Industriarbetarnas tidning

Kärleken till stora motorer

12 juli, 2018

Skrivet av

Farten i blodet.Barndomen var till stor del raggarträffar och biltävlingar, och som elvaåring började Angelica Larsson köra själv. Nu tävlar hon i dragracing – precis som mamma Annica. Pappa Lollo är mekaniker.

Lars-Olov ”Lollo” Larsson smekte mjukt ner bromspedalen på sin hemmabyggda hot rod och gled in vid vägkanten hemma i Mora. I det lilla baksätet satt frun Annica Larsson på mittplatsen. I passagerar­sätet fram huserade några månader gamla bebisen Angelica i en bakåtvänd bilbarnstol. För att göra det bekvämt för den lilla spändes hennes bilbälte upp när de stod still.

Lollo lutade sig ut och småpratade med några gamla raggarkompisar. 355-motorn med sina 500 hästkrafter tuggade på tomgång. När det blev dags att åka vidare var det någon som kommenterade hur det egentligen var med kompressionen, hur det stod till med pulvret under huven.

Något väcktes till liv hos Lollo. Som nybliven och ansvarstagande småbarnsfarsa hade han förändrats en smula under vintern. Det fanns annat i livet än meckande i garaget och raggarrundor i Mora. Han smålog för sig själv. Han skulle minsann visa polarna att han inte blivit någon trist Svensson.

Angelica har en förmåga att koppla bort strul med bilen, precis som när hon sitter bakom ratten inför en start. ”Jag rensar tankarna. Är helt tom. Om ­någon frågar vad ett plus ett är kan jag inte svara.” Foto: David Lundmark
Angelica har en förmåga att koppla bort strul med bilen, precis som när hon sitter bakom ratten inför en start. ”Jag rensar tankarna. Är helt tom. Om ­någon frågar vad ett plus ett är kan jag inte svara.” Foto: David Lundmark

Utan att riktigt tänka och utan att förvarna Annica i baksätet rullade han fram en bit och tryckte gaspedalen i botten för att vissa grabbarna hur mycket som fanns under motorhuven.

Vad Lollo glömt var att spänna fast Angelica i bilbarnstolen. Den häftiga accelerationen gjorde att hon flög ut från bilbarnstolen, slog en volt genom luften, nuddade det låga taket innan hon landade i mamma Annicas knä i baksätet.

– Jag vågar inte ens tänka på vad som hänt om det varit en cabriolet, säger Lollo.
– Då stod han inte högt i kurs, minns Annica.

Dottern Angelica, som nu är 22 år, ler. Själv har hon inget minne från händelsen men hon förstår att hon fått kärleken till jänkare och stora motorer med blodet. Som den gången Angelica skulle flyga för första gången, en semesterresa till Kanarieöarna. Mamma och pappa hade berättat att det kunde suga i magen när flygplanet accelererade. Angelica väntade spänt på att den där känsla skulle infinna sig. När föräldrarna förklarade att de redan startat och var upp i luften började hon gråta. Det var inte alls som hon hade tänkt sig.
– Jag var inte många år men jag minns att jag var besviken.

Jag hade extrem otur förra året. Bilen strulade hela tiden.”

Angelica Larsson.

Så länge Angelica kan minnas har hon följt med mamma och pappa på raggarträffar och biltävlingar runt om i Sverige. Vid elva års ålder var det dags att själv börja köra. Barnen hon växt upp och lekt med runt racerbanorna blev nu hennes motståndare i juniorklasserna. När det blev dags för gymnasiet var valet enkelt. I Tierp där Sveriges största dragracingarena ligger fanns ett motorsportgymnasium med inriktning mot dragracing. Angelica tvekade inte.

– Jag är enda tjejen i Europa som gått den utbildningen, säger hon.

Nu är hon tillbaks i Tierp med föräldrarna. Den stora Scaniahusbussen står uppställd en bit från arenan. I fjärran hörs vrålet från dragracerbilar med tusentals hästkrafter.

Lollo häller upp en kopp kaffe, sträcker på sig och tar sig en munk. Det är fredag, han är ledig och kan se fram emot en hel helg med motorsport. Till vardags jobbar han med underhåll på Moraknivs fabrik i Mora där han även är IF Metall-klubbens ordförande. Också Angelica tjänar sitt uppehälle på Morakniv när hon inte sitter försjunken i studier – hon läser till förskolelärare på distans.

