Industriarbetarnas tidning

När de anställda tar över

2 februari, 2021

Skrivet av

Socialt företagande Tio personer hade svårt att hitta jobb. Tillsammans skapade de en arbetsplats som passade just dem. Nästa beslut kan bli deras största: Ska de ta över hela företaget?

Uffe Eriksson tar av sig mössan och böjer på nacken. Längst upp på skallen har han ett par inbuktningar. En sen kväll för 18 år sedan blev han nedknuffad på Stockholms tunnelbanespår och slog huvudet i rälsen. En väktare hoppade ned på spåret och hejdade tåget i sista sekund.

Han har inte varit i Stockholm en enda gång sedan dess. Den kraftiga hjärnblödningen gjorde att han blev av med körkortet, och därmed jobbet som lastbilsförare. Snart flyttade han hem till Norberg.

– Då var det dags att leta efter något nytt. Men i och med att jag har en hjärnskada var det inte så lätt att hitta jobb, säger han.

Spikpistolen smäller högt i den stora lokalen. Uffe Eriksson har jobbat på Dialogkraft i sju år. Han spikar lastpall och kör truck om vartannat. Inget arbetsmoment är automatiserat. Dels för att företaget vill behålla enklare jobb, dels för att pallarna då kan skräddarsys efter kundernas önskemål.

”Vi sköter det mesta själva. Vi får lite hjälp med beställningar och grejer, men fixar även mycket av det numera. Det är väldigt bra”, säger Uffe Eriksson. Foto: David Lundmark.

För de anställda på Dialogkraft i Norberg har jobbet betytt en andra chans. En del har tampats med psykisk ohälsa och missbruk, andra med ett handikapp eller en kognitiv funktionsnedsättning. Många med både och.

Här har de ett jobb som är anpassat efter dem. Hur mycket, när och vad de jobbar med, skiljer sig åt.

Gemensamt är att alla har en tillsvidareanställning och att deras lön delvis subventioneras av lönebidrag från Arbetsförmedlingen.

– Vi har några generella anpassningar, och försöker alltid ha luft i organisationen.

Mår man dåligt ska det vara okej att gå ut och ta en promenad eller sitta för sig själv en stund. Det ska finnas utrymme att täcka upp för en kollega som inte orkar lika mycket som vanligt, säger verksamhetsledaren Ulrica Persson.

Hon har valt att driva företaget som ett svb-bolag. Ingen vinst får alltså delas ut, utan allt överskott ska återinvesteras i företaget och de anställda. En bolagsform som lämpar sig väl för den här typen av sociala företag, menar hon.

– Vi finns inte till för vinstutdelning, utan för att skapa arbetstillfällen. Att vi tillverkar pallar är vårt verktyg för att uppnå syftet med att vi finns till.

Fredrik Johansson sköter den dagliga bokföringen på företaget. Han ser många fördelar med sociala företag som Dialogkraft. Både själva arbetet och arbetstiden kan anpassas efter allas förutsättningar. Foto: David Lundmark.

En dyk i tjugoårsåldern förändrade Fredrik Johanssons liv. Om det var en sten eller sjöbotten han slog huvudet i vet han inte. Kotorna i nacken trycktes ihop och krossades. Sedan 28 år sitter han i rullstol.

På Dialogkraft jobbar han halvtid med den dagliga bokföringen, tar emot ordrar och skickar fakturor. Ett arbete han trivs med och som passar honom bra – tidigare har han arbetat åt ett assistansbolag och på socialförvaltningen.

Eftersom Ulrica Persson sällan är på plats är han själv ansvarig för att lastpallar levereras i tid. Om en kund, till exempel, hör av sig och undrar om de kan leverera tidigare än planerat, pratar han helt enkelt med de som jobbar i produktionen. Tillsammans avgör de om de hinner eller inte.

– Jag tycker det är bra. Vi har mer inflytande i vårt dagliga arbete. Och det är möjligt att individanpassa arbetet efter våra förmågor, säger han.

