Efter traumat – nu hjälper Annica andra

Stöttar andra Sexuella trakasserier och utfrysning på jobbet bröt sönder Annica Lindkvist. Det tog många år att bli sig själv igen. Nu hjälper hon människor att hantera sorger i livet.

Jargongen på industrigolvet var inget som störde svetsaren Annica Lindkvist. Hon kunde själv dra en fräckis och hade skinn på näsan. Men så blev en man för närgången, och gick till slut alldeles för långt. När Annica ställde honom mot väggen förnekade han allt och gick direkt till chefen och sa att det var hon som var förtjust i honom och inte lät honom vara i fred.

Vad hände sen?

– Han spred sina lögner bland arbetskamraterna. Många trodde på honom och vände sig emot mig. De tystnade när jag kom, ville inte jobba med mig. Tog bort mig som vän på Facebook.

Hur påverkade det dig?

– Först tänkte jag att jag inte ska låta honom vinna. Jag försökte jobba, men bröt ihop hela tiden. Privat isolerade jag mig och mådde allt sämre. Till slut, efter flera år, sökte jag ett annat jobb på en annan ort och sade upp mig.

Vad fick du för hjälp att må bra igen?

– Jag gick hos beteendevetare och kurator, mediterade, yogade och ryckte i varenda verktyg jag bara kunde. Men det var som att jag satt fast i måendet. Jag mådde fortfarande skit. Jag var ganska hård mot mig själv, tänkte att jag borde bita ihop och sluta böla. Att det var något fel på mig. Jag kände en sådan hopplöshet och grubblade mycket. Skulle det aldrig vända?

Vad var det som gjorde att du hittade ett sätt till slut?

– Jag fick tips om en terapeut som jobbar med sorgbearbetning. När jag började gå hos henne märkte jag skillnad jättefort. Det var som att jag för första gången fick tillåtelse att känna mina känslor, i stället för att bara jobba med intellektet för att hitta vägar framåt. Då först kunde det släppa. Det var som att stora kvarnstenar runt halsen lossade.

Hur mår du nu?

– Jag har fått tillbaka livsglädjen. Det är inte mycket som kan rubba den i dag. Är det något jag vill göra så ser jag till att det händer. Jag har fått så mycket hjälp och nu vill jag ge tillbaka.

På vilket sätt?

– Jag är volontär på kvinnojouren, och i somras certifierade jag mig som handledare i sorgbearbetning. Jag jobbar kvar i industrin, men har startat ett litet företag för att kunna hjälpa andra. Jag har lärt mig att lyssna och då kommer folk till mig. Det finns så många som bara behöver bli lyssnade på.

Marie Edholm