”Vilka ges en röst och på vilkas bekostnad?”

Även om ryktet om demokratins död är kraftigt överdrivet är hoten i högsta grad hotfulla, skriver Alexandra Pascalidou.

”Värna asylrätten. Jobbinvand­ringen måste stramas åt.”

Helle Klein om hur generösa regler för arbetskraftsinvandring utnyttjas av kriminella.

Berättelser från marknivå

Lyssna! Klicka på bilden ovan för att starta ljudspelaren.

en blyg viol.Ena dagen gräver han diken, nästa dag far han på turné med sina berättelser från Malmfälten. Ibland tänker Johan Airijoki att det är ett luftslott han bygger. Men så kommer ett lyssnarmejl och gör allt viktigt igen.

Johan Airijoki

Född: 1982 i Avesta, uppvuxen i Malmberget.
Bor: Gällivare
Jobb: Musiker, med tillfälliga jobb vid sidan om i gruvan eller annat som dyker upp.
Mer: Snowboardåkare, SM-silver i halfpipe 2002.

Se också:  Johan Airijoki framför Tyst gråt i SVT:s Go’kväll.

Johan Airijoki har begravt kablar utmed villaraderna sedan klockan sex i morse. Stjärnstigen i Malmberget ska få fiber. Efter tolv timmar kan han stämpla ut och tar bilen upp till replokalen, den som skymtar i inledningen till titelspåret på hans senaste skiva:

”Jag sitter i skolan
Jag tänker på rokk
För blyga violer
Dom reste sig upp”

Klassrummet i den nedlagda skolan strax utanför centrum är samma som han satt i som fjärdeklassare, med drömmar om att bli snowboardproffs. Då bodde han uppe på höjden som syns utanför fönstren. I dag töms de sista bostäderna på innehåll och snart ska de rivas. Gruvan tuggar i sig bit för bit av samhället.

– Det har man hört sedan man var liten, att Malmberget ska rivas, säger Johan.

Han plockar upp en förstärkare och lämnar rummet. I kväll är det spelning i Jokkmokk.

 

Dags att dra på spelning. Publiken i Jokkmokk väntar. Foto: David Lundmark

”Klart att huset kostar pengar
Gruvan gick ju ändå bra
Gick till banken och tog ett lån
På det lilla som jag har
Men sen föll allt platt till marken
Bara skrotet ligger kvar
Det var hittepå och ljug
Men allt kommer att bli bra”

I Johan Airijokis texter ryms en verklighet som sällan får ta plats. Skiftarbete i gruvan, hembränt, malmtruckar, enplansvillor och skoterleder. Drömmar, rötter, myrmark och rädslor. Det är berättelser från ett Sverige som fullkomligt skiter i storstadens nervösa jagande efter vad som anses vara framgång och ett lyckat liv. Rena från pynt går texterna rakt på sak om vad det egentligen innebär att vara människa.

Redan i tonåren skrev han lyrik, men det förblev en hemlighet i många år. Orden som kom ur honom var inte till för någon annan. Så småningom utvecklades orden till musik, som ingen heller fick höra. Först när han flyttade till Umeå för att plugga vågade han visa upp vad han höll på med.
– Det var så naturligt där. Det var många som spelade och alla var väldigt sjysta. Där fanns alla möjligheter för en blyg kille från Gällivare att spela.

Förr försökte jag skriva mig bort ifrån Gällivare. Det var så det var.
Man var tonåring och skulle dra. Det var inte självklart att jag skulle stanna här”

När han sedan återvände hem hittade han också till ett språk och innehåll som känns relevant. Han vill berätta om platsen han kommer ifrån, på det sätt som man pratar just här.
– Förr försökte jag skriva mig bort ifrån Gällivare. Det var så det var. Man var tonåring och skulle dra. Det var inte självklart att jag skulle stanna här. Man har vuxit upp med och blivit itutad att om man har några ambitioner så drar man.

