"Det pågår en ständig kamp mellan arv och förnyelse."Helle Klein om arbetarrörelsens framtid.

”Demokratin styrs av det som klickar bra”Jan Scherman efterlyser fler tråkiga och seriösa politiker och mindre yta. Men då måste vi väljare också ta vårt ansvar och lyssna, skriver han.

Berättelser från marknivå

Lyssna! Klicka på bilden ovan för att starta ljudspelaren.

en blyg viol.Ena dagen gräver han diken, nästa dag far han på turné med sina berättelser från Malmfälten. Ibland tänker Johan Airijoki att det är ett luftslott han bygger. Men så kommer ett lyssnarmejl och gör allt viktigt igen.

Johan Airijoki

Född: 1982 i Avesta, uppvuxen i Malmberget.
Bor: Gällivare
Jobb: Musiker, med tillfälliga jobb vid sidan om i gruvan eller annat som dyker upp.
Mer: Snowboardåkare, SM-silver i halfpipe 2002.

Se också:  Johan Airijoki framför Tyst gråt i SVT:s Go’kväll.

Johan Airijoki har begravt kablar utmed villaraderna sedan klockan sex i morse. Stjärnstigen i Malmberget ska få fiber. Efter tolv timmar kan han stämpla ut och tar bilen upp till replokalen, den som skymtar i inledningen till titelspåret på hans senaste skiva:

”Jag sitter i skolan
Jag tänker på rokk
För blyga violer
Dom reste sig upp”

Klassrummet i den nedlagda skolan strax utanför centrum är samma som han satt i som fjärdeklassare, med drömmar om att bli snowboardproffs. Då bodde han uppe på höjden som syns utanför fönstren. I dag töms de sista bostäderna på innehåll och snart ska de rivas. Gruvan tuggar i sig bit för bit av samhället.

– Det har man hört sedan man var liten, att Malmberget ska rivas, säger Johan.

Han plockar upp en förstärkare och lämnar rummet. I kväll är det spelning i Jokkmokk.

 

Dags att dra på spelning. Publiken i Jokkmokk väntar. Foto: David Lundmark

”Klart att huset kostar pengar
Gruvan gick ju ändå bra
Gick till banken och tog ett lån
På det lilla som jag har
Men sen föll allt platt till marken
Bara skrotet ligger kvar
Det var hittepå och ljug
Men allt kommer att bli bra”

I Johan Airijokis texter ryms en verklighet som sällan får ta plats. Skiftarbete i gruvan, hembränt, malmtruckar, enplansvillor och skoterleder. Drömmar, rötter, myrmark och rädslor. Det är berättelser från ett Sverige som fullkomligt skiter i storstadens nervösa jagande efter vad som anses vara framgång och ett lyckat liv. Rena från pynt går texterna rakt på sak om vad det egentligen innebär att vara människa.

Redan i tonåren skrev han lyrik, men det förblev en hemlighet i många år. Orden som kom ur honom var inte till för någon annan. Så småningom utvecklades orden till musik, som ingen heller fick höra. Först när han flyttade till Umeå för att plugga vågade han visa upp vad han höll på med.
– Det var så naturligt där. Det var många som spelade och alla var väldigt sjysta. Där fanns alla möjligheter för en blyg kille från Gällivare att spela.

Förr försökte jag skriva mig bort ifrån Gällivare. Det var så det var.
Man var tonåring och skulle dra. Det var inte självklart att jag skulle stanna här”

När han sedan återvände hem hittade han också till ett språk och innehåll som känns relevant. Han vill berätta om platsen han kommer ifrån, på det sätt som man pratar just här.
– Förr försökte jag skriva mig bort ifrån Gällivare. Det var så det var. Man var tonåring och skulle dra. Det var inte självklart att jag skulle stanna här. Man har vuxit upp med och blivit itutad att om man har några ambitioner så drar man.

Men tvärtom finns något fint med att stanna. Vännerna som är här och deras berättelser. Där hittar han material till sina texter.
– Jag har aldrig hört de berättelserna förut. Rallare och strejker finns det berättat om. Men några samtida betraktelser härifrån har jag inte hört.

Trots alla omvägar och år det tog för honom att hitta sin uppgift, kanske det ändå alltid har varit förutbestämt att det är just det här han ska hålla på med. Samma år som Johan föddes dog hans farfars far Elis Airijoki, skogvaktaren och vissångaren, som på sina vandringar förde med sig historier att lämna vidare till andra.

