Låglöne­satsningen – lyckad modell eller en krusning på ytan?

För dig som vill veta mer. Hur få bort orättvisa löneskillnader? I senaste avtalsrörelsen testades ett nytt sätt att lösa den eviga frågan. Men låglönesatsningen har mötts av både ris och ros.

På IF Metalls största avtal, teknikavtalet, har löneskillnaderna mellan män och kvinnor minskat ordentligt de två senaste åren, enligt förbundets statistik. Kanske bidrog förra avtalsrörelsens hetaste stridsfråga till det – låglönesatsningen.

I varje avtalsrörelse kommer frågan upp – hur ska orättvisa löneskillnader byggas bort? Den har vållat strid med arbetsgivarna, och – inte minst – mellan LO-förbunden. Ibland har det varit så illa att vissa förbund gett upp försöken att komma överens.

I avtalsrörelsen 2017 prövades en ny modell. Efter varsel om strejk gick den igenom i lite olika varianter för nästan alla. Modellen gick ut på att de som 2016 hade en månadslön under 24 000 skulle bidra till lönepotten som om de tjänade 24 000. Oavsett avtal, yrke och kön.

Det var IF Metall nöjda med. Tidigare låglönesatsningar har koncentrerats till avtalsområden med många kvinnor eller med låg snittlön. Teknikavtalet, och flera andra av förbundets avtal, har varken stor andel kvinnor, eller speciellt låg snittlön. Däremot finns det personer med låg lön, inte oväntat ofta kvinnor.

– Det är några som ligger högt, men också några som ligger lågt. Den här modellen slår mycket bättre mot alla lågavlönade, säger IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä.

Hans intryck när han varit ute och pratat på arbetsplatser är att modellen har varit omtyckt. Flera som har skickat in motioner till avtalsrådet säger också att de vill se något liknande nästa gång.

– Jag kan konstatera att modellen har fungerat bra.

Nu håller LO:s 14 förbund på att samla sig för att komma överens inför nästa års avtalsrörelse. LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson håller i förhandlingarna. Han säger att han hört att många avtalssekreterare har upplevt att den senaste typen av låglönesatsning varit relativt enkel att hantera.

– Det var något vi kunde komma överens om, det såg bra ut och var något vi inte hade prövat, säger han om hur det var när förbunden enades om låglönesatsningen inför förra avtalsrörelsen.

Vilken effekt den har haft på orättvisa löner kan han inte säga. På hela arbetsmarknaden har löneskillnaderna mellan män och kvinnor minskat på senare år, men det kan bero på många saker, bland annat att det funnits stor brist på personal i den kvinnodominerade välfärden.

Och det finns en stor invändning mot modellen: Det är inte så mycket pengar som går till att utjämna lönerna, vilket grafiken i bläddringen ovan visar.

– Det är ingen gigantisk satsning, det rör sig om några tiondels procent, säger Torbjörn Johansson.

Det är också huvudinvändningen för Lenita Granlund, avtalssekreterare på Kommunal, ett förbund som organiserar många av de kvinnor som är lågavlönade i förhållande till hur kvalificerade de är.

Hon påpekar att LO har som mål att halvera löneskillnaderna mellan män och kvinnor till 2028. Den här satsningen tar helt enkelt inte ett tillräckligt stort kliv ditåt, anser hon.

– Det var bara en krusning på ytan.

Det stora problemet, säger hon, är att det skiljer för mycket mellan mans- och kvinnodominerade yrkesgrupper. Låglönesatsningen skiljer inte på lågavlönade i allmänhet och det hon kallar värdediskriminerade – personer som har för låg lön jämfört med andra med motsvarande kvalifikationer. Bland sina medlemmar har hon många som hon anser värdediskriminerade: till exempel undersköterskor, barnskötare, skötare. Yrken där det krävs treårig yrkesutbildning på gymnasienivå, men som ändå har betydligt lägre lön än till exempel en byggnadsarbetare. Den särskilda satsning som gjordes på undersköterskors löner 2016-2018 hade effekt, men skillnader finns kvar.

– De har väldigt låga löner jämfört med den utbildning som krävs.

Därför skulle hon gärna se fler satsningar mot särskilt värdediskriminerade grupper. På det sättet konstruerade man också låglönesatsningen i Kommunals stora avtal med Sveriges Kommuner och Landsting, SKL.

Ett annat problem tycker hon är att satsningen var krånglig, eftersom de inte hade någon bra lönestatistik från den privata sektorn. Men nu när man väl gjort det en gång kan det bli lättare nästa gång.

– Möjligen skulle man kunna ha en enklare modell. Sen är frågan vilken nivån ska vara.

Nu, när förbunden är på väg att sätta sig i diskussioner, låter IF Metall, Kommunal och LO hoppfulla om förutsättningarna att det inte ska spricka den här gången. Alla säger att de vill ha en LO-samordning.

– Jag hoppas vi lyckas men lämnar inga garantier, säger Torbjörn Johansson.

Lenita Granlund säger:

– Det är väldigt svårt att hitta en modell som träffar helt rätt utifrån alla förutsättningar som finns i de olika förbunden. Jag tror man ska hitta den modell som fungerar och som alla kan köpa. Sen är det inte den här modellen jag skulle välja om jag fick bestämma. Men nu ska vi komma överens och kompromissa. Kompromissen är viktig.

På frågan om vad hon skulle vilja se om hon fick önska helt fritt, svarar hon att det som verkligen hade effekt var jämställdhetspotterna från avtalsrörelserna 2007-2010. Den lösningen gick ut på att avtalsområden fick mer ju större andel kvinnor de hade, och den var så impopulär hos IF Metall att de till slut hoppade av samordningen.

– Men då hände något kraftigt och rejält. Det är ju ingen möjlig lösning utifrån ett LO-perspektiv, eftersom det finns andra som inte tyckte det var något bra. Men utifrån målen att jämna ut löneskillnader och få bort värdediskriminering gav det bra effekter.

”Nu är det mer rättvist”

Anna Julius