Men tvärtom finns något fint med att stanna. Vännerna som är här och deras berättelser. Där hittar han material till sina texter.
– Jag har aldrig hört de berättelserna förut. Rallare och strejker finns det berättat om. Men några samtida betraktelser härifrån har jag inte hört.

Trots alla omvägar och år det tog för honom att hitta sin uppgift, kanske det ändå alltid har varit förutbestämt att det är just det här han ska hålla på med. Samma år som Johan föddes dog hans farfars far Elis Airijoki, skogvaktaren och vissångaren, som på sina vandringar förde med sig historier att lämna vidare till andra.

”Nattskift i finska lappland
Och i mitt huvud spelar minnen som en film
Nattskift i finska lappland
Det var vid gränsen här som farfars far höll till
Han sjöng matkamies på sin vandringled under klara stjärnor”

 

Radhuset i Malmberget där Johan Airijoki växte upp. Nu har de sista flyttat ut. Snart rivs husen så att gruvan kan växa. Foto: David Lundmark

Myrmark, granskog, kalhyggen, kraftverksdammar, gruvor och så fjällen inte långt inåt landet. Vägen skär genom naturen i riktning mot Jokkmokk. Det senaste tolvtimmarspasset känns i kroppen, men kvällens spelning bokades långt innan Johan Airijoki fick uppdraget att gräva ner fiberkabel

Jobbet räcker fram till att tjälen går i marken. Sedan hoppas han att det kan bli något reparationsstopp i gruvan och att de ringer efter honom.
– Då hoppar jag in som mekaniker och byter slitdelar i malmkvarnen. Det är intensivt och mycket jobb i någon vecka.

Sedan tre år tar han tillfälliga jobb när de dyker upp. Det var då han bestämde sig för att testa hur långt musiken kan bära. Insikten kom efter en anställningsintervju då han fick frågan om vilka mål han hade i livet.
– Och jag svarade att jag vill ha mat i magen och tak över huvudet.

Rekryteraren tyckte inte att det var så mycket till dröm, och på väg därifrån tänkte Johan på sitt svar.
– Jag började fundera på om jag inte hade något större, något som var lite svårare att nå. Och det är ju att skriva och få åka ut och spela min musik. Jag ville se vad som händer om jag plöjer ner min energi i musiken.

Jag kan få jättefina reaktioner från folk som hör av sig. Någon som brutit upp ur ett förhållande och bodde i husvagn på sina föräldrars bakgård hade hittat ett slags tröst i en skiva. En annan satt på ett tåg i Indien och mådde dåligt.”

Sedan dess är musiken hans jobb, och det andra är sånt han gör för att ha råd att ägna sig åt det som känns viktigt. Visst skulle det vara grymt att kunna leva enbart på musiken, men de där ströjobben är nödvändiga för att han ska fortsätta att ha något att berätta.
– Jag är där och jobbar, men egentligen wallraffar jag. Jag har som en kamera i huvudet. Om man lyssnar istället för att prata så ser man saker. Det kanske är viktigare än jag förstår själv, att ha ett jobb, för att kunna skriva om saker som är förankrade i verkligheten.

Han har fått höra att hans musik är lite smygproggig.
– Det kanske är för att jag gör en sorts folkmusik. Det är berättelser från marknivå.

 

Spelningen på Viddernas Gasskas i Jokkmokk förbereds. Foto: David Lundmark

Inne i Jokkmokk tar man höger vid Wästfelts foto och sen ser man Bionordens halvt slocknade neonskylt till vänster. Mitt emot en trävilla med restaurang. Det är onsdag kväll och fullt med folk. Scenen är ett par kvadratmeter stor. Johan och musikerna i Malmfältens Rockklubb kämpar för att få plats med trumset, mikrofoner och sig själva. I en bil utanför värms en klarinett upp.

Sorlet och värmen i lokalen stiger. Solen sjunker. Kvällens soundcheck får duga och Johan presenterar sig själv och bandet. Sen sjunger han sina berättelser i två timmar. Om gangsterkungen och kvinnan i malmtrucken. Om helvetets lågor och saker som måste brännas. Om malmkvarnar och kaffehjärnor, tomtebloss och vodkabältet. Och om sånt som är för svårt att tala om.