”Nattskift i finska lappland
Och i mitt huvud spelar minnen som en film
Nattskift i finska lappland
Det var vid gränsen här som farfars far höll till
Han sjöng matkamies på sin vandringled under klara stjärnor”

 

Radhuset i Malmberget där Johan Airijoki växte upp. Nu har de sista flyttat ut. Snart rivs husen så att gruvan kan växa. Foto: David Lundmark

Myrmark, granskog, kalhyggen, kraftverksdammar, gruvor och så fjällen inte långt inåt landet. Vägen skär genom naturen i riktning mot Jokkmokk. Det senaste tolvtimmarspasset känns i kroppen, men kvällens spelning bokades långt innan Johan Airijoki fick uppdraget att gräva ner fiberkabel

Jobbet räcker fram till att tjälen går i marken. Sedan hoppas han att det kan bli något reparationsstopp i gruvan och att de ringer efter honom.
– Då hoppar jag in som mekaniker och byter slitdelar i malmkvarnen. Det är intensivt och mycket jobb i någon vecka.

Sedan tre år tar han tillfälliga jobb när de dyker upp. Det var då han bestämde sig för att testa hur långt musiken kan bära. Insikten kom efter en anställningsintervju då han fick frågan om vilka mål han hade i livet.
– Och jag svarade att jag vill ha mat i magen och tak över huvudet.

Rekryteraren tyckte inte att det var så mycket till dröm, och på väg därifrån tänkte Johan på sitt svar.
– Jag började fundera på om jag inte hade något större, något som var lite svårare att nå. Och det är ju att skriva och få åka ut och spela min musik. Jag ville se vad som händer om jag plöjer ner min energi i musiken.

Jag kan få jättefina reaktioner från folk som hör av sig. Någon som brutit upp ur ett förhållande och bodde i husvagn på sina föräldrars bakgård hade hittat ett slags tröst i en skiva. En annan satt på ett tåg i Indien och mådde dåligt.”

Sedan dess är musiken hans jobb, och det andra är sånt han gör för att ha råd att ägna sig åt det som känns viktigt. Visst skulle det vara grymt att kunna leva enbart på musiken, men de där ströjobben är nödvändiga för att han ska fortsätta att ha något att berätta.
– Jag är där och jobbar, men egentligen wallraffar jag. Jag har som en kamera i huvudet. Om man lyssnar istället för att prata så ser man saker. Det kanske är viktigare än jag förstår själv, att ha ett jobb, för att kunna skriva om saker som är förankrade i verkligheten.

Han har fått höra att hans musik är lite smygproggig.
– Det kanske är för att jag gör en sorts folkmusik. Det är berättelser från marknivå.

 

Spelningen på Viddernas Gasskas i Jokkmokk förbereds. Foto: David Lundmark

Inne i Jokkmokk tar man höger vid Wästfelts foto och sen ser man Bionordens halvt slocknade neonskylt till vänster. Mitt emot en trävilla med restaurang. Det är onsdag kväll och fullt med folk. Scenen är ett par kvadratmeter stor. Johan och musikerna i Malmfältens Rockklubb kämpar för att få plats med trumset, mikrofoner och sig själva. I en bil utanför värms en klarinett upp.

Sorlet och värmen i lokalen stiger. Solen sjunker. Kvällens soundcheck får duga och Johan presenterar sig själv och bandet. Sen sjunger han sina berättelser i två timmar. Om gangsterkungen och kvinnan i malmtrucken. Om helvetets lågor och saker som måste brännas. Om malmkvarnar och kaffehjärnor, tomtebloss och vodkabältet. Och om sånt som är för svårt att tala om.

 

Foto: David Lundmark

”Hur kan du bara försvinna
Lämna mig ensam och gå
Kanske så är jag som farsan

Locket det ska ligga på
Kanske så är du som morsan

Kärlek som jag kan förstå
Fan att vi sårar varandra”

”Tyst gråt” var den första låten han skrev till senaste skivan och den fick sätta temat för hela albumet. Ett sorts självporträtt, en presentation av vem Johan Airijoki är. Han tvekade först.
– Vågar jag säga så här? Det var så himla personligt och självutlämnande. Det handlade ju om mig och min familj. Men så tänkte jag att det är väl det här jag ska utforska då.

Det där locket som ska ligga på återkommer i flera av hans tidigare låtar. Han har lättare att lämna ut sig i musiken än med människor. Det är mycket som får pysa ut genom låtskrivandet och det kan låta brötigt och grovt, andra gånger så skört att det knappt tål att beröras. Där finns något som får andra att känna igen sig.

– Jag kan få jättefina reaktioner från folk som hör av sig. Någon som brutit upp ur ett förhållande och bodde i husvagn på sina föräldrars bakgård hade hittat ett slags tröst i en skiva. En annan satt på ett tåg i Indien och mådde dåligt.

