Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Ungdomarna som inte räknas

16 mars, 2018

Skrivet av

Anneli Jordahl är författare.

Krönika Att bo i ytterområden och vara ung är att behöva räkna med att inte få hjälp.

Häromdagen när jag var i Stockholm åkte jag tunnelbana mot Bagarmossen. Ju längre bort från innerstaden, desto mer snö. Mitt emot mig satt en ung kille. Ett bart knä kikade ut ur jeansrevorna.

Vissa moden begriper jag mig inte på. Håliga jeans i ett arktiskt klimat! Folk betalar dessutom dyrt för sönderrivna designerjeans. Ännu mer obegripligt är att blotta rödlila anklar vid tio minus. Det är ju på modet att gå strumplös, även för välbeställda i innerstaden. Vem faen började med idiotin? Det är inte ens snyggt.

Telefonsignal i killens jackficka. Han svarar och jag stirrar på mobilen. En mycket gammal modell som knappt några ungdomar har i dag. Unga människor skulle hellre sälja ut sina föräldrar än att mista sin smartphone. Jag föreställer mig att pojken framför mig mobbas. Söndriga kläder är ingen klassmarkör längre. Inte heller tatueringar. Men en mobiltelefon i stenåldersmodell säger mycket om ekonomiska förhållanden.

Hela jeans och strumpor hade de två ensamkommande afghaner som bodde någon månad hemma hos min käresta. Men den ena saknade vinterkängor. Pengar vägrade han ta emot, han ville klara sig själv. Han låg på golvet i gästrummet med olika papper utspridda framför sig. På sin utmärkta svenska ansökte han om 300 kronor till ett par varma kängor. Migrationsmyndigheten svarade med avslag.

Pojkarnas överlevnadsstrategi var råplugg och träning. Måtte det hårdpresterande löna sig. Måtte de klara sig. När detta skrivs har ännu en utvisningshotad ensamkommande tagit sitt liv. Det går en självmordsvåg bland skräckslagna afghaner.

Andra unga har valt – och många gånger hotats till – motsatt överlevnadsstrategi i en värld där mängden pengar är intimt förknippat med självförtroende och status. I storstädernas ytterområden skjuter arbetarklassens gängkriminella pojkar ihjäl varandra. Engagerade ensamstående mödrar är förtvivlade i sin ensamma kamp mot våldet.

Allt räknas i pengar, även människoliv. Inte konstigt att folk i ytterområdena anar att det finns en djävulsk agenda bakom myndigheternas påstådda hjälplöshet i att utreda morden. Alla vet att dödsskjutningar inte hade fått fortgå om de pågick i Vasastan.

En morgon när jag läser Dagens Nyheter får jag vatten på min kvarn. Unga på glid får mindre hjälp i Rinkeby än unga som hamnar snett på Östermalm. Det uppväxande släktet i rika bostadsområden får hjälp snabbare om de hamnat snett.

Mönstret är tydligt. Att leva som ung i Sverige utan välbeställda föräldrar kan vara ett liv i dödsfara.

En kommentar till “Ungdomarna som inte räknas

  • Provocerande. Denna djävulska agenda skulle vara att låta de ”gängkriminella arbetarpojkarna” skjuta ihjäl varandra? Är det det som läsaren ska komma fram till? I så fall är Sverige sämre än det ofta bespottade USA och ngt som grundlagts av S – regeringar, de har ju utan tvekan styrt mest och längst.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Rynkor gör sig bäst i slitjobben, eller?

Rynkor gör sig bäst i slitjobben, eller?

Åldersdebatten som förs av mediekvinnor avslöjar en avgrund mellan folk och folk, skriver författaren Anneli Jordahl.

Morfar hade stått på skogens sida

Där granarna planterats i sina täta rader kan inget annat växa, skriver Anneli Jordahl.

Skulle Boden bota min resångest?

Den värsta resfebern lugnas av ett nattåg mot Norrland, skriver Anneli Jordahl.

”I stället för c-ordet – låt oss prata om sexkurvan”

Varje gång jag hör c-ordet nämnas på nyheterna tänker jag säga klitorisollon högt, skriver författare Anneli Jordahl.

