Alla gånger jag inte dött på jobbet
Alla gånger jag kunnat säga ”Oj, det där hade kunnat sluta illa” utan att det gjort det. Nu önskar jag ett år med bättre säkerhetstänk på arbetsplatsen, skriver industriarbetaren Marcus Raihle.
Industriarbetarnas tidning
Debattartiklar är texter som tar ställning. Åsikterna är skribenternas egna.
DEBATT Att ta bort anställningstryggheten och med den yttrandefriheten, är den raka motsatsen till liberal politik, skriver sex företrädare för GS-facket.
Rad 1, från vänster:
Gunilla Charles, ordförande GS avdelning 9
Jonas Davidsson, vice ordförande GS avdelning 10
Jan Eriksson, styrelseledamot GS avdelning 9
Rad 2:
Andreas Hellström facklig politisk ansvarig GS avdelning 10
Camilla Tiredal, ordförande GS avdelning 10
Oscar Östlund, facklig politisk ansvarig GS avdelning 11
Den utredning gällande las som nu har presenterats för regeringen är som bekant en av punkterna i januariavtalet. En av flera punkter där man visste att det skulle bli obekvämt i slutändan. För vem är det egentligen som vill genomföra lagändringen? Det är inte fackföreningarna, och det är inte arbetsgivarorganisationerna.
Under Coronapandemin har vi i Sverige nått konsensus i en fråga, nämligen att vi lyssnar på experter när dom finns. Vilka är egentligen mer experter i en stor arbetsmarknadsomvälvning, än de två parterna på arbetsmarknaden?
När Lagen om anställningsskydd kom till, var det en av de viktigaste reformerna i svensk historia. Det var en av flera nya lagar i slutet av 70-talet som tog oss ännu längre bort från det gamla fattigsverige.
Vi tog klivet från att ha en arbetsmarknad där arbetsgivaren har rätt, och arbetstagaren har fel, till att jämna ut maktbalansen mellan kapitalet och arbetet. En reform vars syfte har jobbat sig in i den svenska folksjälen.
Las behöver moderniseras, så långt är vi överens. Det är därför oärligt och djupt ovärdigt att kalla de förändringar man föreslår för moderniseringar.
Gemene man anser sig nog i dag ha rätten att kunna säga ifrån på jobbet om något inte står rätt till. Vägra utföra ett livsfarligt arbete, kräva skälig ersättning för jobbet man gör, stoppa mobbning, trakasserier och diskriminering. Allt detta utan att riskera att bli av med jobbet. Och även om anställningsskyddet har försvagats, och visstidstjänsterna har blivit fler de senaste åren, så finns lagen kvar, om än urholkad efter 14 år av högermajoritet i riksdagen.
Las behöver moderniseras, så långt är vi överens. Det är därför oärligt och djupt ovärdigt att kalla de förändringar man föreslår för moderniseringar. Om utredningen skulle bli verklighet skulle det i praktiken bland annat innebära att alla i Sverige som är anställd på ett företag med färre än 15 anställda kan bli uppsagda när som helst, av vilka skäl som helst.
Låter det modernt? Ett modernt förslag hade varit följande: Avskaffa allmän visstid som anställningsform.
Det är skamligt att Liberalerna, som till och med bytte namn på sitt parti för att betona vilken ideologi man utövar, har blivit allt annat än just liberala. För att inte glömma Centern, det andra liberala partiet, som på riksnivå har tagits över av nyliberala arbetsköparlobbyister.
Dessa två små partier måste nu backa undan, och inse att man står helt ensamma i frågan om las. Om de ens har med sig sina egna medlemmar och lokala företrädare i detta, är också oklart. Att ta bort anställningstryggheten och med den yttrandefriheten, är raka motsatsen till liberal politik.
Låt i stället parterna göra upp i denna fråga utan att ha ett överhängande hot om det här förslaget som ny lag. Risken är annars att man med detta förslag genomför en maktförskjutning på svensk arbetsmarknad som inte sett sin like sedan löntagarfonderna var på tapeten.
Men denna gång i motsatt riktning. Frågan är om vi kommer få se arbetsmarknadsminister Eva Nordmark skriva en dikt likt finansminister Kjell-Olof Feldt på den tiden. Om hon gör det kommer den nog lyda något i denna stil:
LAS-utredningen är ett jävla skit,
men nu har vi baxat den ända hit.
Sen ska den hyllas av stureplans-centerpartister,
men vad hände med Åsa-Nisse-marxister?
Nu behöver vi inte kämpa mer för plåtslagare,
när vi nu ska slå ned på arbetstagare.
Andreas Hellström, facklig politisk ansvarig GS avdelning 10
Camilla Tiredal, ordförande GS avdelning 10
Gunilla Charles, ordförande GS avdelning 9
Jonas Davidsson, vice ordförande GS avdelning 10
Jan Eriksson, styrelseledamot GS avdelning 9
Oscar Östlund, facklig politisk ansvarig GS avdelning 11
När den svenska arbetarrörelsen växte fram var Ungdomsmarschen hiten nr 1. En sång som då slog både Internationalen och Arbetets söner, och som sjöngs på alla möten.
Energikrisen slår hårt mot den svenska pappersindustrin. Flera bruk har börjat elda olja för att klara produktionen. Andra ändrar arbetstiderna för att få ner elräkningen. Samtidigt tjänar massaindustrin stora pengar på att sälja el.