– Det är vackert att de vill dela det med mig. Det är något jag är stolt över. Det är så mycket luftslott kring det här. Det finns ändå en bruksortsperson inom mig som säger att det man gör ska fylla en funktion. Ibland är det svårt att se att mitt arbete gör det. Men om jag kan ge tröst och glädje åt andra, så fyller det ju faktiskt en funktion.

 

Foto: David Lundmark

Midnatt snart och publiken i Jokkmokk kräver extranummer. De får Johan Airijokis svenska tolkning av den amerikanska gospeln With a satisfied mind.

”Ja hur många gånger
Har man tänkt på sig själv
Jag ska tjäna pengar
Och gör som jag vill
Men det man har missat
Är hur svårt det kan va
Att hitta en rik man
Med ett sinne i frid”

Bilens nattlyktor lyser upp asfalten förbi myrmark, granskog, kalhyggen, kraftverksdammar och gruvor. Fjällen ligger osynliga inte långt inåt landet.
I morgon bitti klockan sex börjar arbetet på marknivå igen.

Album

En blyg viol (2018)
Allting kommer att bli bra (2017)
Vissa saker måste brännas (2015)
Jag tror det handlar om att (2014)

 

Foto: David Lundmark.


me@da.se

5Kommentarer

Kerstin:

Vad fin recension/berättelse det är!

Göran Airijoki:

Marie, du har träffat huvet på spiken! Den bästa texten av en journalist om min son Johan och hans musik.

Vadskajagblinärjagblirstor?:

Upptäckte Johan Airijoki tack vare denna artikeln. Inte besviken. Kom på mig själv med att smågråta en skvätt till ”Allting kommer att bli bra” medans jag stekte falukorv till barnen. Aldrig har så mycket sagts med så få ord…

Tegis:

Vilken fin reflexion av en fin kille, musiken får tala sitt eget språk! Vi ses på berget luftjokke!

Magnus:

En av de absolut bästa och mest relevanta musikerna i landet. Glad att se en rejäl artikel, inte bara nån spalt eller notis. Ser väldigt mycket fram emot nästa gång jag kan se Johan live.

Vad tycker du?

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer från Dagens Arbete:

Stor eltruck

”Största ­skillnaden är ljudnivån”

ELDRIVNA TRUCKARGruvbolaget Boliden satsar på eldrift i Aitik. Med fyra truckar som går på el från vattenkraft sparar bolaget 800 000 liter diesel per år.

Michael Collins och månen

På världens mest ensamma arbetsplats

SkruvatEnsamarbetare finns det gott om. Men ingen har varit så ensam på jobbet som amerikanen Michael Collins. Någonsin.

Hitta sommarlugnet i bokens värld

Redaktionens bästa tipsEn pocket på badstranden eller en ljudbok i hammocken. Sommartid betyder lästid. DA:s redaktion tipsar om sina favoriter.

Simon Rohdin

Ledtiderna har mer än halverats

Bättre planeringPå fönsterfabriken NorDan i Kvillsfors har effektiviteten höjts utan att stressen ökat. Genom ständiga små förbättringar har alla tillsammans vänt förlust till vinst.

T-shirt med fläckar

”Gnugga inte för hårt”

Tips från proffsetGlöm huvudvärken när du står där med gräsfläckar på byxorna. Med enkla hjälpmedel går det att få bort den mesta smutsen, berättar Madelein Gusterman på tvätteriet Berendsen.

”Alla bara ­gissar och ­spekulerar”

OvisshetDet senaste året har de anställda på parkettfabriken Berg o Berg i Kallinge studsat mellan hopp och förtvivlan. Först nedlagda, sedan räddade i sista stund. Nu hänger allt på en tunn tråd igen.

Grillspecial

Mästarens guide till den perfekta grillen

PROFILENUtanför arbetet på Volvo lastvagnar är Saman Nazar mer känd som ”Grillfader”. 2015 tog han sig till semifinal i Grillmästarna i TV4.

Så lyckas du – här är Samans bästa grilltips

GrilltipsEn stor nypa tålamod, rätt verktyg och goda kryddor är bra steg på vägen mot den perfekta grillningen. Rökved tar den till nya nivåer. Saman Nazar delar med sig av sina bästa tips.

Stefan Löfven och operatören Marika Hellberg-Bergkvist

Ökat träbyggande kan ge tusentals nya jobb

Ny färdplanTusentals nya arbetstillfällen i glesbygd och minskade klimatutsläpp från byggandet. Det utlovar träbyggnadsindustrin i sin nya färdplan, som överlämnades till statsminister Stefan Löfven.

Pontus Georgsson.

”Allt handlar om att lyssna”

Ny förbundsordförandeNär han var ny på Skärblacka åkte han på stryk. I dag, mer än trettio år senare, har Pontus Georgsson valts till ordförande för hela Pappers.

