Industriarbetarnas tidning

Odla för dina drömmar, miljön – eller lite lugn och ro

13 april, 2022

Skrivet av

Det är oroliga tider. Vi ska bunkra mat och vara redo för krisen. Men en egen täppa kan ge mer än bara reserver, den kan ge lugn och ro.

Tre enkla nybörjargrödor

För balkongen

Krispiga, söta, underbara sockerärtor går att så i en ordentlig balkonglåda. Välj en sort som är lagom hög (står på fröpåsen) och sätt pinnar eller snöre som växtstöd. Ju mer du skördar desto fler ärtskidor kommer. Är lådan stor kan du så sallat i kanten, eller sätta ner kryddplantan du köpt i affären. 

För pallkragen

Zucchini, squash eller courgette – olika namn för samma sak. Så direkt i jorden när den är varm och risken för frost är över. Det räcker med en planta! Du kommer att drunkna i zucchini. Plantan blir stor och tar så småningom upp hela lådan. Men du hinner så och skörda till exempel sallat, rädisor eller spenat på den andra halvan av lådan innan dess. Eller så en slingerkrasse som får bre ut sig och ramla över kanten.

För trädgården 

Varför inte testa det där med potatis? Den sköter sig i princip själv. Gräv upp en bit av gräsmattan och sätt ner potatisen, täck med jord och vänta. Kupa upp jord runt plantan när den tittat upp, så att inte potatisarna nås av solen och blir gröna. Det brukar sägas att potatisen är mogen efter blomning, men det är bara ett riktmärke. Stick ner en hand och känn efter. Köp sättpotatis i trädgårdshandeln – potatis i matbutiken är inte kontrollerad mot sjukdomar som kan sprida sig i jorden.

Jag som odlar min egen potatis får räkna med att bli ifrågasatt. ”Den kostar ju tre spänn kilot i affären”, finns det alltid någon som behöver påpeka. Som om det var värdet i pengar jag är ute efter när jag drar upp fårorna i jorden och måttar ett lagom avstånd mellan knölarna.

Det gör jag den tiden på året då solen värmer ordentligt, utan att ännu rå på kylan i skuggan. Näsan rinner lite. Jorden fastnar under skosulorna. Sedan stegar jag runt i min kvadrat av kolonilottsområdet. Drar upp lite våtarv. Rensar bort fjolårets torra kvistar från oreganoplantan. Längst ner finns ny grönska och klätterrosen intill har sprängfyllda bladknoppar.

Det snackas om en ny grön våg. Människor flyttar ut från städer. Folkhögskolor fyller varenda kurs om hållbar odling. På tv kan vi följa säsong efter säsong om en självförsörjande gård i Skåne och köerna till kolonilotter växer. 

Vad är det med småskalig odling som lockar så? Lite grovt – och fördomsfullt – kan man dela upp entusiasterna i tre grupper:

Preppern. Enormt insatt i Sveriges nedmontering av beredskapslagren, liksom i hur några få megastora företag kontrollerar hela världens livsmedelsproduktion. När – inte om – krisen kommer har preppern en jordkällare full med rotfrukter, lök, egna konserver och inläggningar. Självklart också en egen brunn och elproduktion. 

Miljögurun. Bekymrad över klimatförändringar och miljögifter. Föredrar gamla kulturarvssorter framför hårt förädlade grödor. Strävar efter att bli självförsörjande, åtminstone på någon grönsak. Vill äta så mycket hemodlat som möjligt för att slippa transporter, förpackningar och gifter. Inte ens tryckimpregnerat virke kommer in i den här trädgården.  

Drömmaren. Kliver in i sin trädgård och hamnar i en annan dimension. Pratar med sig själv och sina plantor. Brister ut i förtjusta små läten över något som grott, vuxit eller mognat. Säger ofta att hen ska till trägårn’ en halvtimme, men blir kvar halva dagen utan att sen kunna förklara vad hen har gjort. 

När jag skrev på arrendeavtalet och kunde gräva mitt potatisland, var det första gången på ett halvår som flera timmar flöt förbi utan att jag kände hur dåligt jag mådde.

Den lilla kvadraten mark som jag hyr sedan tio år har närapå räddat mitt liv. Inte för att den har gett mig mat att leva på. När jag skrev på arrendeavtalet och kunde gräva mitt potatisland, var det första gången på ett halvår som flera timmar flöt förbi utan att jag kände hur dåligt jag mådde. Genom åren har den många gånger varit min luftficka, räddningsplanka och kraftstation.

Min hemodlade potatis är ingen ekonomisk affär och min odlingslott har aldrig gått med vinst. Men det är klart – räknar jag in alla timmar av ro och mindfulness som har kommit på köpet så har jag något mycket värdefullt. 

Att utmattade själar får trädgårdsterapi på recept är inget hokus pokus. Något händer i oss när vi tar in naturen. Vi kan inte effektivisera en purjolök. Den växer i sin takt. Vi får slappna av och rätta oss efter den.

Jag räknar mig till gruppen drömmare, men nog finns även en bit av miljögurun och preppern i mig. Särskilt nu. Skenande bränslepriser gör att våra riktiga bönder inte har råd att odla lika mycket mat till oss som vanligt. 

Så när jag plockar upp min svindyra nypotatis runt midsommar behöver jag inte fundera på om det ens finns någon i affären. Eller vad den kostar. Min är ändå godast.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Följ nya trenden – odla din egen mat

Följ nya trenden – odla din egen mat

Att sätta tänderna i en egen, solmogen tomat är en ren njutning som allt fler vill unna sig, vare sig man har trädgård, balkong, några krukor eller en plätt på gården. Trenden är tydlig bland årets trädgårdsböcker, där sinlighet och smak står i förgrunden.

