Kommer regeringen att lyssna på LO:s nej?

perspektiv Fredagens besked från Svenskt näringsliv och PTK ställer frågan: Kan regeringen driva igenom en ny arbetsrätt trots att LO har sagt nej till förslaget?

Under ett par timmar lät det som att fack och arbetsgivare kanske hade lyckats enas den här gången. Men uppgifterna som sipprade ut från förhandlingarna på Storgatan i Stockholm var knapphändiga, varken fack eller arbetsgivare ville prata med journalister innan de nått en uppgörelse.

Två veckor tidigare hade förhandlingarna om las kraschat. Svenskt näringsliv kunde inte enas med motparterna PTK och LO. Varför är inte helt klart.

Företrädare från båda sidor sa att ”helheten” inte höll. Ändå tycks förhandlarna redan den gången kunnat enas om mycket. De sades stå varandra nära i förslagen som gällde omställning och kompetensutveckling.

Vad förhandlingarna föll på, enligt IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä, var arbetsgivarnas långtgående krav på uppluckring av turordningsreglerna. Vad de inte kunnat enas om var hur många som skulle få undantas från las-listan vid arbetsbrist.

Åtminstone en av smärtpunkterna var densamma som för två veckor sedan: undantagen i turordningsreglerna.

Tidigt på fredagsmorgon den 16 oktober kom beskedet: ett slutbud fanns på plats. Nu återstod bara för parterna att förankra det i den egna organisationen.
LO-styrelsen samlades klockan 14 samma dag. Ett par timmar senare meddelade de att styrelsen röstat nej till slutbudet. Beslutet var enhälligt, LO:s 14 fackförbund var eniga i sitt motstånd till förslaget.

Återigen var det helheten som inte höll, sade man. Men åtminstone en av smärtpunkterna var densamma som för två veckor sedan: undantagen i turordningsreglerna.

IF Metalls ordförande Marie Nilsson ansåg att förslaget var ”lite för långtgående när det gällde undantagen i turordningsreglerna”. GS-fackets ordförande Per-Olof Sjöö instämde: ” För GS:s vidkommande var det just förslaget runt turordningsreglerna som blev alltför svårsmält.”

Förhandlingarna strandade alltså ännu en gång. Nu fick politikerna ta vid och fortsätta arbetet med den hårt kritiserade las-utredningen.

Arbetsrätten är ett tvåfrontskrig för regeringen. Stefan Löfven måste stilla vreden hos den fackföreningsrörelse som han är fostrad i och säger sig företräda, samtidigt som han är bakbunden av januariavtalet mellan S, MP, C och L.

Som om inte det vore nog, har Vänsterpartiet länge hotat med att väcka misstroende och avsätta regeringen om las-utredningens förslag blir verklighet. Och det är inget tomt hot. Om de går vidare med en misstroendeförklaring, har en majoritet i riksdagen lovat att stödja dem.

Senare på fredagskvällen kom ett besked som ställde mycket på ända. Svenskt näringsliv och PTK, som företräder alla tjänstemän i Sverige, var överens.

Den svenska modellen bygger på att fack och arbetsgivare fattar beslut utan politikernas inblandning. Men det förutsätter att alla på arbetsmarknaden är överens: arbetsgivarna, tjänstemännen och arbetarna.

Så vad händer när LO, arbetarnas organisation, säger nej till ett avtal som de andra organisationerna accepterar? Kan deras överenskommelse ligga till grund för ny lagstiftning om arbetsrätten, trots LO:s motstånd?

På måndagen kallade arbetsmarknadsminister Eva Nordmark Svenskt näringsliv, PTK och LO till ytterligare samtal under veckan. Klart är att las ska reformeras. Frågan är fortfarande om det är fack och arbetsgivare eller regeringens egen utredning som ska peka ut riktningen.

En gissning är att alla inblandade hade hoppats på att det aldrig skulle gå såhär långt. Att fack och arbetsgivare skulle komma överens och på så sätt undvika den politiska återvändsgränd som regeringen nu finner sig i.

Nu krävs en smidighet av sällsynt slag. Centerpartiet har varit öppna för att las-utredningen trots allt inte måste genomföras till punkt och pricka, medan Liberalerna verkar vara fortsatt splittrade i frågan.

För stunden har regeringen funnit en livlina i den svenska byråkratin. Än är las-utredningen ute och snurrar på remiss. Kanske kan det kan ge dem tid nog att lösa ut konflikten om arbetsrätten innan Vänsterpartiet gör verklighet av sitt hot?