Industriarbetarnas tidning

Kärleken till stora motorer

12 juli, 2018

Skrivet av

Farten i blodet.Barndomen var till stor del raggarträffar och biltävlingar, och som elvaåring började Angelica Larsson köra själv. Nu tävlar hon i dragracing – precis som mamma Annica. Pappa Lollo är mekaniker.

Lars-Olov ”Lollo” Larsson smekte mjukt ner bromspedalen på sin hemmabyggda hot rod och gled in vid vägkanten hemma i Mora. I det lilla baksätet satt frun Annica Larsson på mittplatsen. I passagerar­sätet fram huserade några månader gamla bebisen Angelica i en bakåtvänd bilbarnstol. För att göra det bekvämt för den lilla spändes hennes bilbälte upp när de stod still.

Lollo lutade sig ut och småpratade med några gamla raggarkompisar. 355-motorn med sina 500 hästkrafter tuggade på tomgång. När det blev dags att åka vidare var det någon som kommenterade hur det egentligen var med kompressionen, hur det stod till med pulvret under huven.

Något väcktes till liv hos Lollo. Som nybliven och ansvarstagande småbarnsfarsa hade han förändrats en smula under vintern. Det fanns annat i livet än meckande i garaget och raggarrundor i Mora. Han smålog för sig själv. Han skulle minsann visa polarna att han inte blivit någon trist Svensson.

Angelica har en förmåga att koppla bort strul med bilen, precis som när hon sitter bakom ratten inför en start. ”Jag rensar tankarna. Är helt tom. Om ­någon frågar vad ett plus ett är kan jag inte svara.” Foto: David Lundmark
Angelica har en förmåga att koppla bort strul med bilen, precis som när hon sitter bakom ratten inför en start. ”Jag rensar tankarna. Är helt tom. Om ­någon frågar vad ett plus ett är kan jag inte svara.” Foto: David Lundmark

Utan att riktigt tänka och utan att förvarna Annica i baksätet rullade han fram en bit och tryckte gaspedalen i botten för att vissa grabbarna hur mycket som fanns under motorhuven.

Vad Lollo glömt var att spänna fast Angelica i bilbarnstolen. Den häftiga accelerationen gjorde att hon flög ut från bilbarnstolen, slog en volt genom luften, nuddade det låga taket innan hon landade i mamma Annicas knä i baksätet.

– Jag vågar inte ens tänka på vad som hänt om det varit en cabriolet, säger Lollo.
– Då stod han inte högt i kurs, minns Annica.

Dottern Angelica, som nu är 22 år, ler. Själv har hon inget minne från händelsen men hon förstår att hon fått kärleken till jänkare och stora motorer med blodet. Som den gången Angelica skulle flyga för första gången, en semesterresa till Kanarieöarna. Mamma och pappa hade berättat att det kunde suga i magen när flygplanet accelererade. Angelica väntade spänt på att den där känsla skulle infinna sig. När föräldrarna förklarade att de redan startat och var upp i luften började hon gråta. Det var inte alls som hon hade tänkt sig.
– Jag var inte många år men jag minns att jag var besviken.

Jag hade extrem otur förra året. Bilen strulade hela tiden.”

Angelica Larsson.

Så länge Angelica kan minnas har hon följt med mamma och pappa på raggarträffar och biltävlingar runt om i Sverige. Vid elva års ålder var det dags att själv börja köra. Barnen hon växt upp och lekt med runt racerbanorna blev nu hennes motståndare i juniorklasserna. När det blev dags för gymnasiet var valet enkelt. I Tierp där Sveriges största dragracingarena ligger fanns ett motorsportgymnasium med inriktning mot dragracing. Angelica tvekade inte.

– Jag är enda tjejen i Europa som gått den utbildningen, säger hon.

Nu är hon tillbaks i Tierp med föräldrarna. Den stora Scaniahusbussen står uppställd en bit från arenan. I fjärran hörs vrålet från dragracerbilar med tusentals hästkrafter.

Lollo häller upp en kopp kaffe, sträcker på sig och tar sig en munk. Det är fredag, han är ledig och kan se fram emot en hel helg med motorsport. Till vardags jobbar han med underhåll på Moraknivs fabrik i Mora där han även är IF Metall-klubbens ordförande. Också Angelica tjänar sitt uppehälle på Morakniv när hon inte sitter försjunken i studier – hon läser till förskolelärare på distans.