 

Foto: David Lundmark

”Hur kan du bara försvinna
Lämna mig ensam och gå
Kanske så är jag som farsan

Locket det ska ligga på
Kanske så är du som morsan

Kärlek som jag kan förstå
Fan att vi sårar varandra”

”Tyst gråt” var den första låten han skrev till senaste skivan och den fick sätta temat för hela albumet. Ett sorts självporträtt, en presentation av vem Johan Airijoki är. Han tvekade först.
– Vågar jag säga så här? Det var så himla personligt och självutlämnande. Det handlade ju om mig och min familj. Men så tänkte jag att det är väl det här jag ska utforska då.

Det där locket som ska ligga på återkommer i flera av hans tidigare låtar. Han har lättare att lämna ut sig i musiken än med människor. Det är mycket som får pysa ut genom låtskrivandet och det kan låta brötigt och grovt, andra gånger så skört att det knappt tål att beröras. Där finns något som får andra att känna igen sig.

– Jag kan få jättefina reaktioner från folk som hör av sig. Någon som brutit upp ur ett förhållande och bodde i husvagn på sina föräldrars bakgård hade hittat ett slags tröst i en skiva. En annan satt på ett tåg i Indien och mådde dåligt.

– Det är vackert att de vill dela det med mig. Det är något jag är stolt över. Det är så mycket luftslott kring det här. Det finns ändå en bruksortsperson inom mig som säger att det man gör ska fylla en funktion. Ibland är det svårt att se att mitt arbete gör det. Men om jag kan ge tröst och glädje åt andra, så fyller det ju faktiskt en funktion.

 

Foto: David Lundmark

Midnatt snart och publiken i Jokkmokk kräver extranummer. De får Johan Airijokis svenska tolkning av den amerikanska gospeln With a satisfied mind.

”Ja hur många gånger
Har man tänkt på sig själv
Jag ska tjäna pengar
Och gör som jag vill
Men det man har missat
Är hur svårt det kan va
Att hitta en rik man
Med ett sinne i frid”

Bilens nattlyktor lyser upp asfalten förbi myrmark, granskog, kalhyggen, kraftverksdammar och gruvor. Fjällen ligger osynliga inte långt inåt landet.
I morgon bitti klockan sex börjar arbetet på marknivå igen.

Album

En blyg viol (2018)
Allting kommer att bli bra (2017)
Vissa saker måste brännas (2015)
Jag tror det handlar om att (2014)

 

Foto: David Lundmark.

Läs mer: DA rekommenderar


me@da.se

5Kommentarer

Kerstin:

Vad fin recension/berättelse det är!

Göran Airijoki:

Marie, du har träffat huvet på spiken! Den bästa texten av en journalist om min son Johan och hans musik.

Vadskajagblinärjagblirstor?:

Upptäckte Johan Airijoki tack vare denna artikeln. Inte besviken. Kom på mig själv med att smågråta en skvätt till ”Allting kommer att bli bra” medans jag stekte falukorv till barnen. Aldrig har så mycket sagts med så få ord…

Tegis:

Vilken fin reflexion av en fin kille, musiken får tala sitt eget språk! Vi ses på berget luftjokke!

Magnus:

En av de absolut bästa och mest relevanta musikerna i landet. Glad att se en rejäl artikel, inte bara nån spalt eller notis. Ser väldigt mycket fram emot nästa gång jag kan se Johan live.

Vad tycker du?

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer från Dagens Arbete:

Avtal 2020

IF Metall väljer samordning i avtalsrörelsen

IF Metalls avtalsråd har antagit både LO-samordningen och Facken inom industrins avtalsplattform.

Nu avgörs om LO får driva sina krav på bättre försäkringar

AvtalsförsäkringarDet låter som en byråkratisk detalj – men det kan vara avgörande för vad du får i pension eller ersättning om du blir sjuk av jobbet. Nu avgörs striden om förhandlingsordningen.