”För många är det deras första jobb över huvud taget”, säger vd:n Ulrica Persson. Foto: David Lundmark.

Redan från start har Ulrica Persson haft ett mål, att de anställda själva ska bestämma över sin arbetsdag. Varje dag har personalen ett gemensamt morgonmöte. Tillsammans diskuterar de hur arbetsdagen ska läggas upp och vad som är mest brådskande att få klart. En del arbetar alltid vid samma station, andra roterar och gör olika saker.

– Jag är bara här två halvdagar i veckan, men pallarna tillverkas och skickas iväg och personalen får lön. Så på något sätt fungerar allt, säger Ulrica Persson.

Ändå gnager en tanke i henne. Vad händer om hon vill jobba med något annat i framtiden? Om hon tröttnar på att pendla sju mil från Borlänge? Eller av någon annan anledning inte kan fortsätta? Arbetsplatsen betyder så mycket för så många. Den måste leva vidare även om hon slutar.

Ibland har hon tänkt att hon skulle kunna sälja företaget, även om chansen att lyckas sälja ett företag utan vinstutdelning är liten. Den idén gillade inte personalen. Ska någon annan bestämma över dem? Nej, tack. Absolut inte.

I hela Europa har den här rörelsen vuxit fram.

Sophie Nachemson-Ekwall, doktor i företagsekonomi.

I stället har hon länge försökt få gehör för en annan idé: Tänk om personalen skulle ta över? Om de anställda själva äger företaget säkerställs arbetsplatsens överlevande, resonerar hon. Kanske skulle det också skapa ännu större delaktighet?

– När det gäller arbetsintegrerade sociala företag är detta ganska vanligt.
I hela Europa har den här rörelsen vuxit fram. Människor sluter sig samman för att lösa ett gemensamt problem, i det här fallet arbetslösheten, säger hon.

Kent Nordholm rycker in och sköter sågen i dag. Han som vanligtvis gör det är sjukskriven. ”Vi får bestämma själva hur vi vill jobba. Vi hjälps åt helt enkelt”, säger han. Foto: David Lundmark.

Medarbetarägda företag är ingen ny företeelse, men idén har aldrig fått riktigt fäste i Sverige. De senaste åren har ägandeformen framför allt uppmärksammats i samband med att många företag på mindre orter stått inför generationsväxlingar och haft svårt att hitta nya ägare. Då är ett alternativ att de anställda själva tar över företaget. På så sätt kan både verksamheten och jobben räddas.

– Och om företaget blir kvar, kommer Ica-handeln att få kunder och dagiset att hålla öppet, säger Sophie Nachemson-Ekwall, doktor i företagsekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm.

Hon har skrivit en idéskrift om medarbetarägda företag, Ett Sverige där anställda äger. Företag som ägs av de anställda leder till större delaktighet och motverkar vinstmaximering, menar hon. I stället tenderar de att fokusera på hållbarhet, långsiktighet och medarbetarnas trivsel.

– Fördelen med medarbetarägande är att du kopplar en del av vinsten till medarbetarnas inflytande. Du delar inte upp frågan, det är hela poängen. Att du är med och styr, säger hon.

Tillverkar lastpallar

Dialogkraft är ett så kallat arbetsintegrerande företag, vilket bland annat betyder att de anställer människor som av olika anledningar har haft svårt att hitta jobb. Företaget har tio anställda och tillverkar lastpallar åt, bland annat, Volvo Construction Equipment i Eskilstuna.

Alla anställda har anpassade tillsvidareanställningar som delvis subventioneras av lönebidrag från Arbetsförmedlingen.

Medarbetarägande passar inte alla företag. Men det är inte heller tanken. En levande arbetsmarknad måste inkludera flera olika typer av ägande, säger Sophie Nachemson-Ekwall. Stora nysatsningar, till exempel Northvolts batterifabrik
i Skellefteå, lämpar sig dåligt för medarbetarägande, medan lokala och sociala företag är bättre lämpade.