Bara First Aid Kit förstår amerikansk country

Bara First Aid Kit förstår amerikansk country

Vad konstiga ni är som lyssnar på musik från 1920-­talet, sa kompisarna till Klara och Johanna Söderberg. De brydde sig inte. First Aid Kit visste redan då var de har sina rötter. Här kan du lyssna på de som gick före!

Volontärerna i Nyvång älskar sin hembygd

Volontärerna i Nyvång älskar sin hembygd

Runt om i Sverige kämpar ideella krafter för att hålla minnen av gamla arbetsplatser vid liv. Som i skånska Nyvång. Här låg en gång Nordens största kolgruva. Men nu tycks även museiföreningen sjunga på sista versen.

Spionförfattaren som själv var agent

Spionförfattaren som själv var agent

John le Carrés romaner är lika vindlande och ­snåriga som den värld av spioner han skildrar. DA:s deckarexpert Lennart Lund följer under­rättelseagenten George Smiley genom decennierna.

Överrumplande och adrenalinstinn sydstatsdeckare  

Överrumplande och adrenalinstinn sydstatsdeckare  

Bug Montage är beredd att gå långt för att rädda sin familj undan fattigdomen. I S. A. Cosbys Asfaltsland blir konsekvenserna snabbt större än någon kunnat räkna med. 

Varför är man mera rädd om djur och växter än om människor?

Varför är man mera rädd om djur och växter än om människor?

Den frågan ställdes på Fabriksarbetareförbundets kongress 1971 och orsakade våldsamt uppseende. En ny bok förklarar varför.

Tusen problem – en syndabock

Tusen problem – en syndabock

Allt är skit och åt helvete i landet som var bättre förr. I boken Det svenska missnöjet berättar folk vad de tycker fungerar dåligt.

Visst låg man mer förr

Visst låg man mer förr

DA:s Marcus Derland läste boken ”Alla tiders sex” och fick fördomar bekräftade – men också en och annan överraskning.

”Du får glömma allt, men inte mig”

”Du får glömma allt, men inte mig”

Boken om folkmusiklegenden Izzy Young och hans väg in i demensen är en rörande skildring av hur barn blir föräldrar.

Jämlikheten som försvann

Jämlikheten som försvann

Bilden av Sverige som ett unikt jämlikt land lever kvar trots att vi i dag har lika djupa klassklyftor som på 1940-talet. Den nyutgivna antologin Klass i Sverige sticker hål på en föråldrad självbild.

Avtal 2023

Irene Wennemo: Höjda chefslöner försvårar avtalsrörelsen

Irene Wennemo: Höjda chefslöner försvårar avtalsrörelsen

Om de allra högsta cheferna får kraftigt höjda ersättningar under avtalsrörelsen blir det svårare för parterna att komma överens, säger Medlingsinstitutets generaldirektör Irene Wennemo.

Därför är avtalsrörelsen laddad som ingen annan

Därför är avtalsrörelsen laddad som ingen annan

Priserna stiger och ibland handlar det bara om att lönen ska räcka månaden ut. Kommer förhandlarna att ta hänsyn till det, undrar Dagens Arbetes reporter Anna Julius.

Teknikföretagen kräver 2,0 procent

Teknikföretagen kräver 2,0 procent

Teknikföretagen vill se en löneökning på 2,0 procent. De föreslår ett engångsbelopp enligt tysk modell om 3000 kronor. De vill även öka företagens makt över arbetstiden.

”Låt protester bli årets julklapp till ledningen”

”Låt protester bli årets julklapp till ledningen”

När våra företrädare lämnar oss med svältlöner så måste vi ta saken i våra egna händer och protestera, som resten av världen gör, skriver sex IF Metall-medlemmar.

Pappers säger ja till 4,4 procent

Pappers säger ja till 4,4 procent

Pappers ställer sig bakom LO-samordningen. Det blev klart under förbundsmötet i Uddevalla på söndagen. ”Det känns bra!”, säger Pappers förbundsordförande Pontus Georgsson.

GS säger ja till avtalskrav

GS säger ja till avtalskrav

GS ställer sig bakom de framlagda kraven inför kommande avtalsrörelse.

IF Metalls avtalsråd sa ja till plattformen

IF Metalls avtalsråd sa ja till plattformen

Många tyckte att avtalskraven var för låga men IF Metalls avtalsråd röstade ändå ja till att vara med i Facken inom industrins och LO:s plattformar. 

Vilse i avtalsspråket?

Vilse i avtalsspråket?

Dagens Arbete hjälper dig att förstå de vanligaste orden som har med dina villkor att göra.

Intern kritik i IF Metall: Fick veta budet för sent

Intern kritik i IF Metall: Fick veta budet för sent

Många förtroendevalda blev tagna på sängen av fackens bud på 4,4 procent. Lars Ask, klubbordförande på Volvos Verkstadsklubb i Skövde, tycker att de borde fått veta budet i förväg.

”Nu tar vi lönekampen till IF Metalls kongress”

”Nu tar vi lönekampen till IF Metalls kongress”

Vi gick ner i lön vid krisen 2008, och lät oss permitteras under pandemin, samtidigt som företagen tog ut jättevinster. Vi måste visa ledamöterna på IF Metalls kongress att vi inte tänker nöja oss med luft i plånboken, skriver IF Metall-medlemmen Andreas Köhler.

Arbetsgivarna: Kraven är för höga

Arbetsgivarna: Kraven är för höga

Varken Industriarbetsgivarna eller Trä- och möbelföretagen tycker att Facken inom industrins lönekrav är rimliga. ”Vi betraktar världen ur olika perspektiv.”