Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

”Det har iallafall blivit färre möten”

3 december, 2020

Skrivet av

Krönika Vissa riskerar frivilligt att smitta eller smittas när de julhandlar i gallerior en löningshelg. Andra väljer inte alls utan drar på sig blåstället och går till jobbet som vanligt, skriver Marcus Raihle.

Foto: Privat.

Om skribenten:

Marcus Raihle bor i Smedjebacken och jobbar på Ovako. Förutom att skriva tycker han om fotboll och Bob Dylan.

Skjorta och mjukisbyxor. Så kan arbetskläderna se ut för många som jobbar hemifrån och bara syns via Zoom. För väldigt många andra är det samma vanliga blåställ som gäller.

Förutom de uppenbara fördelarna med att jobba hemifrån som att kunna dricka vin till lunch, sitta i soffan samt klappa eventuella husdjur så slipper man också risken att smitta eller smittas av Corona.

Vi som inte kan jobba hemifrån kan varken dricka vin till lunch, sitta i soffan, klappa eventuella husdjur eller slippa risken att smitta eller smittas av Corona.

I stället ser vardagen sig ganska lik ut. Kanske skämtar någon och ropar ”Corona!” så fort en annan hostar till, ibland påminner en tredje om att hålla avstånd och flaskorna med handsprit står varsamt utplacerade runt om i lokalerna men det är samma trånga fikarum, samma gemensamma datorer och kaffeautomater som alltid. Ibland glömmer man helt enkelt bort att hålla avstånd, ibland kommer man för nära varandra ändå.

Portar öppnas när lastbilar åker in för att lastas och kylan blåser in som ett väntat men ovälkommet besök. Jag blir snuvig när det är kallt. Ska jag gå hem då? Vid minsta symtom ska man ju det.

Vi som inte kan jobba hemifrån får välja mellan att följa myndigheternas råd att stanna hemma vid symtom eller gå till jobbet och riskera att smitta någon. För mig som har fast anställning är valet lätt, ska jag vara riktigt ärlig har jag ingenting emot att vara hemma och skulle mer än gärna vara lyxmake, men för den som har provanställning, är anställd via ett bemanningsföretag eller på annat sätt känner sig otrygg är jag inte säker på om valet är lika enkelt.

Jag har också turen att åka bil till jobbet. Nog för att det är ett elände att skrapa rutorna på morgonen så gör jag mycket hellre det än trängs med andra morgontrötta människor i kollektivtrafiken som inte heller de har möjligheten att jobba hemifrån. Vissa riskerar att smitta och smittas på jobbet, andra riskerar att smitta och smittas när de högst frivilligt julhandlar i gallerior en löningshelg.

Det enda positiva jag tar med mig av pandemieländet är att antalet möten på jobbet har blivit betydligt färre. Eftersom vi inte ska samlas för många i samma rum har de ställts in och mig veterligen har ingen saknat dem.

Dessutom har a-kassan stärkts, vilket ju nästan kan få en att tro att Liberalerna och Centerpartiet som tillsammans med regeringen släppt fram förbättringarna faktiskt tycker att den som förlorar jobbet inte förlorat jobbet med flit utan att det faktiskt till och med kan ha varit yttre omständigheter som låg bakom det. Det var ju synd bara att det krävdes en pandemi för att de skulle förstå det, samma insikt saknade de under krisen 2008 då Alliansen glatt försämrat a-kassan något år innan.

Nåväl, förhoppningsvis har en del politiker förstått att människor inte förlorar jobbet för skojs skull och att så många som möjligt förstått att det trots den relativt lilla kostnaden ändå är värt att ansluta sig till a-kassan ifall olyckan skulle vara framme.

Det är i alla fall vad jag önskar mig till jul. Och ett vaccin som fungerar.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

De nya avtalen är er förtjänst

De nya avtalen är er förtjänst

Utan er medlemmar hade inte vi inte kunnat teckna ett nytt avtal med bättre villkor och löner, skriver Marie Nilsson.