1
Ordföranden för Facken inom industrin

Industrifacken kräver 3,0 procent

Det finns ingen anledning att växla ned löneökningstakten. Det anser Facken inom industrin som kräver 3,0 procent på ett år.

Det är vi som får Sverige att funka

KRÖNIKADet råder ingen tvekan. Vi är redo för en kraftmätning med arbetsgivarna inför ett nytt avtal 2020, skriver Marie Nilsson, ordförande för IF Metall.

Sandra hittar de glömda försäkringspengarna

DA MÖTERSandra Särnholm älskar att prata försäkringar och hitta glömda pengar åt medlemmar. Det är inte alltid hon är välkommen till arbetsplatserna, men det gör henne bara mer beslutsam.

Riskerna som skapar dödsolyckor

ArbetsmiljöNär de högsta riskerna för alla åtta faktorer sammanfaller ökar sannolikheten att skadas och dö på jobbet 25 gånger.

DA GRANSKAR SKUGGSAMHÄLLET

”Arbetskrafts­invandringen bör utvecklas snarare än begränsas”

DEBATTKontroller, sanktionsmöjligheter och bättre myndighetssamverkan måste till för att komma åt arbetslivskriminaliteten. Men att strama åt den legala arbetskraftsinvandringen vore ett slag i luften, skriver Amelie Berg och Patrik Karlsson på Svenskt Näringsliv.

Människoexploatering prövas i rätten för första gången

PerspektivDen nya lagen om människoexploatering sätts på prov i ett aktuellt rättsfall. En fällande dom kan bli vägledande, skriver DA:s Elinor Torp, som bevakar den utbredda arbetslivskriminaliteten i Sverige.

Politikernas svar om skuggsamhället

SkuggsamhälletDA ställde samma frågor till ledamöter från S, M och C i arbetsmarknadsutskottet. Läs deras reaktioner på avslöjandena om den utbredda arbetslivskriminaliteten och vad de vill se för åtgärder.

Arbetsgivaren som ville vara laglig

ArbetslivskriminalitetAnto försökte göra rätt. Men konkurrerades ut av kriminella. Bolaget som anlitat hans firma var skyldigt honom miljoner. Svensk domstol lyfte inte ett finger, vittnar han om. Skulderna växte. Än i dag har Anto svårt att höra ljudet av kuvert som öppnas.

2

Industrin och klimatet

Drönarbild över marken som förbereds för bygget av Northvoltfabriken

Vägen till en ny bilindustri

OmvandlingenI elbilssamhället är det de nya företagen som driver utvecklingen. Men vad händer med de tusentals anställda som är beroende av den gamla förbränningsmotorn?

Gustav Gustafsson med stor pappersrulle

Jakten på en fossilfri chipspåse

Plastens rykte har störtdykt. Suget efter förnybart material ökar och sätter press på förpackningsföretagen. OptiPack i Sunne satsar för att vara med i omställningen.

”Vi män måste helt enkelt rycka upp oss”

GÄSTKRÖNIKASe lite djupare på klimatfrågorna än skattesatsen på bränsle och plastkassar, skriver industriarbetaren Kennet Bergqvist från Umeå.

Ingen klaustrofobi. Varvs­arbetaren Johan Forsander är svetsare och perfektionist. Den här dagen jobbar han djupt inne i ångfartyget Bohusläns trånga ångpanna. Foto: Sören Håkanlind

Sista varvet

BildreportagetFotografen Sören Håkanlind skildrar verksamheten på Gotenius Varv. I dag är det enda varvet som finns kvar den gamla varvsstaden Göteborg.

1

Med satiren som livsstil

EWK-vinnareKarin Sunvisson är grundli­g i sitt arbete. I Stockholm kan hon inte bo. Det är för dyrt. Hon har valt en livsstil som ger henne frihete­n att låta bilderna ta den tid de behöver.

