Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Länge leve byfilosoferna!

13 juli, 2018

Skrivet av

Anneli Jordahl är författare.

Krönika Politikerna har tappat nerven som gör det knepiga glasklart.

”Den där bussföraren tycker om att köra över katter.”

Jag sitter i busskuren och ser att bussen till pendeltåget svänger in på min gata. Kvinnan bredvid mig på bänken bor i trappuppgången intill min. Nästa morgon när himlen är svartprickig av skränande kajor säger hon stillsamt: ”Vi vet var skator bygger bo. Men var bor kajorna?”

En annan hade sagt att det är hemskt att två katter blivit överkörda av bussen. Men det är under hennes värdighet. Det vanliga småpratet för inte hon.

Jag kallar henne byfilosofen.

Vissa använder ordet förklenande. Inte jag. Byfilosoferna förhöjer vardagen med kärnfulla tankar. De säger den råa sanningen, på ett klurigt vis. Grannen bryter lite vagt på finska. Ibland är det roligt att generalisera över folkslag så att hästarna skenar. Jag hävdar att finländare är mer filosofer än svenskar.

Jag tänker på en intervju Sara Lidman gjorde i boken Gruva. Gruvarbetarna i Kiruna och Svappavaara berättade anonymt för henne om missförhållandena på arbetsplatsen. Smutsen, bullret och värken. En av männen säger: ”… om två timmar ska du till jobbet … om fem år är du döv … om tie känner ingen igen dig …”

Formulerar sig så att en författare avundas. Så talar en byfilosof.
Boken kom ut 1968 och året efter utbröt den stora gruvstrejken i Kiruna. Byfilosofen lyckas komma åt just den där nerven som gör att det knepiga blir glasklart. Politikerna har tappat allt det byfilosofiska, de borde verkligen fila på det i valspurten. Palme hade det. Tage Danielsson. Och Ulf Lundell, definitivt.

Han sitter på sin Skånegård och håller koll på vädret, fåglarna och världspolitiken. Jag läser hans över 600-sidiga Vardagar. Det blir som ett gift. Han funderar precis som jag var all el ska tas från ifall vi ska gå över till elbilar och elcyklar. Om elen är smutsig, hur bra är den då? Jag tänker på när jag själv bodde i en sörmländsk by i en träkåk. De där regnfattiga åren då elkostnaderna blev horribla. Jag har varit med om många elransoneringar i mitt 58-åriga liv. Varför ställer inte journalisterna denna väsentliga fråga till politikerna?

Det är här, i detta tomrum, som byfilosofen träder in.

Häromdagen i tunnelbanan på färd mot Stockholms södra orter klev det på en ung tjej som var hemlös. Hon var arton år och fick mig att dra i alla fickor och vända ut och in på plånboken. Så gick hon besviket förbi.

Då lutade sig en kvinna i mogen ålder fram mot mig och sa: ”Kan du begripa varför de tryckte upp alla dessa nya sedlar när vi går mot ett kontantfritt samhälle?”

En sann byfilosof talade.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Rynkor gör sig bäst i slitjobben, eller?

Rynkor gör sig bäst i slitjobben, eller?

Åldersdebatten som förs av mediekvinnor avslöjar en avgrund mellan folk och folk, skriver författaren Anneli Jordahl.

Morfar hade stått på skogens sida

Där granarna planterats i sina täta rader kan inget annat växa, skriver Anneli Jordahl.

Skulle Boden bota min resångest?

Den värsta resfebern lugnas av ett nattåg mot Norrland, skriver Anneli Jordahl.

”I stället för c-ordet – låt oss prata om sexkurvan”

Varje gång jag hör c-ordet nämnas på nyheterna tänker jag säga klitorisollon högt, skriver författare Anneli Jordahl.

Det här borde väl alla chefer fatta

Att ha lite kul på jobbet gynnar inte bara tjänstemän, skriver Anneli Jordahl.

Skulle spelningen göra mig ung igen?

Några håller fast vid det ungdomliga, andra har släppt fram tanten och farbrodern, skriver Anneli Jordahl.

