Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Att håna någons hem är inte ok

16 november, 2018

Skrivet av

Anneli Jordahl är författare.

Krönika ”’Sveriges fulaste stad’ är utsedd. Men vilka är det som har gjort det?” Författaren Anneli Jordahl reagerar på att det nästan alltid är arbetarstäder som utnämns till något nedsättande.

För 13 år sedan flyttade jag från Stockholm. Att bli stående i vägkorsningen Götgatan/Folkungagatan på Södermalm en grå januarieftermiddag blev för mig sinnebilden av depression. Allt var fult. Folk var tvära och jäktade.

Aldrig hade jag bott så vackert som i den sörmländska byn dit jag flyttat. När jag gjorde ärenden i Katrineholm hörde jag folk skämta lite sårat att staden utnämnts till ”Sveriges tråkigaste”. Det satt som en tagg hos invånarna, särskilt hos de unga. Mycket snart blev jag själv förolämpad av påståendet. ­Platsen där man bor blir en del av ens självbild.

Typiskt att det nästan alltid är arbetarstäder som utnämns till något nedsättande. För ett tag sedan var det Borlänges tur att mobbas som ”fulast”, ­efter en webbomröstning av föreningen Arkitektupp­roret. Vilken arrogans! Människor som sällan hörs och syns i storstadsmedierna och i public service – där de kan få möjlighet att ge sin syn på saken – ska nu behöva leva med den smockan.

Som tur var gick musikern, före detta Mando Diao-medlemmen, och Borlängebon Gustaf Norén ut och röt. Den här typen av rangordning är ett farligt sätt att tänka, sa han till ­Dala-Demokraten. Han menar att föraktet glider över till att handla om ortsbefolkningen, eftersom ”byggnader och människor hör ihop”. Själv tröttnade han på Stockholm och återvände till barndomsstaden.

Alla som bor i innerstädernas våningar med stuckatur borde hålla sig för goda för att håna andra för adressen de bor på. För det mesta har de inte ens besökt platserna.

Ja, vem bestämmer vad som är snyggt? Jag tänker på det när jag läser Alexandra Pascalidous intervjubok Mammorna. Tjugo mammor som bor i storstädernas ytterområden berättar om sina liv. De har det tufft på många sätt, inte minst ekonomiskt. De gör allt de förmår för sina barn, men våldet rår de inte på. Flera av dem har förlorat en son i dödsskjutningar. Det svenska rättssamhället har mammorna slutat tro på.

Jag slukar bokens röster och levnads­öden. Kvinnorna är alla överens om att de aldrig skulle flytta från ”Orten”. De trivs i Alby utanför Stockholm eller i Kronogården i Trollhättan. De känner sig hemma, folk är bussiga och hjälpsamma. I stark kontrast till medierna där deras hemmiljöer stämplats som ”no-go-zones”.

Alla som bor i innerstädernas våningar med stuckatur borde hålla sig för goda för att håna andra för adressen de bor på. För det mesta har de inte ens besökt platserna. Det skulle inte förvåna mig om många av de fördomsfulla bor något stenkast från korsningen Götgatan/Folkungagatan. Rakryggade korsar de gatan, övertygade om att ingen skulle utse just deras kvarter som ovärdigt att bo i.

Hemmablinda och självgoda sänker de andra människors självkänsla. ­Hoppas fler än Borlänges popstjärna får möjlighet att bita tillbaka.

Anneli Jordahl är författare.

5 kommentarer till “Att håna någons hem är inte ok

  • I Tyskland rev britterna och amerikanerna städernas centrala delar på 40-talet och tyskarna byggde upp dem igen på femtiotalet. I Sverige rev svenskarna själva på 50- och 60-talen och byggde nytt sedan. Därför likheten mellan svenska städer och tyska bombade dito!

  • Gustaf Norén bodde i en fin lägenhet i en fin gammal del av Stockholm. Varför bosatte han sig där? Kan det ha varit för att det var … fint? Varför ska inte vanligt folk också få bo fint? Är det odemokratiskt och farligt att vilja det?

    Som återvändare valde Norén inte att bosätta sig bland den betong och asfalt han så hyllar. Nej, flyttlasset gick till en villa på behörigt avstånd från Borlänge bland prunkande grönska och med betagande kilometervid vy över älven.