– Ett arbetsintegrerat socialt företag står väldigt långt från börsen. Att ha samma ägaridé för ett socialt företag som ägnar sig åt att sysselsätta marginaliserade grupper på arbetsmarknaden och ett börsnoterat företag med global ägarbild är inte en bra idé.

– Vi hjälps åt allihopa. Men det som ska iväg först måste göras först, inte det som är lättast. Det här är inte det lättaste, säger Uffe Eriksson och sneglar på lastpallen han lutar sig emot.

– Den väger några kilo.

När Ulrica Persson lyfte idén om ett medarbetarövertagande i våras uppstod mycket oro. De tio anställda fick läsa De elva sammansvurna av Ann Fredriksson och Marianne Fredriksson, en bok om gruppsykologi och de konflikter och svårigheter som kan uppstå. Men Uffe Eriksson är fortfarande tveksam. Han säger att han inte riktigt förstår vad som skulle bli annorlunda.

– Hon vill att vi ska sköta alltihopa, men jag tycker att vi sköter det mesta
i dag. Så gott som allting, säger han.

Innan han fick jobb här, hade Kent Nordholm varit arbetslös en period. Nu har han jobbat på Dialogkraft i tio år. Foto: David Lundmark.

I lokalen bredvid jobbar arbetskamraten Kent Nordman vid en såg. Han har samma avvaktande inställning, men också en tro på att det nog skulle ordna sig.

– Ja, då får vi väl försöka få det att gå ihop? Men jag tycker att vi löser det bra nu. Vi gör så gott vi kan, säger han.

Mest positiv till idén är kanske Fredrik Johansson.

– Jag tycker att det skulle vara kul faktiskt. Vi sköter ju redan mycket själva, säger han.

Faktum är att alla redan är involverade i många av de beslut som de skulle behöva ta som delägare.

I år kommer företaget att göra ett överskott. De anställda kommer alltså att ta ställning till en rad frågor som vanligtvis hanteras av vd:ar och bolagsstyrelser.

Hur mycket ska avsättas i fonder? Kan truckar och maskiner behöva rustas upp framöver? Ska personalen får bonusar?

– Jag tror genuint att människor växer av ansvar. Men det är aldrig en enkel resa att bli företagare, och att bli det när man långvarigt stått utanför arbetsmarknaden och samhället är såklart ännu svårare, säger Ulrica Persson.

Vinsten inte viktigast

Sociala företag kan drivas på olika sätt, till exempel som aktiebolag, ekonomisk förening, kooperativ eller ideell organisation.

Kännetecknande för dem är att de inte sätter vinsten främst, utan snarare fokuserar på verksamhetens samhällsnytta. Ofta går det mesta av överskottet tillbaka till verksamheten.

Källa: Tillväxtverket

En kommentar till “När de anställda tar över

  • Fint initiativ Ulrica ett företagande där alla drar åt samma håll. Där pengarna kommer företaget på orten och de anställda till nytta!

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Svenskt hantverk hett i kristider

Svenskt hantverk hett i kristider

Trots pandemin är orderböckerna fulla hos svenska hantverksföretag. Knivar, yxor, kläder och heminredning är några succébranscher där anställdas skicklighet gör skillnad.

”Jag dög inte åt Samhall”

”Jag dög inte åt Samhall”

Hos Anna Ytell i Hudiksvall jobbar människor som sorterats bort. Ingen av dem har ens fått frågan om att få komma till Samhall.

Unga slås ut – platsar inte på Samhall

Unga slås ut – platsar inte på Samhall

Statskontoret slog larm för flera år sedan – fel personer slussas till Samhall. Men ingenting har hänt. Unga med funktionsnedsättning hamnar utanför arbetslivet.
De sociala företagen som tar emot människor med svåra funktionshinder har svårt att klara konkurrensen med statliga Samhall.

Ny panna ska rädda Frövi

Ny panna ska rädda Frövi

Ibland tycker processoperatören Pär Frankesson att det är extra skoj att kolla ­aktiekurserna.