Annica och Lollo med Angelica som liten. Foto: David Lundmark
Annica och Lollo med Angelica som liten. Foto: David Lundmark

Mamma Annica sitter i en campingstol och sneglar bort mot sin stolthet. En röd Ford Falcon från 1963 med en motor på lite drygt 700 hästar. Bilen har tjänat henne väl under många år. Licens för att tävla skaffade hon redan i slutet på 80-talet.

– Men jämfört med Angelicas är det en bebis­bil.

Hon syftar på dotterns Ford Fairlane som står bredvid. Också den från 1963. Angelicas kärra har hela 860 hästkrafter.

– Men det går att klämma ut runt 900 hästar, säger Lollo.

Själv tävlar han inte alls, för mycket nerver. Han är i stället mekaniker i familjens eget racingstall Team Fordever racing. Säsongen 2017 hade han mycket att göra. Växellådan i Angelicas bil plockades ut i sju av åtta tävlingar. 

– Jag hade extrem otur förra året. Bilen strulade hela tiden, säger Angelica.

 

Det är här vi träffar många vänner och bekanta. I år ska vi försöka komma iväg på några raggar-träffar också.”
Lars-Olov ”Lollo” Larsson.

Bättre gick det för Annica. Hon blev totalsegrare i Super gas, en av klasserna inom dragracing. I Super gas, där både mor och dotter Larsson tävlar, handlar det om att köra 402 meter och komma så nära tiden 9:90 sekunder som möjligt. Bilarna kommer upp i farter över 200 kilometer i timmen på den korta sträckan.

– Det var skönt att sätta alla ”trottlare” på plats.

Med trottlare menar Annica bilar där inflöde av bränsle och luft till motorn styrs av en dator. Förarna kan då med automatik styra bilen för att den så optimalt som möjligt kommer nära tiden 9:90 sekunder.

Angelica och Annica fnyser åt tekniken. Som de själva vägrar använda. I stället är det Lollo som med hjälp av plattor som förs in i förgasaren försöker hitta en optimal blandning av bränsle och luft. Sedan ställer det också stora krav på förarna och deras egen känsla.

Angelicas bil är egentligen lite för snabb för Super gas, den behöver strypas ner en hel sekund för att det inte ska gå för fort. Det är en av anledningarna till att Angelica kommer att växla upp till den snabbare klassen Street under den här säsongen. Där gäller det att hålla sig till tiden 8:60 sekunder.

Den högre farten är inget som skrämmer henne, farten är snarare drivkraften i tävlandet.

– Det går inte att beskriva ruset jag känner.

Inför årets säsongstart var det stressigt i garaget utanför Mora. Beställda delar från USA var försenade. Ett fel i bakaxeln på Angelicas Ford upptäcktes också. ”Jag är van, det är alltid något som jävlas”, säger Lollo. Foto: David Lundmark
Inför årets säsongstart var det stressigt i garaget utanför Mora. Beställda delar från USA var försenade. Ett fel i bakaxeln på Angelicas Ford upptäcktes också. ”Jag är van, det är alltid något som jävlas”, säger Lollo. Foto: David Lundmark

Att byta till dragster i värstingkategorin Top fuel är inget som riktigt lockar. Däremot finns en klass som heter Pro modified där bilarna fortfarande ser ut som riktiga bilar – om än med stora variationer. 

– Drömmen är att någon gång kunna köra i Pro modified, säger Angelica.

Utmaningen är finansieringen. Bilar med större motorer och effekt innebär högre kostnader. Team fordever racing har flera sponsorer som hjälper till men det räcker inte till för att betala alla omkostnader. Familjen Larsson lägger en stor del av familjebudgeten på racingintresset.

– Samtidigt är det här vi träffar många vänner och bekanta. I år ska vi försöka komma iväg på några raggarträffar också, säger Lollo.      

Fotnot: I säsongens första tävling på hemmabanan i Orsa kom både Angelica och Annica tvåa i finalen i sina respektive klasser Street och Super gas. 

Foto: TT Nyhetsbyrån
Foto: TT Nyhetsbyrån

Korta sträckor – höga hastigheter

Dragracing kommer från USA och körs med olika typer av fordon. Den första svenska tävlingen kördes i Anderstorp 1968. I dag finns banor i bland annat -Piteå, Mantorp och Tierp, där EM-tävlingar kördes i början av juni.

Det finns mängder av klasser med olika regelverk. Ofta handlar det om att köra en fjärdedels engelsk mil (402,336 meter) så fort som möjligt. I vissa klasser handlar det i stället om att köra så nära en viss tid som möjligt.