    Själv bor jag i den norrländska, ”arbetarstaden” Sundsvall. Samma stad som utsågs till Sveriges vackraste i en omröstning av Arkitekturupproret. Hur går det ihop med Anneli Jordahls resonemang egentligen?

    Jordahls hela argumentation är svag och oärlig. Trist.

    För övrigt bor Sveriges arkitekter till övervägande del i förmodernistiska hus. Någon undersökning har inte gjorts på vart kommunpamparna eller byggentreprenörerna bor, men vi kan nog vara extremt säkra på att det inte är i nån betongbunker i resterna av centrala Borlänge i alla fall.

  • Ingen hånar någons hem. Det är detta århundradets fyrkantiga, enformiga, likartade, gråa, trista arkitektur som kritiseras och den växer fram överallt i vårt land, även i Stockholm. Fråga istället varför mammorna som bor i storstädernas ytterområden inte är värda lika vacker arkitektur som de som bor i innerstäderna. Fråga varför man fortfarande har samma otrygga, segregerande stadsplanering som under miljonprogrammets era. Det är inga stora förändringar som krävs för att göra vackra städer och trygga miljöer. Småskaliga, slutna kvarter med mysiga innergårdar, varierande höjd på husen, brutna tak, fasadindelningar, varma färger, symmetri och harmoni. Vi måste komma bort från modernismens människofientliga ideologi och gå vidare.

  • Snälla rara Annelie Jordal! Du har komplett missuppfattat alltsammans. Facebookgruppen Arkitekturupproret organiserade ingen omröstning om de fulaste eller fattigaste människorna som du tycks tro, utan de fulaste och mest människofientliga miljöerna och husen i Sverige, miljöer vi inte tycker några människor ska behöva bo i! Folk i hela landet var med och röstade. De som röstade på Borlänge var naturligtvis folk som varit länge eller bott i stan, för annars vet man ju inte hur det ser ut där. Så överklassen i Stockholms stuckaturvåningar är sannolikt helt oskyldiga till att Borlänge vann. Själv röstade jag på Umeå pga att jag bott där och sen dess sett situationen bli ännu värre. Så gå ut och försök fånga förrädarna i Borlänge som enligt dig hängde ut sin egen stad, för det var sannolikt det som hände!

  • Funktionalismen tog tag i något som saknades. Den släppte in ljus och hygien, funktionellt planerade och vackert formgivna byggnader. Lika lite som den gamla 1800-tals arkitekturen bara byggde vackra hus är det med funktionalismen som Arkitektupproret ondgör sig över. De anser att det bara ska finnas vackra hus. Precis så tycker jag också. Vackra hus i en vackert planerad stad eller på landsbygden. Översittarna som ser på andras städer eller boenden och dömer gör inget gott. Däremot de arkitekter och stadsplanerare som skapar livsmiljöer i miljömässig hållbarhet, med goda estetiska ansatser, för alla människors lika berättigande till en god bostad och så vidare. Om det är Arkitektupprorets syfte är det bara bra. Men är det syftet?

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också vill läsa…

”I stället för c-ordet – låt oss prata om sexkurvan”

”I stället för c-ordet – låt oss prata om sexkurvan”

Varje gång jag hör c-ordet nämnas på nyheterna tänker jag säga klitorisollon högt, skriver författare Anneli Jordahl.

Det här borde väl alla chefer fatta

Att ha lite kul på jobbet gynnar inte bara tjänstemän, skriver Anneli Jordahl.

Skulle spelningen göra mig ung igen?

Några håller fast vid det ungdomliga, andra har släppt fram tanten och farbrodern, skriver Anneli Jordahl.

Med tåg – och tid – genom Europa

Anneli Jordahl: När maken föreslog fjällvandrarryggsäck slog jag bakut. Jag ville anlända till en ny stad med stil.

Du går inte ensam

Det där att en författare har satt ord på läsarens eget liv och arbete kan ge en självförtroende, skriver Anneli Jordahl.

När börjar Putin sticka?

När börjar Putin sticka?

”I Chiles huvudstad Santiago samlas män för att gå kurser i stickning.” Anneli Jordahl skriver om att bryta påtvingade könsroller.

Länge leve byfilosoferna!

”Politikerna har tappat nerven som gör det knepiga glasklart”, skriver Anneli Jordahl.