Morden börjar på en lapp i bilen

Morden börjar på en lapp i bilen

I sommar släpps deckarförfattaren Elinor Kapps andra bok, men jobbet som processoperatör lämnar hon inte.

”Det är hysch-hysch när någon tar livet av sig”

”Det är hysch-hysch när någon tar livet av sig”

Tre män på sågen i halländska Derome. Två av deras arbetskamrater orkade inte leva längre. Nu träffas de för att prata om det som hände.

Oro och sorg när fabriken flyttar

Oro och sorg när fabriken flyttar

En hel ort sörjer när Marbodalkök flyttar produktionen från Tidaholm till Jönköping.

Här sköljs oron bort

Här sköljs oron bort

Rädslan för att bli uppsagd. Coronapandemin. Den grå vardagen. Alla tankar på sådant löses upp och försvinner så fort Roger Broman kliver ner i det iskalla vattnet.

Snabb omställning på Klippans bruk

Snabb omställning på Klippans bruk

Nordens äldsta bruk, Klippans, lade snabbt servetterna åt sidan för att ägna sig åt ett coronaanpassat pappersgöra.

Fast jobb eller utvisning

Fast jobb eller utvisning

De fick en andra chans till ett liv i Sverige. Men villkoren var hårda. Dagens Arbete har följt killarna som bokstavligen slåss för sin överlevnad på den svenska arbetsmarknaden.

Sjuka Samhall: Fackets roll

Samhallanställda känner sig svikna av facket

Samhall­anställda känner sig svikna av facket

År efter år betalar medlemmarna in pengar till facket. Men när jobbet gör dem sjuka finns ingen där. Samhalls vittnen berättar hur fackförbunden slutat agera i arbetsmiljöfrågor.

”LO kan inte göra så jädra mycket”

”LO kan inte göra så jädra mycket”

Nu kommer krav på ett fack för Samhalls anställda, men LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson anser att det snarare är politikerna som måste ta ett större ansvar.

”Vi måste ta till oss av kritiken och göra mer”

”Vi måste ta till oss av kritiken och göra mer”

Vi har utbildningar för förtroendevalda och skyddsombud. Vi har både lokala och centrala förhandlingar. Men det räcker inte, skriver IF Metalls Susanne Östh.

GS: Eget Samhallfack får mindre tyngd

GS: Eget Samhallfack får mindre tyngd

LO-förbunden behöver varandras kompetens för att på bästa sätt stötta Samhalls anställda, skriver Tony Berggren, GS.

”Var är ni i debatten om Samhall?”

”Var är ni i debatten om Samhall?”

Facken som Samhall har avtal med lyser med sin frånvaro när det kommer till att stötta skyddsombuden lokalt. Var är ni i den här frågan? skriver regionala skyddsombudet Richard Fredriksson på Fastighetsanställdas förbund.

”Jag är så arg på att facket inte agerar”

”Jag är så arg på att facket inte agerar”

Magnus hade det så stressigt på jobbet att han inte orkade längre. Då blev sambon Catharina svårt sjuk i Covid. Nu kämpar de för att komma vidare.

Marie Nilsson, IF Metall: Vi slänger inte ut någon

Marie Nilsson, IF Metall: Vi slänger inte ut någon

Vi måste ta till oss av kritiken, säger IF Metalls ordförande Marie Nilsson om den besvikelse på facket som anställda på Samhall gett uttryck för.

De utsatta på Samhall behöver fackets stöd

De utsatta på Samhall behöver fackets stöd

Anställda på Samhall vittnar om att fackförbunden gör för lite för att hjälpa dem. Som en röd tråd i berättelserna från Samhallgolvet kommer facket in, fackets svek, skriver DA:s Elinor Torp.

Skapa ett Samhallfack

Skapa ett Samhallfack

Alltför många Samhallarbetare far illa. Det är en politisk skandal men också en facklig, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.