Räven finns där ute i natten
På natten blir tankarna sega. Men vi är inte ensamma om att vara vakna, skriver Johan Airijoki.
Debatt Jakten på sällsynta metaller för batteritillverkning sker i avfallshögarna runt flera svenska gruvor. Det innebär en avsevärd risk för att asbestdammet som finns där sprids – något som ansvariga talar tyst om, skriver Rolf Ählberg, pensionerad arbetsmiljöombudsman på Metall.
Om skribenten:
Rolf Ählberg är pensionerad arbetsmiljöombudsman på If Metall.
Läs också: ”Med sorg i hjärtat ser jag historien upprepa sig”
Jakten på sällsynta metaller till batterier pågår för fullt, gruvornas avfallsdeponier är nu högintressanta. Exempelvis LKAB har ofantliga berg med gruvavfall i nära anslutning till Kiruna stad. Där planerar de att utvinna för batteritillverkning viktiga metaller, dessutom fosfor till konstgödsel.
Problemet är att i dessa högar med anrikningssand finns det fullt av asbest som kommer att frigöras så fort man börjar gräva i dem.
Kirunagruvan är kraftigt förorenad med aktinolitasbest. Denna asbest frigörs vid sprängning, krossning och malning. I såväl gruvan som i anrikningsverket där den värdefulla järnmalmen omvandlas till järnkoncentrat eller pellets finns asbest. Det som blir kvar är avfallssand med betydande mängder asbest.
Även den återöppnade gruvan i Kaunisvaara är förorenad, med aktinolit-, tremolit- och krysotilasbest.
Jakten på dessa sällsynta metaller pågår även i Dalarna, Garpenbergsgruvan i drift i dag, hela den gruvan är infekterad av asbest.
Att skydda arbetarna och de som bor runt gruvorna kostar pengar och därför håller man tyst.
Andra gruvors gamla avfallsdeponier är också intressanta. Exempelvis Sala silvergruva, Falu koppargruva, Blötberget, Grängesberg, Dannemora med flera. Samma problem där, asbest.
Skall man börja gräva i dessa ofta gigantiska berg av avfall, frigörs asbesten i miljarder pyttesmå partiklar. De är osynliga för ögat och sprids med vinden tiotals kilometer runt avfallshögarna och utgör en betydande hälsorisk för såväl barn som vuxna som bor i närheten, liksom för de som arbetar där.
Regeringen är djupt involverad i jakten på dessa metaller, det är nu dags för den att dra i bromsen.
Företag som det statliga LKAB vet naturligtvis om asbestförekomsten i avfallshögarna men de blundar. Att skydda arbetarna och de som bor runt gruvorna kostar pengar och därför håller man tyst.
Argument som att utvinningen är i landets intresse, och ord som acceptabel risk duger inte. Asbest är som en tidsinställd bomb, som kan brisera med cancer tiotals år senare. De som får betala priset är oskyldiga människor.
Lär av historien: Lita inte på företagen! Att tiga är lika allvarligt som att ljuga.
Regeringen och ansvariga myndigheter måste inse fakta och se till att eventuell återvinning av dessa metaller sker på ett för människor och miljö säkert sätt. Det vill säga så att asbest inte sprids.
Rolf Ählberg, Pensionerad arbetsmiljöombudsman Metall
Två stora fel!
Batterimetaller är INTE sällsynta!
Ohållbar gruvdrift har inget med batteritillverkning att göra!
Varför artikelförfattaren väljer att nämna batteritillverkning har antingen med ”click-bait” att göra eller så går han fossilindustrins ärenden.
Att han i sista stycket sammanfattar att gruvdrift måste göras hållbar hjälper inte. Han har redan spridit sin FUD över elbil- och batteritillverkning.
Det skulle vara intressant att få se någon reaktion på de allvarliga synpunkter som Rolf Ählberg tar upp i sin uudebattartikel. Ählberg är ju oerhört kompetent i risker som berör hantering av asbest och de skador som påverkar människor för sitt liv. Några som skulle vara intressant att höra är arbetsmiljöverket, berörda företag, IF Metall.