Därför är de så nöjda på Figeholm

En förtroendevald ska informera, vara synlig och stå på sig gentemot arbetsgivaren. Och bäst på det är man i avdelning 86 Figeholm, visar en medlemsundersökning som Pappers låtit göra.

Pappers medlemmar är relativt nöjda med hur deras förtroendevalda utför sina fackliga uppdrag, åtminstone generellt sett. Nöjdare än i många andra LO-förbund.

Men på lokal nivå – från Nymölla i söder till Kalix i norr – är skillnaderna stora. Så stora att man kan tro att det rör sig om ”flera olika förbund i samma förbund”, som undersökningsföretaget Novus kommenterar läget i en rapport.

Kort sagt: Vissa avdelningar är bra, andra mindre bra. Dessutom tycks medlemmarna vara mer nöjda och belåtna med vad och hur facket gör på de mindre avdelningarna, med max hundra medlemmar, än på de större.

Som på Hitachi Energy i småländska Figeholm, till exempel. Tidigare ABB. Där har avdelning 86 knappa femtiotalet kollektivanslutna, och de är Pappers sammantaget mest nöjda medlemmar visar undersökningen.

Och anledningen till att de är det beror till stor del på dess ordförande. Åtminstone om man frågar ordföranden själv, 55-åriga Dennis Bäckman.

Han skrattar.

– Jag vet att det låter jättedumt, men jag vet också att jag är en person som är väldigt orädd, att jag genom åren haft många konflikter med arbetsgivaren och att jag alltid har stått upp för våra medlemmar.

– Dessutom är jag synlig och tillgänglig på ett sätt som många andra inte är. Varje dag som jag är ”hemma”, här på jobbet, äter jag till exempel frukost med medlemmarna, lunchar med dem, lyssnar på dem, informerar dem hela tiden om vad som är på gång.

Stämmer det? Delar medlemmarna den beskrivningen som Dennis Bäckman ger av sig själv? Och att det är huvudorsaken till att avdelning 86 toppar nöjdhetslistan?

Kanske. Det tiotal män och kvinnor som vi på måfå pratar med tycks i varje fall uppskatta honom, om det råder inget tvivel.

– Dennis är Dennis. Han ställer alltid upp och jobbar för vårt bästa hela tiden. Med både löner, arbetsmiljö och annat. Informerar oss om nya avtal och så.

Ja, han är verkligen skitbra! säger Madelene Henriksson som jobbat på fabriken sedan slutet av 1990-talet, lika länge som Dennis Bäckman har varit förtroendevald.

De anställdas löner har ökat på senare år, visar Dagens Arbetes senaste lönegenomgång. Och arbetsmiljön har också blivit mycket bättre. Om det enbart är Dennis Bäckmans förtjänst ska dock lämnas osagt, då det sitter fem andra i 86:ans styrelse. Men många menar alltså att han är engagerad, tillgänglig och pratar med medlemmarna om än det ena än det andra så ofta han kan – och det uppskattas.

Tryggheten är den främsta anledningen till varför man en gång gick med i Pappers. Det svarade 44 procent av de tillfrågade i Novus undersökning, och så svarar även merparten vi pratar med i Figeholm.

Som Urban Peterson, till exempel, som står intill en robot med svingande armar och kontrollerar att smuts och märken inte har fastnat på arken som nyss tillverkats.

– Ja, det är tryggheten som är viktigast för mig, säger han. Att ha någon att vända sig till om man behöver hjälp i olika frågor eller om något händer. Det kan handla om försäkringar, löner, arbetsmiljö, allt möjligt.

Hitachi Energy är ett storbolag som arbetar med elektrifieringen av bland annat industrisektorn och som sysselsätter omkring 36 000 personer i 90 olika länder. En bransch som går finfint nu när energiproduktionen ska göras grönare. Särskilt i tider av lågkonjunktur eftersom länder som Sverige och andra då ofta passar på att satsa på infrastruktur av olika slag – elnät, järnvägar och så vidare.

Och här, i lilla Figeholm, strax norr om Oskarshamn, med drygt ett åttiotal på avlöningslistan, tillverkar man sedan länge sådant som används som isolation till transformatorer, så kallat presspan. Alltså ark i olika mått och vikt och som görs av ypperligt ren gran- och tallmassa från Vallvik.

Figeholm utgör med andra ord en viktig liten kugge i ett större maskineri, vars orderböcker nu gynnas av den pågående omställningen till el. Vilket märks även på golvet. I våras nyanställdes fem personer samtidigt som man gick upp i femskift.

Man skulle vara med i facket, så var det bara.

Nicklas Svensson, anställd.

Bruket grundades 1931 och tillverkade ett tag även konkretare ting som tändsticksaskar och unica-boxar, något som svartvita foton på några gamla föremål i företagets showroom påminner om.

Och där på en vägg: En arbetare fotograferad vid ett gammalt kvarnhjul under 1950-talet någon gång. ”Adén Svensson. Malning i kolargång.”

Vad Adén Svensson tyckte om sitt jobb och varför han gick med i facket kan vi inte fråga honom, men vi kan ju alltid fråga hans sonson, Nicklas Svensson, som skrev in sig som medlem samma dag som han började här – i september 1998.

– Det gjorde jag för trygghetens skull. Eller, ja, för mig vad det en självklarhet. Man skulle vara med i facket, så var det bara. Båda mina föräldrar jobbade här då, och även min syster, som på den tiden även var avdelningsordförande.

Nicklas Svensson är en av de nästan 4 000 pappersarbetare som svarade på medlemsundersökningen.

– Jag minns när jag fyllde i den och jag minns att jag inte blev ett dugg förvånad när jag hörde om
resultatet. För jag tycker verkligen att vi har det riktigt bra här. Även om det förstås finns saker som behöver förbättras, men så är det ju överallt, säger han.