Ungdomarna som inte räknas

Att bo i ytterområden och vara ung är att behöva räkna med att inte få hjälp, skriver författaren Anneli Jordahl.

”Förnekelsen svider för klassresenären”

”Förnekelsen svider för klassresenären”

Anneli Jordahl om att förneka sitt ursprung, förakt för kroppsarbete och en fransk författar­e som fått nog.

Arbetsplatser lider brist på omsorg

”Få arbetsplatsolyckor får rättsliga efterföljder. Och därför kan det fortsätta. Nya risker tas, eftersom arbetares liv anses väga lätt”, skriver författaren Anneli Jordahl.

Arbetsrätt Striden om las

IF Metall: Vad finns det för alternativ?

IF Metall: Vad finns det för alternativ?

Det går inte att tro att det inte ska bli någon förändring av arbetsrätten, säger IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.

Bra att regeringen lyssnar på parterna

Bra att regeringen lyssnar på parterna

Regeringen har nu visat att den vill värna den svenska modellen och låta parterna ha huvudinflytandet, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Blandade känslor för regeringens las-besked

Blandade känslor för regeringens las-besked

”Ett beslut i rätt riktning”, enligt GS ordförande Per-Olof Sjöö. Pappers ordförande Pontus Georgsson är däremot starkt kritisk.

Kommer regeringen att lyssna på LO:s nej?

Kommer regeringen att lyssna på LO:s nej?

Fredagens besked från Svenskt näringsliv och PTK ställer frågan: Kan regeringen driva igenom en ny arbetsrätt trots att LO har sagt nej till förslaget? skriver DA:s reporter Rasmus Lygner.

LO säger nej till förslaget om ny arbetsrätt

LO säger nej till förslaget om ny arbetsrätt

En enig LO-styrelse säger nej till las-förslaget. ”Det gav allt för mycket makt åt arbetsgivarna”, säger GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Välj förnuftet framför fundamentalismen

Välj förnuftet framför fundamentalismen

Dra tillbaka utredningsförslaget och låt parterna förhandla igen efter avtalsrörelsen utan politiska hot, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Industri­arbetare behöver ett starkt anställningsskydd”

”Industri­arbetare behöver ett starkt anställningsskydd”

Industriarbetare styr ju inte marknaden, dollarkursen eller virusspridningen, skriver Håkan Wågvi.

Las-förhandlingarna återupptas

Las-förhandlingarna återupptas

För två veckor sedan kraschade las-förhandlingarna – nu återupptas de. Tidigast på fredag ska fack och arbetsgivare lämna besked.

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen

Industrifacken skickar hem sina delegationer

Industrifacken skickar hem sina delegationer

Fack och arbetsgivare kan fortfarande inte enas om storleken på löneökningarna. Nu skickar industrifacken hem sina delegationer.

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Lönen är alltid i fokus i en avtalsrörelse, men det är mycket mer än så uppe på förhandlingsbordet. Frågor om makt och trygghet.

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

På Skärblacka förväntar man sig att lönepåslagen ska gälla från den 1 april, då avtalet egentligen gick ut.

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Harald Gatu är en av DA:s mest erfarna reportrar. Men hur många avtalsrörelser har han egentligen bevakat? Och vilken var den mest dramatiska? Lyssna på DA:s poddspecial om avtalsrörelsen.

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Facken inom industrin säger nej till första lönebudet för anställda inom industrin. De anser att opo:s förslag är ”oacceptabelt lågt”. Den första hemställan från opo, opartiska ordföranden, nådde fack och arbetsgivare igår. I den föreslogs ett så kallat ”avtalsvärde” på 4,5 procent över en avtalsperiod på 29 månader. Samtliga fackförbund inom industrin säger nej till […]

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Den bräckliga världsekonomin har legat som en våt filt över årets avtalsrörelse. Men i förra veckan hände det något.

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Medan vårdpersonal gör heroiska insatser för människors hälsa ser industriarbetare till att landet fortsätter att fungera samhällsekonomiskt, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Tuff väg till ett rättvist avtal

Tuff väg till ett rättvist avtal

Arbetsmarknaden har drabbats på olika sätt av pandemin. Det blir svårt att hitta en lönenivå som fungerar för alla, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.