Värstingklassen är Top fuel dragster, som körs i över 500 kilometer i timmen.

 

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Svenskt hantverk hett i kristider

Svenskt hantverk hett i kristider

Trots pandemin är orderböckerna fulla hos svenska hantverksföretag. Knivar, yxor, kläder och heminredning är några succébranscher där anställdas skicklighet gör skillnad.

Kärleken till stora motorer

Kärleken till stora motorer

Barndomen var till stor del raggarträffar och biltävlingar, och som elvaåring började Angelica Larsson köra själv. Nu tävlar hon i dragracing – precis som mamma Annica.
Pappa Lollo är mekaniker.

Ny panna ska rädda Frövi

Ny panna ska rädda Frövi

Ibland tycker processoperatören Pär Frankesson att det är extra skoj att kolla ­aktiekurserna.

Morden börjar på en lapp i bilen

Morden börjar på en lapp i bilen

I sommar släpps deckarförfattaren Elinor Kapps andra bok, men jobbet som processoperatör lämnar hon inte.

”Det är hysch-hysch när någon tar livet av sig”

”Det är hysch-hysch när någon tar livet av sig”

Tre män på sågen i halländska Derome. Två av deras arbetskamrater orkade inte leva längre. Nu träffas de för att prata om det som hände.

Oro och sorg när fabriken flyttar

Oro och sorg när fabriken flyttar

En hel ort sörjer när Marbodalkök flyttar produktionen från Tidaholm till Jönköping.

Här sköljs oron bort

Här sköljs oron bort

Rädslan för att bli uppsagd. Coronapandemin. Den grå vardagen. Alla tankar på sådant löses upp och försvinner så fort Roger Broman kliver ner i det iskalla vattnet.

När de anställda tar över

När de anställda tar över

Tio personer som hade svårt att hitta jobb skapade en arbetsplats som passade just dem. Nu står de inför ett svårt beslut.

Snabb omställning på Klippans bruk

Snabb omställning på Klippans bruk

Nordens äldsta bruk, Klippans, lade snabbt servetterna åt sidan för att ägna sig åt ett coronaanpassat pappersgöra.

Fast jobb eller utvisning

Fast jobb eller utvisning

De fick en andra chans till ett liv i Sverige. Men villkoren var hårda. Dagens Arbete har följt killarna som bokstavligen slåss för sin överlevnad på den svenska arbetsmarknaden.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Samhall­anställda känner sig svikna av facket

År efter år betalar medlemmarna in pengar till facket. Men när jobbet gör dem sjuka finns ingen där. Samhalls vittnen berättar hur fackförbunden slutat agera i arbetsmiljöfrågor.

”Jag är så arg på att facket inte agerar”

Magnus hade det så stressigt på jobbet att han inte orkade längre. Då blev sambon Catharina svårt sjuk i Covid. Nu kämpar de för att komma vidare.

De utsatta på Samhall behöver fackets stöd

Anställda på Samhall vittnar om att fackförbunden gör för lite för att hjälpa dem. Som en röd tråd i berättelserna från Samhallgolvet kommer facket in, fackets svek, skriver DA:s Elinor Torp.

Marie Nilsson, IF Metall: Vi slänger inte ut någon

Vi måste ta till oss av kritiken, säger IF Metalls ordförande Marie Nilsson om den besvikelse på facket som anställda på Samhall gett uttryck för.

Skapa ett Samhallfack

Alltför många Samhallarbetare far illa. Det är en politisk skandal men också en facklig, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Jag dög inte åt Samhall”

Hos Anna Ytell i Hudiksvall jobbar människor som sorterats bort. Ingen av dem har ens fått frågan om att få komma till Samhall.

Unga slås ut – platsar inte på Samhall

Statskontoret slog larm för flera år sedan – fel personer slussas till Samhall. Men ingenting har hänt. Unga med funktionsnedsättning hamnar utanför arbetslivet.
De sociala företagen som tar emot människor med svåra funktionshinder har svårt att klara konkurrensen med statliga Samhall.

Arbetsförmedlare: Samhall ska i princip ha friska människor

Arbetsförmedlare vittnar om att Samhall styr, mer än vad det statliga bolaget självt hävdar.
”Många inskrivna är överhuvudtaget inte aktuella för Samhall, för Samhall tar inte emot dem”, säger en arbetsförmedlare.