Micke Holm

”Lite pirrigt känns det”

MusikJulen närmar sig och nu tändas alla julshower igen. En av dem har premiär i Göteborg på fredagskvällen – med industriarbetaren Micke Holm på scenen.

Kängor

Ta hand om kängorna i vinter

Proffset tipsarEtt par läderkängor kan hålla i många år om du sköter dem rätt. Hovets stövelmakare Mark Beabey förklarar vad som krävs för att de ska överleva snö, slask och lera. 

Dagens Arbete skrev om Mark Beabey och hans arbete med hovets drabantstövlar i nummer 1 2016.

”Ärligt talat hade jag nog tröttnat lite”

Vad hände senMark Beabey arbetade som CNC-operatör och tillverkade stövlar till hovets drabanter hemma i källaren.

Illustration, person som källsorterar

Vad gör jag med korken till mjölken?

PlaståtervinningHur plast ska återvinnas är inte alltid lätt att veta. Och hur mycket av den svenska plasten återvinns faktiskt? DA reder ut ett par oklarheter.

Debatt arbetsmiljö

”Arbetsledarna måste prioritera säkerheten högre”

DEBATT | ARBETSMILJÖDet finns en svag säkerhetskultur på många svenska industriarbetsplatser. Det behövs mer frekventa riskbedömningar, fler utbildningar och skyddsombuden måste få större mandat och mer resurser, skriver Mikael Hansson, vd för Skydda.

Dödsolyckorna skulle bli fler med Svenskt Näringslivs förslag

DEBATT | ARBETSMILJÖVad händer om arbetsmiljöombudet utsätts för trakasserier, eller inte kan begära skyddsstopp eller arbetsmiljöåtgärder? Det frågar Stefan Lindahl, regionalt skyddsombud på IF Metall, efter Svenskt Näringslivs förslag med arbetsmiljöombud istället för fackligt tillsatta regionala skyddsombud.

1
Susanna Alakoski. Foto: Lisa Arfwidson

Mormors liv i bomullsfabriken

KVINNORNA I FOKUSFörfattaren Susanna Alakoski visste att hennes mormors liv var en stor, oberättad historia. Ändå tog det henne flera decennier att skriva om de tusentals kvinnor som arbetade i bomullsfabriken.

Ladda ner senaste e-DA här!

Dagens Arbete finns som gratis e-tidning. Här finns också ett sökbart arkiv två år bakåt, du når lätt våra inlästa reportage och kan länka till spännande vidareläsning. Här kan du ladda ner appen.

3

Här är striderna vi måste utkämpa

KRÖNIKAVåra arbetsvillkor hotas just nu av flera olika politiska förslag. Nu gäller det att vi håller ihop och bemöter dem, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

1

Då och då blixtrar sorgen till

KRÖNIKASaknaden när en kär har dött ser olika ut för alla människor. Men vi drabbas alla djupt. Pappers skyddsombud är hjältar som försöker förhindra att människor far illa på grund av sitt arbete, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.

Foto: Anders Hansson

Den sista torsken

BildreportagetFotografen Anders Hansson skildrar torskfiskarnas vardag i Östersjön.

Se alla bildreportage

”Det är stort att få göra det lilla”

Vad hände sen?Vi återvänder till Erica Selander, som 2016 drog i gång gympapass i asylboendets idrottshall. Hon träffade Rasha, som blev en vän för livet, men det var ovisst om hon skulle få stanna i Sverige. Läs om hur det gått.

Battlefield 3

När fabriken invaderas av fiender

Industrin i tv-spel.Smältugnar, kraftstationer och maskinverkstäder. Ibland hämtar tv-spelen inspiration från välkända fabriksmiljöer.

Får de tala om vem som är sjuk?

FRÅGA DA | INTEGRITETVad säger GDPR om att en arbetsgivare skickar ut e-post till alla avdelningar på arbetsplatsen med diverse information, exempelvis frånvaro? Juristen Henrik Ask reder ut.

Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.