Med tåg – och tid – genom Europa

Anneli Jordahl: När maken föreslog fjällvandrarryggsäck slog jag bakut. Jag ville anlända till en ny stad med stil.

Du går inte ensam

Det där att en författare har satt ord på läsarens eget liv och arbete kan ge en självförtroende, skriver Anneli Jordahl.

När börjar Putin sticka?

När börjar Putin sticka?

”I Chiles huvudstad Santiago samlas män för att gå kurser i stickning.” Anneli Jordahl skriver om att bryta påtvingade könsroller.

Att håna någons hem är inte ok

”’Sveriges fulaste stad’ är utsedd. Men vilka är det som har gjort det?” Författaren Anneli Jordahl reagerar på att det nästan alltid är arbetarstäder som utnämns till något nedsättande.

DA granskar skuggsamhället i en smutsig bransch

Smutsigt städjobb i maktens centrum

Smutsigt städjobb i maktens centrum

Bland underentreprenörerna i Projekt Rosenbad finns ett stort städbolag som bryter mot lag och avtal. Anställda vittnar om hemska arbetsförhållanden.

Skatte­verket: Vi sitter med munkavle

Skatte­verket: Vi sitter med munkavle

”När vi följer pengarna så ser vi att ersättning betalas ut, men sen går tillbaka igen. Arbetarna har alltså inte fått behålla pengarna”, säger Skatteverkets samordnare Nina Blomkvist.

De jobbade med syra utan skyddskläder

De jobbade med syra utan skyddskläder

Städarnas berättelser: Monika, Milan och Boris städar livsmedelsindustrin och vittnar om en vardag fylld av rädsla i arbetet hos kriminella bolag.

Så har skugg­samhället vuxit fram

Så har skugg­samhället vuxit fram

En rad politiska beslut har lett fram till ett laglöst arbetsliv där människor utnyttjas. Kontroller har slopats och det har lett till ökat fusk. Terrordådet på Drottninggatan blev en ögonöppnare.

Vi städar Sverige – utanför lagen

Vi städar Sverige – utanför lagen

Dagens Arbete fortsätter granskningen av Sveriges laglösa arbetsliv där kriminella bolag mjölkar staten på miljarder.
Det är valår och vi lyfter människorna som städar vårt land, från verkstadsgolv till statsministerns villa.

Facket: Bolaget som städade hos stats­ministern är ökänt

Facket: Bolaget som städade hos stats­ministern är ökänt

Statsministerns städerska fick svarta pengar direkt av ägaren till städbolaget. Hans tidigare firma är dömd för ekonomisk brottslighet och han själv är ökänd hos facket som en oseriös aktör.

Chilo städade hos stats­ministern fyra gånger

Chilo städade hos stats­ministern fyra gånger

Chilo blev rikskänd för att ha städat svart hos statsminister Magdalena Andersson. Här är hennes ord från tiden i Migrationsverkets förvar.

Städ­branschen Sverige: Vi uppskattar Magdalena Anderssons fadäs

Städ­branschen Sverige: Vi uppskattar Magdalena Anderssons fadäs

För att stoppa bolag som inte gör rätt för sig måste upphandlare bli bättre på att upptäcka fifflet, anser Städbranschen Sveriges ordförande Matthias Lindholm.

Shakhzoda bröt högerarmen, fick städa med vänster

Shakhzoda bröt högerarmen, fick städa med vänster

Städarnas berättelser: Shakhzoda, Uzbekistan. ”Arbetsgivaren tvingade mig att jobba trots att jag var sjukskriven. Jag fick städa med vänsterarmen.”

Aziza blev sjuk under pandemin – tvingades jobba ändå

Aziza blev sjuk under pandemin – tvingades jobba ändå

Städarnas berättelser: Aziza, Uzbekistan. ”Jag blev inte behandlad som en människa.”

Rebecca terroriserades av chefen

Rebecca terroriserades av chefen

Städarnas berättelser: Rebecca, Venezuela. ”’Jag sparkar skiten ur dig och skickar dig till helvetet’, sa min chef om vi protesterade.”