all my girls… who will buy it for themselves and get more money later.

2 Sånger om kvinnor sjöng Suzanne Oste­n om en lågavlönad servitris som slog näven i bordet. Ellen sa nej:
”Om ni ser min kropp som kapital, så borde ni betala mig en passande lön.”

3 Gunder Hägg berättar i Glassfabriken om den fattiga flickan som fick jobb som strutbagare på en glassfabrik:
”På hösten frös hon när vinden ven
Längs glassfabrikens vägg
Till skillnad från bagarn vid nästa bord
Med både högre lön och skägg
Flickan tänkte: Vi bakar ju precis samma
strutar. Det enda som skiljer oss åt är vårt kön
Men han har råd att hålla sig varm
För honom ger dom högre lön.”

4 Hazel Dickens från de amerikanska kol­gruvedistrikten ser att andra tjänar på henne­s arbete. I Working Girl Blues sjunger hon: ”Well I’m tired of working my life way
And givin someone else all of my pay
While they get rich on the profits that I lose
And leaving me here with the working girl blues.”

Komikerparet Hannah och Eliza Reilly i Australien gjorde en låt om löneskillnaderna mellan kvinnor och män, se videon ovan. I somras la de ut den på Facebook. Efter sju miljoner visningar och över 70 000 kommentarer vet alla vad hashtaggen #Leave­At343 står för: klockan 3:43 på efter­middagen kan vi gå hem. För vi har inte betalt för mer.

”Women should be fucking off and going home” är budskapet. Ge sjutton i jobbet och gå hem när du inte längre får betalt. Tid är pengar och pengar är tid. Går vi inte hem tidigare på eftermiddagen så kan vi ta ledigt varje fredag i stället. Eller lägga av att jobba för året den 3 november. Detta eftersom de australiska kvinnorna i genomsnitt tjänar 84 procent av männens lön.

Systrarna Reilly har sedan i somras en populär tv-show som lånat sitt namn från en 1950-talsbok som skulle uppfostra de australiska flickorna till behagfulla kvinnor, Growing Up Gracefully. Tv-serien utmanar gamla fördomar.

Det gör också den amerikanska countryartisten Margo Price (bilden ovan). En ovanlig countryartist som inte väjer att göra låtar om svåra saker. Som att förlora ett barn. Eller som att fly in i alkoholen när livet mörknar. För Margo Price är inget omöjligt att klä i musik och väl avvägda ord. Dagen efter Trumps valseger gjorde hon en modstulen men vibrerande skivaffärsspelning på NPR Tiny Desk som fortfarande kan ses på Youtube. Den vanligtvis så konservativa countrymusiken behöver inte handla om äppelpaj och svartsjuka.

Margo Price hade svårt att övertyga den sega skivindustrin. Första skivan kom på plats först när hon och hennes man sålt bilen. Pengarna räckte till att hyra studiotid i den klassiska Sun-studion i Memphis där Elvis Presley gjorde sina första inspelningar. Debut­albumet Midwest Farmer’s Daughter blev en stor framgång.

Nyligen kom hennes andra, prisade album All American Made där även hon tar upp löneskillnaderna mellan kvinnor och män. I låten Pay Gap sjunger hon om hur lönegapet gör att hon bara får behålla halva dollarsedeln. Hon låter ”rich white men” rimma med ”second class citizen”. Alltså hur hon i rika vita mäns ögon inte är mer än en andraklassens medborgare. Så här sa hon nyligen i en intervju:

– Många människor tror inte att det finns något lönegap och den här låten är för dem. De flesta amerikanska kvinnor tjänar 79 cent på varje dollar som männen tjänar. Jag kommer inte att leva när gapet slutligen täppts till, men jag vill bli ihågkommen som en av dem som bekämpade ojämlikheten.

Så kan en countrysångerska uttrycka sig i dag.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Musik för de som lämnats i sticket

Musik för de som lämnats i sticket

Donald Trump lovade att jobben i kolgruvorna skulle komma tillbaka. Men det gjorde de aldrig.

