Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Ungdomarna som inte räknas

16 mars, 2018

Skrivet av

Anneli Jordahl är författare.

Krönika Att bo i ytterområden och vara ung är att behöva räkna med att inte få hjälp.

Häromdagen när jag var i Stockholm åkte jag tunnelbana mot Bagarmossen. Ju längre bort från innerstaden, desto mer snö. Mitt emot mig satt en ung kille. Ett bart knä kikade ut ur jeansrevorna.

Vissa moden begriper jag mig inte på. Håliga jeans i ett arktiskt klimat! Folk betalar dessutom dyrt för sönderrivna designerjeans. Ännu mer obegripligt är att blotta rödlila anklar vid tio minus. Det är ju på modet att gå strumplös, även för välbeställda i innerstaden. Vem faen började med idiotin? Det är inte ens snyggt.

Telefonsignal i killens jackficka. Han svarar och jag stirrar på mobilen. En mycket gammal modell som knappt några ungdomar har i dag. Unga människor skulle hellre sälja ut sina föräldrar än att mista sin smartphone. Jag föreställer mig att pojken framför mig mobbas. Söndriga kläder är ingen klassmarkör längre. Inte heller tatueringar. Men en mobiltelefon i stenåldersmodell säger mycket om ekonomiska förhållanden.

Hela jeans och strumpor hade de två ensamkommande afghaner som bodde någon månad hemma hos min käresta. Men den ena saknade vinterkängor. Pengar vägrade han ta emot, han ville klara sig själv. Han låg på golvet i gästrummet med olika papper utspridda framför sig. På sin utmärkta svenska ansökte han om 300 kronor till ett par varma kängor. Migrationsmyndigheten svarade med avslag.

Pojkarnas överlevnadsstrategi var råplugg och träning. Måtte det hårdpresterande löna sig. Måtte de klara sig. När detta skrivs har ännu en utvisningshotad ensamkommande tagit sitt liv. Det går en självmordsvåg bland skräckslagna afghaner.

Andra unga har valt – och många gånger hotats till – motsatt överlevnadsstrategi i en värld där mängden pengar är intimt förknippat med självförtroende och status. I storstädernas ytterområden skjuter arbetarklassens gängkriminella pojkar ihjäl varandra. Engagerade ensamstående mödrar är förtvivlade i sin ensamma kamp mot våldet.

Allt räknas i pengar, även människoliv. Inte konstigt att folk i ytterområdena anar att det finns en djävulsk agenda bakom myndigheternas påstådda hjälplöshet i att utreda morden. Alla vet att dödsskjutningar inte hade fått fortgå om de pågick i Vasastan.

En morgon när jag läser Dagens Nyheter får jag vatten på min kvarn. Unga på glid får mindre hjälp i Rinkeby än unga som hamnar snett på Östermalm. Det uppväxande släktet i rika bostadsområden får hjälp snabbare om de hamnat snett.

Mönstret är tydligt. Att leva som ung i Sverige utan välbeställda föräldrar kan vara ett liv i dödsfara.

En kommentar till “Ungdomarna som inte räknas

  • Provocerande. Denna djävulska agenda skulle vara att låta de ”gängkriminella arbetarpojkarna” skjuta ihjäl varandra? Är det det som läsaren ska komma fram till? I så fall är Sverige sämre än det ofta bespottade USA och ngt som grundlagts av S – regeringar, de har ju utan tvekan styrt mest och längst.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Morfar hade stått på skogens sida

Morfar hade stått på skogens sida

Där granarna planterats i sina täta rader kan inget annat växa, skriver Anneli Jordahl.

Skulle Boden bota min resångest?

Den värsta resfebern lugnas av ett nattåg mot Norrland, skriver Anneli Jordahl.

”I stället för c-ordet – låt oss prata om sexkurvan”

Varje gång jag hör c-ordet nämnas på nyheterna tänker jag säga klitorisollon högt, skriver författare Anneli Jordahl.

Det här borde väl alla chefer fatta

Att ha lite kul på jobbet gynnar inte bara tjänstemän, skriver Anneli Jordahl.

Skulle spelningen göra mig ung igen?

Några håller fast vid det ungdomliga, andra har släppt fram tanten och farbrodern, skriver Anneli Jordahl.

Med tåg – och tid – genom Europa

Anneli Jordahl: När maken föreslog fjällvandrarryggsäck slog jag bakut. Jag ville anlända till en ny stad med stil.