Stoppa smittan allas ansvar

Läget är allvarligt. Det vi i somras trodde skulle vara en höst av lättnader för att allt gick åt rätt håll har nu förbytts i djup oro över en smittspridning som bara ökar. En andra våg tycks obönhörligen ha svept över Europa liksom Sverige. Regeringen och folkhälsomyndigheten inför därför nu stränga restriktioner som innebär att […]

Människovärdet står på spel

Människovärdet står på spel

Kortsiktiga vinstintressen har skapat ett ohållbart och mänskligt ovärdigt arbetsliv som nu också visar sig vara samhällsfarligt i coronasmittans tid, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Bristerna i sjuk­försäkringen måste åtgärdas – nu”

”Bristerna i sjuk­försäkringen måste åtgärdas – nu”

Vi kräver nu att regeringen går vidare med de utredningsförslag som tagits fram – annars riskerar ännu fler löntagare att kastas ut i fattigdom, skriver Mattias Vepsä, riksdagsledamot (S) och Mirja Räihä, ordförande LO-distriktet i Stockholms län.

”Pizzor – men inga krispaket till vårdens hjältar”

”Pizzor – men inga krispaket till vårdens hjältar”

Eftersom syrrorna ofta förblir namnlösa tänkte jag lyfta fram en av dem, vardagshjältarna, skriver Alexandra Pascalidou.

”Arbete är en fundamental mänsklig rättighet”

”Arbete är en fundamental mänsklig rättighet”

Arbetsmarknadspolitiken måste bli mer aktiv igen, inte avvecklas, skriver Ulf Dahlsten, tidigare  statssekreterare hos Olof Palme och författare till boken ”Efter Coronan. Svensk Modell i Kris”.

Hej då Hopp-Jerka, och hej på dig Corona-Carolina

Hej då Hopp-Jerka, och hej på dig Corona-Carolina

Kommer Coronakrisen att lära oss att uppslukas mindre och engagera oss mer i arbetet? Författaren Jan-Ewert Strömbäck funderar på framtidens arbetsliv med hjälp av Folke Fridell.

”Hur var det med hedern och samvetet när krisstödet söktes”

”Hur var det med hedern och samvetet när krisstödet söktes”

Om du skickar in en ansökan om a-kassa måste du på heder och samvete intyga att du verkligen är arbetslös. Precis som företag som söker krisstöd intygar att de är i en djup ekonomisk kris, skriver industriarbetaren Kennet Bergqvist.

Kan krisen bli ett lyft för facket?

Kan krisen bli ett lyft för facket?

I flera år har fackförbunden brottats med sjunkande organisationsgrad. Så kom en annan kris. Nu rapporterar flera förbund om medlemmar som strömmar till.

”Sverige har lösningarna – nu måste vi nå ut”

”Sverige har lösningarna – nu måste vi nå ut”

Klimatkrisen kommer att finnas kvar när Coronapandemin bedarrat. Här finns en möjlighet för Sverige att visa ledarskap och vända kris till möjlighet, skriver Ylva Berg, vd för Business Sweden.

Döden på jobbet

Varje år dör runt 50 människor i olyckor på jobbet. Genom de anhöriga visar vi vilka de omkomna var. I snitt tar det tusen dagar innan åtal väcks. En lång väntan för de sörjande.

De kom inte hem från arbetet

Förra året omkom 46 personer i olyckor på jobbet. Här berättar anhöriga om människorna bakom statistiken.

Föräldrarna: Man vittrar sönder

Olle Andersson Larsson och Christina Andersson fick vänta ett och halvt år innan åtalet lades ner. Ingen ställs till svars för deras son Robins död.

Utdragen väntan för de anhöriga

Efter en dödsolycka tar det i snitt 1000 dagar innan åtal väcks, visar Dagens Arbetes genomgång. Sedan kan det dröja över ett år innan domen kommer.

Åklagaren: Förstår att det kan upplevas som lång tid

Dödsolyckor är svåra att utreda, säger Jörgen Lindberg, vice kammarchef och vice chefs­åklagare vid Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål, Rema.

Kammaråklagaren: De här ärendena måste prioriteras upp

Varken polis eller politiker prioriterar dödsolyckor i arbetslivet. ”De långa utredningstiderna är oacceptabla”, säger Kammaråklagare Christer Forssman.

Ministern: Företag ska inte leka med människors liv

Straffa företag som försummar säkerheten, och ge skyddsombuden rätt förutsättningar. Så vill arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) förhindra att människor dör på jobbet.

Osäkert anställda vågar sällan larma

Ryckigheten i det nya arbetslivet är en stor för­klaring till varför dödsolyckorna sker. Hur arbetet är organiserat, skriver Elinor Torp.

Kamratstödet behövs – mer än någonsin

Facket måste bli det sammanhang där sorgen kan bearbetas, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.