Industriarbetarnas tidning
Tidslinje Högerextremismen har tagit olika former de senaste 40 åren. Här är några händelser som präglat Sverige.
Den avhoppade nazisten
I april publicerade tidningen Expo en undersökning från 2018 som visar att vit makt-aktivismen når nya toppnivåer.
Totalt genomfördes under förra året 3 938 aktiviteter. År 2017 var siffran 3 660 och 2016 3 064.
Exempel på aktivism är propagandaspridning, kampförberedande träning och manifestationer.
De flesta aktiviteterna under 2018 kan härledas till fyra grupper: Alternativ för Sverige, Det fria Sverige, Nordisk ungdom och Nordiska motståndsrörelsen.
Högerextrema partier har genom åren lyckats komma in i kommunfullmäktige men har haft svagt stöd i riksdagsvalen:
Nordiska rikspartiet
(1956–2009)
Det finns inga säkra siffror. Forskare har beräknat rösterna till cirka 500. Själva uppgav de 6 000 röster, något som forskare inte bedömer som trovärdigt.
Nationalsocialistisk front
(1994–2008)
I valet 2006 ställde partiet upp till fullmäktige i sex kommuner men partiet fick inte några mandat. I riksdagen fick partiet 1 417 röster, 0,03 procent av rösterna.
Nationaldemokraterna
(2001–2014)
I riksdagsvalet 2010 fick Nationaldemokraterna 1 141 röster, vilket motsvarar 0,02 procent av rösterna. De fick två kommunala mandat i Södertälje och ett i Nykvarn.
Svenskarnas parti
(2008–2015)
I valet till kommunfullmäktige i Grästorps kommun 2010 fick partiet 102 röster (2,8 procent) och ett mandat. Svenskarnas parti blev därmed det första nazistiska parti som suttit i en folkvald församling i Sverige sedan 1940-talet.
Under mandatperioden 2010–2014 fick partiet representation i kommunfullmäktige i Lidköping, Nykvarn, Mönsterås och Hedemora.
I riksdagsvalet 2014 slutade de på 4 189 röster, eller 0,07 procent. Partiet ställde upp med kandidater i 34 kommuner. De blev invalda på ett mandat för Sverigedemokraterna i Säters kommun.
Nordiska motståndsrörelsen
NMR satt i kommunfullmäktige i två kommuner efter valet 2014, i Ludvika och under 2017 fick de en ordinarie plats i Borlänge.
I valet 2018 försökte de komma in i kommunfullmäktige i Ludvika, Kungälv och Boden. De fick inte ett enda kommunalt mandat. I riksdagsvalet 2018 fick de 0,03 procent av rösterna.
Sven-Erik Källman trodde han lämnat hatet bakom sig. I stället kom samtalet som fick honom att förstå: han kunde inte längre fly. I dag är han fackligt förtroendevald och S-politiker.
Men får man en andra chans och kan man förlåta sig själv?
För Liberalerna är det just nu anpassning högerut som gäller – ända till högernationalismen. Det är en sorglig utveckling av ett parti som aldrig riktigt gjort upp med bilden av ”vi och dem”, skriver författaren Jan-Ewert Strömbäck.
Även vi bör återuppta diskussionen om att förbjuda militanta nazistorganisationer som NMR, skriver journalisten Lisa Bjurwald
Plötsligt har det där brunblå blocket som ansågs omöjligt för några år sedan blivit verklighet, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.
Arbetarrörelsens framtid ligger inte i att låna in rasistiskt och antidemokratiskt tankegods från SD. Det finns inte tillräckligt många väljare med rasistiska åsikter i Sverige för att det ska löna sig, skriver historikern Henrik Arnstad
”Demokratin kan aldrig tas för given utan måste alltid värnas om och om igen. Måtte liberaler och socialdemokrater än en gång visa prov på den modiga samarbetsviljan”, skriver Helle Klein.
”På Balkan ställde nationalisterna grupper mot grupper, och det var början till ett av historiens värsta folkmord.” Krigsveteranen och industriarbetaren Kennet Bergqvist uppmanar alla att rösta bort rasism och nationalism i valet.
Vänner, det är allvar nu. Det är dags att vakna. Fascismen och nazismen marscherar åter gatorna runtom i Europa och i vårt eget land.
Rasismen har blivit ett arbetsmiljöproblem. Arbetare ställs mot arbetare i fientliga samtal under rasterna. Nu ändrar facket strategi – följ med DA på kurs i Blekinge.
Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein jämför presidentvalet med morgonens snöfall i Stockholm: ”snöstorm, isvindar och ingen sikt framåt. Det känns tungt och osäkert. Men ett är säkert: kampen för människovärdet får aldrig upphöra.”
Facken inom industrin har kommit överens med arbetsgivarsidan om ett tvåårigt avtal. Därmed är märket satt.
Parterna hade inte ens hunnit lämna presskonferensen innan det blev tydligt att en del i industrins avtal verkar tolkas olika. Ska satsningen ingå i det överenskomna löneutrymmet, eller läggas ovanpå?
På lördag ska det finnas ett nytt avtal. Fack och arbetsgivare sitter nu i slutförhandlingar för att hinna i tid. Här är fem frågor som återstår att lösa.
”Nivåerna måste upp”, säger IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä.
Samförstånd före strejk har länge varit den svenska modellen i praktiken. Men är fackens hot om strejk en nödvändig muskelträning för att hålla sig i trim? Och vilka frågor är så viktiga att facket bör gå ut i strejk?
Priserna stiger och ibland handlar det bara om att lönen ska räcka månaden ut. Kommer förhandlarna att ta hänsyn till det, undrar Dagens Arbetes reporter Anna Julius.
Vi LO-medlemmar måste få kompensation för det vi stått tillbaka för under de senaste åren, skriver Rainor Melander, Pappers avdelningsordförande på Väja bruk.
Många minns hur en kraschad bank på andra sidan jordklotet kan stoppa produktionen och skicka ut tusentals i arbetslöshet. Är det annorlunda den här gången?
Hur lönerna ökar i konkurrentlandet Tyskland påverkar svensk avtalsrörelse. Men vad betyder de siffror som slungas nedifrån kontinenten? DA reder ut vad som hände när 3,9 miljoner tyska verkstadsarbetare fick ett nytt kollektivavtal.
Inflationen äter upp löneökningarna. På industrier runt om i landet frågar sig många: Varför är det vi arbetare som ska ta smällen?
Många förtroendevalda blev tagna på sängen av fackens bud på 4,4 procent. Lars Ask, klubbordförande på Volvos Verkstadsklubb i Skövde, tycker att de borde fått veta budet i förväg.
Det kan givetvis begås enstaka misstag, men vi har granskats och hittills inte ansetts snedvrida konkurrensen, skriver Sara Revell Ford och Göran Olinder, vd och försäljningsdirektör för Samhall.
En bransch som marknadsför hållbarhet måste ändå anse att hållbarheten också ska gälla de anställda, skriver Lars Wåhlstedt på Pappers.
Om det nu är okej att sätta konkurrensen ur spel så kan Samhall lika gärna starta en matbutik, skriver Ulrica Persson, ordförande i intresseorganisationen Skoopi, som ser med oro på Samhalls planer att ge sig in på fler marknader.
På natten blir tankarna sega. Men vi är inte ensamma om att vara vakna, skriver Johan Airijoki.
Klimatomställningen är helt avgörande för våra jobb, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.
Arbetsgivarnas krav visar att de helst ser anställda som livegna, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.