Jag blir ledsen när mystiken är borta

Jag blir ledsen när mystiken är borta

När tuffa rockband går från gåtfull image till spel på en ostgitarr, skriver Carl Linnaeus.

”Metoo gav oss mod – och viktiga verktyg”

”Metoo gav oss mod – och viktiga verktyg”

Kvar efter metoo finns något viktigare än debatten om rätten att skuldbelägga enskilda personer, skriver sex förtroendevalda i IF Metall.

Tips för en fin hemester

Tips för en fin hemester

Nej, sommaren 2020 lär inte bli de spännande resornas sommar. Det går att göra nåt bra av den ändå. Här är DA-redaktionens bästa tips för dig som semestrar hemma.

Gamla dängor ger oss trygghet

Mat, sömn och vila. Men själen måste också hållas levande, skriver musikjournalisten Carl Linnaeus. 

De ska vända gubbtrenden i skogen

De ska vända gubbtrenden i skogen

Få kvinnor jobbar i skogen – så har det sett ut länge. Men ett nystartat maskinlag utanför Sollefteå kan ändra på det.

Är det Tom Cruise som räddar oss?

Är det Tom Cruise som räddar oss?

Det finns tid för tankar nu när verkligheten har blivit som en film, skriver Carl-Einar Häckner.

Det nya ljudet från Bakersfield

Det nya ljudet från Bakersfield

Miljoner fattigbönder tvingades fly sina hem och samlades i nödtorftiga läger. I dessa utanförskapsområden växte den amerikanska arbetarklassen­s musik fram: en modern, uppkäftig country and western.

”När jag spelar finns bara här och nu”

”När jag spelar finns bara här och nu”

Flöjten och orkestern tar Maina Bejefalk till platser och tillfällen som hon annars inte skulle få uppleva – som kronprinsessans bröllop.

”Låglöne­satsningen ett villkor för avtal”

”Låglöne­satsningen ett villkor för avtal”

Ett längre avtal måste fyllas med bra innehåll, säger GS:s ordförande Per-Olof Sjöö, om att Facken inom industrin kan vara beredda att teckna ett treårigt avtal.

Döden på jobbet

Varje år dör runt 50 människor i olyckor på jobbet. Genom de anhöriga visar vi vilka de omkomna var. I snitt tar det tusen dagar innan åtal väcks. En lång väntan för de sörjande.

De kom inte hem från arbetet

Förra året omkom 46 personer i olyckor på jobbet. Här berättar anhöriga om människorna bakom statistiken.

Föräldrarna: Man vittrar sönder

Olle Andersson Larsson och Christina Andersson fick vänta ett och halvt år innan åtalet lades ner. Ingen ställs till svars för deras son Robins död.

Utdragen väntan för de anhöriga

Efter en dödsolycka tar det i snitt 1000 dagar innan åtal väcks, visar Dagens Arbetes genomgång. Sedan kan det dröja över ett år innan domen kommer.

Åklagaren: Förstår att det kan upplevas som lång tid

Dödsolyckor är svåra att utreda, säger Jörgen Lindberg, vice kammarchef och vice chefs­åklagare vid Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål, Rema.

Kammaråklagaren: De här ärendena måste prioriteras upp

Varken polis eller politiker prioriterar dödsolyckor i arbetslivet. ”De långa utredningstiderna är oacceptabla”, säger Kammaråklagare Christer Forssman.

Ministern: Företag ska inte leka med människors liv

Straffa företag som försummar säkerheten, och ge skyddsombuden rätt förutsättningar. Så vill arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) förhindra att människor dör på jobbet.

Osäkert anställda vågar sällan larma

Ryckigheten i det nya arbetslivet är en stor för­klaring till varför dödsolyckorna sker. Hur arbetet är organiserat, skriver Elinor Torp.

Kamratstödet behövs – mer än någonsin

Facket måste bli det sammanhang där sorgen kan bearbetas, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.