”Nu är det mer rättvist”

Löner. Många tjänar långt under snittlönen, och kvinnor tjänar mindre än män. Inför varje avtalsrörelse dyker frågan upp: Hur blir lönerna mer rättvisa? För tre år sedan prövades en ny lösning – nu börjar resultatet synas.

I våras fick ­Anton Sandström beskedet: Du är en av dem som fått extra pengar från låglönesatsningen.

På Exide, tidigare Tudor, utanför Göteborg fick nio av tjugoen anställda del av de extra pengarna. Löneskillnaderna på företaget har minskat.

Helt nöjd är dock inte Anton.

– De kunde gärna ha gjort det tidigare. Lönen vi har, även om vi har fått upp den, är inte jätte­bra. Han pekar på att jobbet är slitsamt och riskabelt för att man jobbar med syra, och dessutom ställer upp och jobbar övertid ofta.

Låglönesatsningen var en av de största stridsfrågorna i förra avtalsrörelsen, 2017, så het att flera LO-fack var beredda att gå ut i strejk för att alla skulle få del av den, även de med låga snittlöner som hotell och restaurang och Samhall.

Resultatet blev att alla med en månadslön under 24 000 skulle bidra med mer pengar till potten (se faktaruta nedan).

Att avtalen satsar på att jämna ut löneskillnader är inget nytt, men den här gången var sättet att räkna annorlunda. Förut har låglönesatsningarna gått till hela avtal med låg snittlön. Det har gjort att till exempel en person som haft låg lön men gått under teknikavtalet – där snittlönen är hög – inte kunnat få del av kakan. Lösningarna har varit svårsmälta för IF Metall.

– Det här är mycket bättre för alla låg­avlönade, säger IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä.

Han vill gärna se en liknande satsning i avtalsrörelsen som kommer, och upplever att lösningen varit populär bland medlemmar.

På Exide är det flera som har det just så, de går under teknikavtalet, men lönen har legat långt under riksgenomsnittet, som i dag är cirka 29 000 kronor i månaden. Emma Blom, till exempel, kom in på en låg lön, men fick i senaste lönerevisionen upp lönen med 800 kronor, tack vare låglönesatsningen.

– Nu är det mindre skillnader, det är mer rättvist, säger hon.

En annan som är nöjd är ­Søren Sørensen, men inte främst för sin egen skull. Han kom in från ett jobb inom transport på en högre lön än sin jobbarkompis.

– Han har jobbat tre år och jag ett, det ska ju vara tvärtom!

Nu gläder han sig åt att löneskillnaden minskat från 1 600 kronor i månaden till ungefär 500.

Så stora effekter har antagligen inte låglönesatsningen haft överallt. Men på teknikavtalet kan man ändå se att kvinnors löner ökar fortare än mäns de senaste två åren. 2016 tjänade kvinnor 94,4 procent av männens löner, 2018 var siffran 96,6 procent.

Låglöne­satsningen – lyckad modell eller en krusning på ytan?

På hela arbetsmarknaden minskar lönegapet mellan män och kvinnor, om än långsamt. Men det kan bero på många saker. För även om satsningen riktas in på dem med lägst lön, handlar det inte om jättestora summor.

– Det rör sig om några tiondels procent, säger LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson, som just nu leder arbetet med att få de 14 LO-förbunden att prata ihop sig inför nästa avtalsrörelse.

Vad det blir för lösning den här gången vågar han inte sia om, det är många som ska komma överens.

– Men många avtalssekreterare har tyckt att den här lösningen är lätthanterlig.

På Tudor vill Søren Sørensen i alla fall gärna att satsningarna på att jämna ut lönerna ska fortsätta.

– Vi tre som jobbar här på godsmottagningen är helt överens om att vi borde ha samma lön.