”Fackens roll avgörande för en rättvis framtid”

Debatt Runt om i världen lämnar skolungdomar sina klassrum för att demonstrera. Greta Thunberg-effekten är en inspirerande kraft som väcker tankar: Hur kan vi undvika att arbetstagarna får betala priset när utsläppen ska minska? Hur påverkas världens industrier och hur kan fackförbunden pressa på för att stärka kopplingen mellan klimatet och en jämlik arbetsmarknad?

Enligt världsfacket ITUC har fackförbunden 207 miljoner medlemmar globalt, vilket betyder att arbetstagarna är organiserade i världens största folkrörelse. Facken har en avgörande roll att spela. Tidigare har diskussioner funnits om att världen måste välja: antingen skapar vi arbetstillfällen och tillväxt eller så prioriterar vi respekten för klimatet, miljön och planetens begränsningar.

I dag vet vi dessa val inte måste stå emot varandra. Människor behöver inte se klimatförändringarna uteslutande som ett förlamande hot utan också som en möjlighet, där visserligen tiden är knapp. Den nödvändiga omställningen handlar inte bara om att fasa ut förorenande industrier utan också om nya jobb, nya industrier, ny kompetens, nya investeringar och möjligheten till en mer jämlik, hållbar och resilient ekonomi.

FN:s arbetslivsorgan ILO har konstaterat att det kommer att genereras runt 24 miljoner klimatvänliga jobb under de kommande åren. Den globala industrisektorn för förnyelsebar energi skapade också över tio miljoner jobb bara under 2017, en siffra som säkerligen har stigit sedan dess. Samtidigt står tillverkningsindustrin globalt för en fjärdedel av den primära resursutvinningen, cirka 35 procent av den globala elanvändningen och mer än 20 procent av koldioxidutsläppen. Därför är tillverkningsindustrin i fokus för den gröna omställningen.

Arbetstagare, industrier och samhällen som är beroende av fossila bränslen hittar inte nya vägar över natt. Oron riskerar att växa inför en framtida, skarpare klimatpolitik som ser ut att särskilt drabba dem som redan lever på marginalen. Här i Sverige har vi ett socialt skydd- och välfärdssystem som, mer eller mindre, underlättar för dem som går från ett jobb till ett annat. Så ser det inte ut i många andra delar av världen.

Vi lever i en global värld där ekonomin och industrierna länkas samman. Facken måste nå ut med kravet på att den nödvändiga omställningen av arbetsmarknaden även inkluderar människorna i länder med utbredd fattigdom. När vi i Sverige blir mer klimatmedvetna och använder elbilar och elcyklar blir komponenterna i batterierna en allt angelägnare fråga.

I en ny och uppmärksammad granskning visar nyhetssajten Breakit att över hälften av Sveriges största elcykeltillverkare inte vet varifrån batterierna till deras cyklar kommer, vad batteriernas olika delar egentligen innehåller och hur arbetstagarnas villkor ser ut i produktionskedjan.

Vilken roll kan de globala facken spela när vi går mot en fossilfri ekonomi och en klimatvänlig värld där arbetstagarnas rättigheter respekteras? För mer en tio år sedan började fackföreningar runt om i världen engagera sig i frågan om en rättvis omställning till ett hållbart samhälle. Det handlar om att säkerställa att de mest utsatta grupperna och individerna på arbetsmarknaden i länder med utbredd fattigdom inte blir de som råkar i kläm.

Begreppet ”Just Transition” har under det senaste året blivit allt mer omtalat och ingår tack vare fackens arbete i flera klimatöverenskommelser. En ”Just Transition” visar att en rättvis omställning inte bara är möjlig utan också nödvändig för att nå FN:s globala mål för hållbar utveckling, där ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet binds samman.

Facken jobbar redan för att förändra regler och lagstiftning, för att få in miljö- och klimatklausuler i kollektivavtal och utvecklar sin gröna profil för att stärka positionerna vid förhandlingsborden. Behovet av samarbete och social dialog lyfts också. I det här arbetet blir det internationella fackliga arbetet centralt.

Slingrig väg för elbilens batteri

De svenska fackförbunden, via deras arbete genom Union to Union, är mycket betydelsefulla för att stärka lokala fackföreningars styrka och kapacitet. Som facklig biståndsaktör ser vi vikten av ökad, global medvetenhet kring utsatta gruppers rättigheter på arbetsmarknaden och att dessa rättigheter inte åsidosätts i klimatarbetet.

Vi har en komplicerad utmaning framför oss och som kräver ett massivt engagemang från fackföreningsrörelsen. Jag hoppas att Greta Thunberg-effekten sprider sig och utvecklas till en sammanhållen vision om en ”Just Transition” och en rättvis ekonomi, där ingen människa lämnas utanför. Och jag hoppas att facket fortsätter att driva denna fråga med kraft.

Sofia Östmark
Kanslichef
Union to Union