”Vi behöver EU – och mer ödmjukhet”

Debatt Sverige behöver nya system för att trygga leverantörskedjorna, en positiv EU-politik och ödmjukt lärande, skriver Christian Berggren, professor och en en av författarna till boken Alternativ till outsourcing.

Debatten är i full gång vad Sverige kan lära av corona-krisen och detta med all rätt. Om krisen utnyttjas för en Denkpause, en tid av reflektion och samtal kring vad som behöver ändras, kan vi gå stärkta framåt, annars tvärtom.

Låt mig ta tre exempel.

1. Industrins och vårdens känsliga, globala leveranskedjor behöver stöpas om, så att med Carl Bennetts ord risk och osäkerhet tydligt finns med i beräkningarna. Utmaningen är att gå från ord till handling när krisen klingar av och business-as-usual åter lockar.

Att bygga robusta system kräver både privat och offentlig omorientering till geografisk dual sourcing, där order från Asien eller Amerika kombineras med order från lokala eller regionala leverantörer.

Här krävs regelbundna publika index som visar att det verkligen sker förändringar, men också tydliga krav på specialiserade företag utanför Europa att förlägga produktion inom EU om de vill öka sina order.

Notera  betoningen på Europa – alternativet till dagens globaliserade försörjningssystem är inte lokal svensk produktion, även om tillverkning nära slutkund också bör öka. Det strategiska huvudalternativet för läkemedelstillverkning, industrikomponenter och livsmedel är den europeiska marknaden med dess 500 miljoner medborgare.

Med tillräcklig ödmjukhet kan vi kanske till och med locka dessa företag att komma hit och bygga massproduktion för Europa?

2. Europas centrala betydelse för vårt land är ett av många skäl till att Sverige i grunden behöver ändra dagens njugga, nationellt egoistiska politik gentemot den Europeiska Unionen.

Mitt i corona-krisen tävlar Sverige om att vara snålast i klassen i EUs budgetförhandlingar, vi skämmer ut oss för bristen på solidaritet med Italien och andra hårt krisdrabbade länder – samtidigt som vi utan förbehåll finansierar FN:s formlösa byråkratier.

Här behövs ett strategiskt omtänk. Med sina brister är EU det enda alternativet för fred och försörjning när corona-pandemin skärper motsättningarna mellan de alltmer nationalistiska supermakterna USA och Kina.

En förändring behöver inte vänta, en positiv vändning mot Europa behövs nu.

3. Sist men inte minst: Svensk industri och politik behöver öva sig i ödmjukhet och i konsten att lära av andra, som kommit ikapp och gått förbi oss.

NorthVolts batterifabrik är ett lysande exempel. Denna jättesatsning på avancerade lithiumjonbatterier för elbilar är samtidigt både djärv och ödmjuk: Djärv för att den startade när så mycket saknades i Sverige, ödmjuk för att inriktningen hela tiden varit att lära av dem som verkligen kan denna krävande teknik. Och de finns inte i Sverige utan i Japan och Korea.

Tänk om Folkhälsomyndigheten och andra myndigheter och politiker hade samma inställning  – vi kanske inte alls är bäst, utan behöver ödmjukt studera dem som kommit längre än oss?

Varför har Sverige inte sänt industri- och hälsodelegationer till Sydkorea och Taiwan som är världsstjärnor i kampen mot corona-epidemin, med 5 respektive 0,3 dödsfall per miljon invånare, jämfört med Sveriges 322 per miljon (data från 20-05-12).

I stället för att som folkhälsoföreträdarna tvärsäkert hävda att andra kommer ikapp Sveriges dödstal nästa år, borde vi lära av hur dessa asiatiska demokratier bygger ut sina förmågor att möta nya pandemivågor, hur de mobiliserar medborgare och industri, och hur Sydkorea så snabbt skalade upp sin tillverkning av test-kit och annan kritisk utrustning.

Med tillräcklig ödmjukhet kan vi kanske till och med locka dessa företag att komma hit och bygga massproduktion för Europa?

Christian Berggren