Du går inte ensam

Det där att en författare har satt ord på läsarens eget liv och arbete kan ge en självförtroende, skriver Anneli Jordahl.

När börjar Putin sticka?

När börjar Putin sticka?

”I Chiles huvudstad Santiago samlas män för att gå kurser i stickning.” Anneli Jordahl skriver om att bryta påtvingade könsroller.

Att håna någons hem är inte ok

”’Sveriges fulaste stad’ är utsedd. Men vilka är det som har gjort det?” Författaren Anneli Jordahl reagerar på att det nästan alltid är arbetarstäder som utnämns till något nedsättande.

Länge leve byfilosoferna!

”Politikerna har tappat nerven som gör det knepiga glasklart”, skriver Anneli Jordahl.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Så gick det till när Samhall satte vinsten före människorna

Under våren granskade Dagens Arbete bristerna i arbetsmiljön på Samhall. Men hur blev det som det blev? För tio år sedan skedde något avgörande. För Kenneth Harnesk, då första linjens chef, gick det inte längre att vara kvar.

Samhalls vd: Kritiken mot oss är allvarlig

Sara Revell Ford svarar på kritiken mot Samhall och ger sin syn på det som kommit fram i Dagens Arbetes granskning.

”Det fanns de som inte ville leva”

Två år efter Richard Fredrikssons första begäran om ingripande agerar Arbetsmiljöverket. Samhall får bakläxa.

Riksdagen vill ha en oberoende utredning av Samhall

Samhall måste utredas, av någon utifrån. Det anser en samlad opposition som via riksdagen uppmanar regeringen att tillsätta en extern utredning.

Ministrarna: Våra bolag ska vara föredömen

De ansvariga ministrarna är djupt bekymrade över att unga med funktionsnedsättningar inte platsar på Samhall. Regeringen har nu gett ett tydligt besked om vilka grupper som ska slussas till företaget.

Samhall­anställda känner sig svikna av facket

År efter år betalar medlemmarna in pengar till facket. Men när jobbet gör dem sjuka finns ingen där. Samhalls vittnen berättar hur fackförbunden slutat agera i arbetsmiljöfrågor.

”Jag är så arg på att facket inte agerar”

Magnus hade det så stressigt på jobbet att han inte orkade längre. Då blev sambon Catharina svårt sjuk i Covid. Nu kämpar de för att komma vidare.

De utsatta på Samhall behöver fackets stöd

Anställda på Samhall vittnar om att fackförbunden gör för lite för att hjälpa dem. Som en röd tråd i berättelserna från Samhallgolvet kommer facket in, fackets svek, skriver DA:s Elinor Torp.

Opinion

I väntan på laddning halvvägs till Sunne

Krönika På macken bland Teslas laddstolpar blir det svenska klassamhället synligt, skriver Anneli Jordahl.

”Så kan fusk och slarv med asbest stoppas”

”Så kan fusk och slarv med asbest stoppas”

Vi måste städa upp EU:s arbetsmarknad från skitföretagare som riskerar arbetarnas hälsa, skriver Europaparlamentarikern Johan Danielsson, S.

Bekämpa antisemitismen i den digitala världen

I förra veckan hölls Förintelsekonferensen i Malmö. Internationella politiska ledare lovade att aktivt bekämpa antisemitismen och rasismen som tyvärr växer runtom i Europa. Sveriges regering satsar nästan 100 miljoner i nästa års budget på denna angelägna kamp för människovärde och demokrati. Till den svenska regeringens satsningar hör bland annat fortsatt arbete med att bekämpa hatbrott […]

”Helheten i överenskommelsen är bra”

”Helheten i överenskommelsen är bra”

Vi ska ha en levande debatt, men det är den valda förbundsstyrelsen som svarar för verksamheten mellan kongresserna. Vårt uppdrag därifrån är att komma till rätta med otrygga anställningar, skriver IF Metalls Marie Nilsson och Veli-Pekka Säikkälä.

”Beslutet om trygghet borde ligga i våra händer”

”Beslutet om trygghet borde ligga i våra händer”

IF Metalls medlemmar bör, precis som journalistförbundets, få rösta om vi ska ansluta oss till las-överenskommelsen, skriver fem industriarbetare.

Högt spel om människors trygghet

Högt spel om människors trygghet

Pontus Georgsson: När till och med Arbetsdomstolen har farhågor om lagförslaget kring ett nytt anställningsskydd borde det vara självklart att ta till sig av kritiken innan besluten hastas fram.