Att måla är som att kratta löv
Livet är en konst men konsten har ett eget liv. Just nu vill jag bara måla, skriver trollkarlen Carl-Einar Häckner.
Industriarbetarnas tidning
Debattartiklar är texter som tar ställning. Åsikterna är skribenternas egna.
DEBATT | ARBETSMILJÖ Om inte facken utser skyddsombuden, vem ska då driva deras ärenden om de motarbetas, hindras eller trakasseras? Gustaf Järsberg och Martin Miljeteig, Transport, svarar på Svenskt Näringslivs och Företagarnas debattinlägg i SvD.
Svenskt Näringslivs och Företagarnas debattartikel kring de regionala skyddsombuden innehåller en hel del tankevurpor. Det är förvånande att de i sina roller, med den kunskap deras titlar säger sig innehålla, kan göra sådana förenklingar av arbetsmiljölagen och dess intentioner.
Korrekt är att det är facket som utser skyddsombud. Men sedan gör debattörerna Amelie Berg och Lise-Lotte Argulander en gemensam tankevurpa. De tror att skyddsombud är någon sorts informatör, ett uppdrag att ha som bollplank eller att skyddsombud ska vara medlemsvärvare.
I lagen står det att skyddsombudet ska vaka över skyddet på arbetsplatsen och att arbetsgivaren ska uppfylla kraven. När arbetsgivaren inte uppfyller lagen, enligt ombudets bedömning, har ombudet möjligheter att agera. Ytterst kan ombudet ta över arbetsgivarens rätt att leda och fördela och stoppa arbetet på arbetsplatsen.
Mer pang för pengarna gällande att täcka rådgivning och vakande över arbetsplatser kan man knappast få. Möjligt då om vi hade fler RSO.
Amelie Berg och Lise-Lotte Argulander argumenterar vidare att skyddsombud ska kunna utses bland arbetstagarna som inte är fackligt anslutna. Att system som underlättar rådgivning ska tas fram, så deras medlemmar kan få råd och stöd. Även här tycks det begås en del tankevurpor.
För att adressera icke anslutna skyddsombud måste man förstå varför det är arbetstagarnas fack som har getts denna möjlighet. Vem har rätten att driva ärenden gällande hindrande av facklig förtroendeman? Vem har rätten att driva ärenden gällande hindrande av skyddsombud?
Det är inte privata aktörer. Det är inte arbetsmiljöverket. Det är den som utsett sagda ombud.
Så i en värld där icke anslutna skyddsombud blir hindrade eller kränkta, hur ska de få upprättelse? Vem ska företräda dem? Ska de själva gå till en advokat och driva ärenden gentemot sin arbetsgivare?
Anser Svenskt Näringsliv och Företagarna att det är rimligt att arbetsgivare helt kan utestänga icke anslutna ombud från arbetsmiljöarbetet, utan konsekvens?
Läs Svenskt Näringslivs och Företagarnas debattinlägg här.
Gällande att arbetsgivarna ska få råd och stöd, så är det väl primärt deras eget fack som ska ge dessa råd, om nu en hel myndighet – Arbetsmiljöverket – inte duger? Är det inte Svenskt Näringslivs och Företagarnas uppgift att ta hand om sina medlemmars frågor?
De regionala skyddsombuden är alltså skyddsombud som vakar över flera arbetsplatser och som även stöttar lokala skyddsombud och arbetsgivarna. Ja – det är många arbetsgivare som förstått att samverkan går ut på att föra dialog med skyddsombuden och att rådfråga de som experter innan de genomför förändringar eller inför rutiner och policys. Denna detalj tycks helt ha gått förbi debattörerna, trots att de tycks ha gjort efterforskningar om RSO-verksamheten och vad den innebär.
Eller har de? De påstår att transparensen är dålig och att verksamheten i princip bara löper på. Det är naturligtvis inte sant. Verksamheten avrapporteras till flera olika aktörer varje år. Och mer ”pang” för pengarna gällande att täcka rådgivning och vakande över arbetsplatser kan man knappast få. Möjligtvis då om vi hade fler RSO.
Varför är då arbetsmiljölagen så ”hård” mot arbetsgivare? Arbetsmiljölagen skapades som en skyddslagstiftning för arbetstagare. Inte för att underlätta för arbetsgivare att bedriva vilken sorts verksamhet som helst. Den skapades för att förhindra död, olycka och ohälsa.
Så när man önskar att den som vakar över skyddet – med möjlighet att ge konsekvenser – ska bytas ut mot en informatör utan möjlighet till konsekvenser, så säger man i princip att det är bättre att polisen informerar om hur man kör sakta, än att de ska skriva ut böter när man kört för fort. Ganska tandlöst.
Vilket naturligtvis gynnar debattörernas intresseorganisationer och deras medlemmar. Om det inte finns några konsekvenser, annat än att man får information om hur det borde vara, så kan ju alla få göra som de vill?
Att under ett år där ett tragiskt rekord för dödsfall på arbetsplatser har satts, är debattörernas artikel både illa uttänkt och direkt smaklös.
Eva Nordmark, Ylva Johansson tänkte helt rätt.
Gustaf Järsberg, central arbetsmiljösamordnare, Transport
Martin Miljeteig, central arbetsmiljöombudsman, Transport
Följ med oss på skyddsronden, Svenskt Näringsliv och Företagarna