Det här borde väl alla chefer fatta

Att ha lite kul på jobbet gynnar inte bara tjänstemän, skriver Anneli Jordahl.

Skulle spelningen göra mig ung igen?

Några håller fast vid det ungdomliga, andra har släppt fram tanten och farbrodern, skriver Anneli Jordahl.

Med tåg – och tid – genom Europa

Anneli Jordahl: När maken föreslog fjällvandrarryggsäck slog jag bakut. Jag ville anlända till en ny stad med stil.

Du går inte ensam

Det där att en författare har satt ord på läsarens eget liv och arbete kan ge en självförtroende, skriver Anneli Jordahl.

När börjar Putin sticka?

När börjar Putin sticka?

”I Chiles huvudstad Santiago samlas män för att gå kurser i stickning.” Anneli Jordahl skriver om att bryta påtvingade könsroller.

Att håna någons hem är inte ok

”’Sveriges fulaste stad’ är utsedd. Men vilka är det som har gjort det?” Författaren Anneli Jordahl reagerar på att det nästan alltid är arbetarstäder som utnämns till något nedsättande.

Avtal 2023

Irene Wennemo: Höjda chefslöner försvårar avtalsrörelsen

Irene Wennemo: Höjda chefslöner försvårar avtalsrörelsen

Om de allra högsta cheferna får kraftigt höjda ersättningar under avtalsrörelsen blir det svårare för parterna att komma överens, säger Medlingsinstitutets generaldirektör Irene Wennemo.

Därför är avtalsrörelsen laddad som ingen annan

Därför är avtalsrörelsen laddad som ingen annan

Priserna stiger och ibland handlar det bara om att lönen ska räcka månaden ut. Kommer förhandlarna att ta hänsyn till det, undrar Dagens Arbetes reporter Anna Julius.

Teknikföretagen kräver 2,0 procent

Teknikföretagen kräver 2,0 procent

Teknikföretagen vill se en löneökning på 2,0 procent. De föreslår ett engångsbelopp enligt tysk modell om 3000 kronor. De vill även öka företagens makt över arbetstiden.

”Låt protester bli årets julklapp till ledningen”

”Låt protester bli årets julklapp till ledningen”

När våra företrädare lämnar oss med svältlöner så måste vi ta saken i våra egna händer och protestera, som resten av världen gör, skriver sex IF Metall-medlemmar.

Pappers säger ja till 4,4 procent

Pappers säger ja till 4,4 procent

Pappers ställer sig bakom LO-samordningen. Det blev klart under förbundsmötet i Uddevalla på söndagen. ”Det känns bra!”, säger Pappers förbundsordförande Pontus Georgsson.

GS säger ja till avtalskrav

GS säger ja till avtalskrav

GS ställer sig bakom de framlagda kraven inför kommande avtalsrörelse.

IF Metalls avtalsråd sa ja till plattformen

IF Metalls avtalsråd sa ja till plattformen

Många tyckte att avtalskraven var för låga men IF Metalls avtalsråd röstade ändå ja till att vara med i Facken inom industrins och LO:s plattformar. 

Vilse i avtalsspråket?

Vilse i avtalsspråket?

Dagens Arbete hjälper dig att förstå de vanligaste orden som har med dina villkor att göra.

Intern kritik i IF Metall: Fick veta budet för sent

Intern kritik i IF Metall: Fick veta budet för sent

Många förtroendevalda blev tagna på sängen av fackens bud på 4,4 procent. Lars Ask, klubbordförande på Volvos Verkstadsklubb i Skövde, tycker att de borde fått veta budet i förväg.

”Nu tar vi lönekampen till IF Metalls kongress”

”Nu tar vi lönekampen till IF Metalls kongress”

Vi gick ner i lön vid krisen 2008, och lät oss permitteras under pandemin, samtidigt som företagen tog ut jättevinster. Vi måste visa ledamöterna på IF Metalls kongress att vi inte tänker nöja oss med luft i plånboken, skriver IF Metall-medlemmen Andreas Köhler.

Arbetsgivarna: Kraven är för höga

Arbetsgivarna: Kraven är för höga

Varken Industriarbetsgivarna eller Trä- och möbelföretagen tycker att Facken inom industrins lönekrav är rimliga. ”Vi betraktar världen ur olika perspektiv.”