Annica och Lollo med Angelica som liten. Foto: David Lundmark
Annica och Lollo med Angelica som liten. Foto: David Lundmark

Mamma Annica sitter i en campingstol och sneglar bort mot sin stolthet. En röd Ford Falcon från 1963 med en motor på lite drygt 700 hästar. Bilen har tjänat henne väl under många år. Licens för att tävla skaffade hon redan i slutet på 80-talet.

– Men jämfört med Angelicas är det en bebis­bil.

Hon syftar på dotterns Ford Fairlane som står bredvid. Också den från 1963. Angelicas kärra har hela 860 hästkrafter.

– Men det går att klämma ut runt 900 hästar, säger Lollo.

Själv tävlar han inte alls, för mycket nerver. Han är i stället mekaniker i familjens eget racingstall Team Fordever racing. Säsongen 2017 hade han mycket att göra. Växellådan i Angelicas bil plockades ut i sju av åtta tävlingar. 

– Jag hade extrem otur förra året. Bilen strulade hela tiden, säger Angelica.

 

Det är här vi träffar många vänner och bekanta. I år ska vi försöka komma iväg på några raggar-träffar också.”
Lars-Olov ”Lollo” Larsson.

Bättre gick det för Annica. Hon blev totalsegrare i Super gas, en av klasserna inom dragracing. I Super gas, där både mor och dotter Larsson tävlar, handlar det om att köra 402 meter och komma så nära tiden 9:90 sekunder som möjligt. Bilarna kommer upp i farter över 200 kilometer i timmen på den korta sträckan.

– Det var skönt att sätta alla ”trottlare” på plats.

Med trottlare menar Annica bilar där inflöde av bränsle och luft till motorn styrs av en dator. Förarna kan då med automatik styra bilen för att den så optimalt som möjligt kommer nära tiden 9:90 sekunder.

Angelica och Annica fnyser åt tekniken. Som de själva vägrar använda. I stället är det Lollo som med hjälp av plattor som förs in i förgasaren försöker hitta en optimal blandning av bränsle och luft. Sedan ställer det också stora krav på förarna och deras egen känsla.

Angelicas bil är egentligen lite för snabb för Super gas, den behöver strypas ner en hel sekund för att det inte ska gå för fort. Det är en av anledningarna till att Angelica kommer att växla upp till den snabbare klassen Street under den här säsongen. Där gäller det att hålla sig till tiden 8:60 sekunder.

Den högre farten är inget som skrämmer henne, farten är snarare drivkraften i tävlandet.

– Det går inte att beskriva ruset jag känner.

Inför årets säsongstart var det stressigt i garaget utanför Mora. Beställda delar från USA var försenade. Ett fel i bakaxeln på Angelicas Ford upptäcktes också. ”Jag är van, det är alltid något som jävlas”, säger Lollo. Foto: David Lundmark
Inför årets säsongstart var det stressigt i garaget utanför Mora. Beställda delar från USA var försenade. Ett fel i bakaxeln på Angelicas Ford upptäcktes också. ”Jag är van, det är alltid något som jävlas”, säger Lollo. Foto: David Lundmark

Att byta till dragster i värstingkategorin Top fuel är inget som riktigt lockar. Däremot finns en klass som heter Pro modified där bilarna fortfarande ser ut som riktiga bilar – om än med stora variationer. 

– Drömmen är att någon gång kunna köra i Pro modified, säger Angelica.

Utmaningen är finansieringen. Bilar med större motorer och effekt innebär högre kostnader. Team fordever racing har flera sponsorer som hjälper till men det räcker inte till för att betala alla omkostnader. Familjen Larsson lägger en stor del av familjebudgeten på racingintresset.

– Samtidigt är det här vi träffar många vänner och bekanta. I år ska vi försöka komma iväg på några raggarträffar också, säger Lollo.      

Fotnot: I säsongens första tävling på hemmabanan i Orsa kom både Angelica och Annica tvåa i finalen i sina respektive klasser Street och Super gas. 

Foto: TT Nyhetsbyrån
Foto: TT Nyhetsbyrån

Korta sträckor – höga hastigheter

Dragracing kommer från USA och körs med olika typer av fordon. Den första svenska tävlingen kördes i Anderstorp 1968. I dag finns banor i bland annat -Piteå, Mantorp och Tierp, där EM-tävlingar kördes i början av juni.