Puff för Almedalen-blogginlägg

Almedalsveckan

Varning för nostalgin

LedareTill arbetarrörelsens styrka hörde en gång dess förmåga att odla längtan i stället för saknaden, förmågan att bära de provisoriska utopierna utan att fastna i dogmerna.

1

Vi bossar på planeten och gör vad vi vill

KrönikaMen tänk om det vore vi som blev upplockade och fick leva resten av livet i en bur, skriver Stefan Eriksson.

1
Skolchefen Joakim Hjelm med en byst av Marx.

Med Marx i bagaget

VägvalVid en bubbelpool på en folkhögskola står en jättelik Karl Marx-bronsbyst från DDR. På en annan skola göms hans böcker undan. Båda tror sig ha lösningen på de problem som arbetarrörelsen står inför.

Ladda ner DA nr 6 här!

Dagens Arbete finns som gratis e-tidning. Här finns också ett sökbart arkiv två år bakåt, du når lätt våra inlästa reportage och kan länka till spännande vidareläsning. Här kan du ladda ner appen.

2

Plötsligt var vissa liv inget värda

KrönikaMedan makten sitter med armarna i kors fortsätter dödsskjutningarna, skriver Alexandra Pascalidou.

1
Elin Näslund på Runö

”Jag tänker inte skämmas”

Efter dokusåpanSom första kvinna och bara 26 år gammal blev hon ordförande för IF Metall i Malmfälten. Ödet verkade utstakat, men Elin Näslund valde en annan väg. Offentlig kärleksjakt i Ensam mamma söker.

1

”GS fortsätter att vara medlemsnära”

KrönikaTio år efter bildandet fortsätter vi att blicka framåt, skriver GS förbundsordförande Per-Olof Sjöö.

”Ta hand om de nya på jobbet”

KrönikaJag är nyvald förbundsordförande, det är på riktigt, inte ens när jag nyper mig i armen försvinner det, skriver Pontus Georgsson, förbundsordförande för Pappers.

”Sommarjobbarna är industrins framtid”

KrönikaSommaren är här, och med den chansen för unga människor att påbörja sitt arbetsliv. Se till att stötta dem som sätter foten på industrigolvet för första gången, skriver Marie Nilsson, förbundsordförande för IF Metall.

Marie Nilsson: ”Högerextrema ska aldrig få vinna”

AlmedalenIF Metall manifesterar till stöd för RFSL, som i år valt att inte delta under Almedalsveckan på grund av hot från nazister.

1
Lenart Cerqueira har ungefär ett halvår kvar på ledigheten med barnet som de är familjehem åt. Foto: David Lundmark

”Många kom fram och frågade”

VAD HÄNDE SEN?Förra vintern mötte vi Lenart Cerqueira, som hade fått tjänst­ledigt från Volvo Cars för att ta hand om ett barn som ett familjehem. I dag har vardagen kommit åter. Och vissa tankar framåt.

Så håller ni sams i sommar

DILEMMAT | KONFLIKTER Semester kan vara sol, bad – och familjegräl. DA frågade några som vet hur man kan undvika bråken. Och vad som är ledighetens största fiende.

500 år före sin tid

Leonardo da Vinci dog för 500 år sedan. Då ansågs många av hans uppfinningar omöjliga – i dag är det lätt att hitta spår av hans genialitet.

Meningen med livet är att ha något att göra

KrönikaKulturhus ger hopp inför framtiden och ska finnas i hela Sverige, överallt, skriver DA-krönikören och trollkarlen Carl-Einar Häckner.

Arbetares rättigheter hotas globalt

Situationen för fackligt aktiva har försämrats i hela världen, visar världsfackets ITUC:s årliga genomgång av arbetares rättigheter. Fackligt aktiva mördas, hotas och förhindras att strejka.

Företag vägrade förhandla – döms i Arbetsdomstolen

DomEtt företag i Stockholmstrakten vägrade förhandla om kollektivavtal med IF Metall. Nu ger Arbetsdomstolen facket rätt: företaget har varit skyldigt att förhandla.

3

Ögonspårning ska sprida ­kunskaper

EYETRACKING Ett par glasögon som registrerar vad du tittar på när du jobbar – kan det vara något? På Gnosjö automatsvarvning håller man på att testa. Kanske blir det lättare för erfarna att lära ut jobbet till nya.

Kassör misstänks för grov förskingring

En kassör vid en av Pappers avdelningar misstänks för grov förskingring. Det är avdelningens ordförande som har polisanmält kassören. ”Exakt hur mycket pengar det rör sig om vet vi inte”.

Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.