”Arbete är en fundamental mänsklig rättighet”

DebattDet finns många jobb i omställningen till ett hållbart samhälle som borde bli utförda. Arbetsmarknadspolitiken måste bli mer aktiv igen, inte avvecklas, skriver Ulf Dahlsten, tidigare  statssekreterare hos Olof Palme och författare till boken Efter Coronan. Svensk Modell i Kris.

Just nu skakas arbetarrörelsen av en intern strid om arbetsrätten som blottlägger den konflikt mellan politik och marknad som blivit alltmer uppenbar. Den svenska modellen bygger på en balans mellan politik och marknad där politiken skapar goda förutsättningar för entreprenörskap, innovationer och konkurrenskraft mot att de värden som marknaden skapar kommer alla till del.

Men det har i allt mindre utsträckning blivit så. Globaliseringen och teknikutvecklingen har lyft hundratals miljoner ur fattigdom i utvecklingsländerna och till många framsteg som gynnat oss i västländerna. Valfriheten har ökat, verksamheter effektiviserats och försäkringssystemen blivit mer robusta. Men framstegen har inte kommit alla till del och framför allt inte på samma sätt. Våra samhällen har kluvits i vinnare och förlorare.

Internationella Valutafonden (IMF) av i går kritiserade dåtidens övertro på politiken som hade lett till stelheter på arbetsmarknaden, ineffektiviteter och missbruk av system och de drev på när länder som Sverige blev marknadsliberala för nu fyrtio år sedan.

Vi har fått ett egoismens tidevarv där allt mäts i pengar. Till förlorarna hör de offentliganställda. De har fått New Public Management.

IMF av i dag oroar sig nu över konsekvenserna och särskilt en växande och ohållbar global ojämlikhet. Brittiska parlamentets utredningstjänst förutspår att en procent av världens befolkning kommer att äga två tredjedelar av världens tillgångar år 2030. IMF menar nu att avregleringarna av bankerna fått gå för långt och att deras utlåningspolitik tillsammans med en skattepolitik som alltmer kommit att gynna kapitalägare driver på ojämlikheten.

I Sverige har skatterna på vanliga löntagares arbete länge behållits oförändrade samtidigt som fastighetsskatt, förmögenhets-, arvs- och gåvoskatter tagits bort. Det krävdes en borgerlig regering för att något sänka skatterna på arbete. Hade socialdemokratin varit trogen sitt mål om arbete åt alla hade det varit socialdemokrater som sänkt skatterna på arbete i stället.

För att mildra effekterna av den orättvisa skattepolitiken eldar de politiska partierna nu på hushållsutlåningen med generösa ränteavdrag. Det är en politik som kritiseras av EU-kommissionen och som enligt Morgan & Stanleys analytiker förr eller senare kan leda till en ny bankkrasch.

Vi har inte bara fått en ofattbar förmögenhetskoncentration utan också en lika ofattbar maktkoncentration. Schweiziska forskare har visat att vi fått ett konglomerat av 147 företag som svarar för fyrtio procent av de transnationella företagens omsättning och som dessutom till 75 procent äger varandra. I konglomeratet ingår de 27 megabankerna och de säkrar sin makt genom att ge avgångna stats- och finansministrar lukrativa uppdrag när de lämnat sina jobb. Erbjudandena är en del av en växande korruption som äter sig in både här och där. Efter den oförsiktiga östutvidgningen har EU fått allt svårare att hålla emot. Det behövs en global rättsordning, inte minst för klimatets skull, men med Trump vid rodret i USA ter den sig som en omöjlig utopi.

Marknadsliberalismens seger för fyrtio år sedan gick hand i hand med en förändrad människosyn. Vi har fått ett egoismens tidevarv där allt mäts i pengar. Till förlorarna hör de offentliganställda. De har fått New Public Management, som behandlar de anställda som produktionsfaktorer, och de kontrolleras och styrs som utbytbara maskiner.

Borta är respekten för professionalism och tilliten. Inte underligt att sjuksköterskor, poliser och lärare vantrivs och slutar. Institutet för framtidsstudier tror vi kunde få 20–30 procent mer ut av den offentliga sektorn om byråkratin bantades.

Om det är något som jag saknar i den pågående debatten är det just respekten för människovärdet. Rätten till arbete är en fundamental mänsklig rättighet. Det handlar om mycket mer än försörjning. Det handlar om att synas, behövas, få erkänsla och respekteras. Om social gemenskap och en mening i livet.

Under ytan på dagens diskussion ligger, tror jag därför, en oro för framtidens jobb. Det är uppenbart att det är en stor del av de praktiskt lagda männens arbetsmarknad som försvunnit och kommer att försvinna i outsourcing, till IT, maskiner och robotar och nu till AI. Medan det är de traditionellt kvinnliga jobben särskilt inom vård och omsorg som efterfrågas mer.

Kanske det är oron hos män som ser en osäker framtid som gör att så mycket i debatten nu kommit att handla om att behålla just det jobb man har och om ersättningsnivån vid arbetslöshet. Den solidariska lönepolitiken byggde på sin tid på att det skulle finnas andra arbeten om arbetsgivaren inte ville betala och arbetsmarknadspolitiken på att arbetslöshet borde vara någonting kortvarigt och övergående. Och så är det inte längre.

Om vi vill få ett samhälle för alla måste politiken också se alla, både män och kvinnor. Så måste könsuppdelningen på arbetsmarknaden motverkas. Många av jobben inom den växande traditionellt kvinnliga arbetsmarknaden passar praktiskt lagda grabbar. Det gäller inte minst inom hemtjänsten.

Och det finns många jobb i omställningen till ett hållbart samhälle som borde bli utförda. Det är inget fel om det sker genom temporära offentliga jobb. Arbetsmarknadspolitiken måste bli mer aktiv igen, inte avvecklas. Det är mycket bättre att ha ett temporärt jobb att gå till än att leva på arbetslöshetsersättning.

Vi kan också dra lärdomar från Storbritannien. Bättre med fastighetsskatt än skatt på arbete. När de införde ett grundavdrag före skatt på 180 000 SEK så ökade antalet jobb kraftigt. Visserligen var det säkert många svartjobb som blev vita. Men det är också viktigt för tryggheten.

Vad vi behöver är inte en återgång till något gammalt utan en ny progressiv agenda för ett socialt, ekologiskt och ekonomiskt hållbart, öppet och globalt samhälle, ett samhälle där alla känner sig sedda, delaktiga och behövda och där övertron på marknaden ersatts av en balanserad syn på samspelet mellan politik och marknad.

Ulf Dahlsten