Det finns mängder av klasser med olika regelverk. Ofta handlar det om att köra en fjärdedels engelsk mil (402,336 meter) så fort som möjligt. I vissa klasser handlar det i stället om att köra så nära en viss tid som möjligt.

Värstingklassen är Top fuel dragster, som körs i över 500 kilometer i timmen.

 

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Kärleken till stora motorer

Kärleken till stora motorer

Barndomen var till stor del raggarträffar och biltävlingar, och som elvaåring började Angelica Larsson köra själv. Nu tävlar hon i dragracing – precis som mamma Annica.
Pappa Lollo är mekaniker.

Snabb omställning på Klippans bruk

Snabb omställning på Klippans bruk

Nordens äldsta bruk, Klippans, lade snabbt servetterna åt sidan för att ägna sig åt ett coronaanpassat pappersgöra.

Fast jobb eller utvisning

Fast jobb eller utvisning

De fick en andra chans till ett liv i Sverige. Men villkoren var hårda. Dagens Arbete har följt killarna som bokstavligen slåss för sin överlevnad på den svenska arbetsmarknaden.

När Roger blev Regina

När Roger blev Regina

I hela sitt liv har skogsarbetaren Regina Hoberg samlat mod till att berätta vem hon är.

Två månader under jord

Två månader under jord

Sammanhållningen höll de 33 instängda gruvarbetarna vid liv. De lyftes upp till jordytan med löften om pengar och kändisskap. Tio år senare är de fattiga och besvikna.

10 rekordår med Kina – men finns en plan B?

10 rekordår med Kina – men finns en plan B?

Volvo Cars har tillhört Geely i tio år och bilförsäljningen har slagit rekord på rekord. Det borde vara klang och jubel över jubileet.

I väntan på skygg gris

I väntan på skygg gris

Två fjolårsgrisar äter av bondens grödor och skyddsjägaren Rasmus Wedin höjer sin bössa. Ett skott går av.

Han var i gruvan när det rasade

Han var i gruvan när det rasade

Skalvet den 18 maj är det största i svensk gruvhistoria och fick många Kirunabor att vakna skräckslagna. 13 personer befann sig nere i gruvan. Jonny Kumpula var en av dem.

Sätter stopp för smittan

Sätter stopp för smittan

Tredje året som skyddsombud ställs Jesper Johansson inför en oväntad fråga: Vad kan han göra för att hjälpa arbetskamraterna under en pågående pandemi?

”Kul att göra något tillsammans”

”Kul att göra något tillsammans”

På pappersbruket i Husum kan de anställda baka tunnbröd om de vill. En gammal bagarstuga står öppen för dem året om.

Döden på jobbet

Varje år dör runt 50 människor i olyckor på jobbet. Genom de anhöriga visar vi vilka de omkomna var. I snitt tar det tusen dagar innan åtal väcks. En lång väntan för de sörjande.

De kom inte hem från arbetet

Förra året omkom 46 personer i olyckor på jobbet. Här berättar anhöriga om människorna bakom statistiken.

Föräldrarna: Man vittrar sönder

Olle Andersson Larsson och Christina Andersson fick vänta ett och halvt år innan åtalet lades ner. Ingen ställs till svars för deras son Robins död.

Utdragen väntan för de anhöriga

Efter en dödsolycka tar det i snitt 1000 dagar innan åtal väcks, visar Dagens Arbetes genomgång. Sedan kan det dröja över ett år innan domen kommer.

Åklagaren: Förstår att det kan upplevas som lång tid

Dödsolyckor är svåra att utreda, säger Jörgen Lindberg, vice kammarchef och vice chefs­åklagare vid Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål, Rema.

Kammaråklagaren: De här ärendena måste prioriteras upp

Varken polis eller politiker prioriterar dödsolyckor i arbetslivet. ”De långa utredningstiderna är oacceptabla”, säger Kammaråklagare Christer Forssman.

Ministern: Företag ska inte leka med människors liv

Straffa företag som försummar säkerheten, och ge skyddsombuden rätt förutsättningar. Så vill arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) förhindra att människor dör på jobbet.

Osäkert anställda vågar sällan larma

Ryckigheten i det nya arbetslivet är en stor för­klaring till varför dödsolyckorna sker. Hur arbetet är organiserat, skriver Elinor Torp.

Kamratstödet behövs – mer än någonsin

Facket måste bli det sammanhang där sorgen kan bearbetas, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.