Nya järnåldern är här – svensk industri tidigt ute

PERSPEKTIV Ståltillverkaren SSAB storsatsar på den gröna omställningen. Den nya järnåldern är här. Och den kan vara bra för jobben och löneutvecklingen. 

På ett bräde la de upp hisnande 52 miljarder kronor. Alltså 52 000 000 000 kronor. En av de allra största industriinvesteringarna någonsin i Sverige.

SSAB storsatsar. Detta företag som en gång bildades när det svenska stålet inte längre bet och tre krisande bruk – Borlänge, Luleå och Oxelösund – med kniven på strupen slog samman sina masugnar och valsverk till det nybildade, tilltufsade Svenskt Stål AB.  

Det är inte längesedan som stålindustrin ansågs vara förlegad. En museal rest från industrisamhällets barndom. En bransch nästintill i dödsryckningar. Stål kunde ju ersättas med andra material. Och skulle stål trots allt behövas gick det alltid att köpas från asiatiska lågprisproducenter.   

Stålindustrin – en nyckelbransch för klimatet

Nu är det tvärtom. Stålindustrin är framtiden. Åtminstone ser den sig själv som det. Stålet ska nämligen gå i bräschen för industrins gröna omställning. Inte mer än rätt med tanke på att branschens hejdlösa kolanvändning alltsedan industrialismens barndom mer än något annat värmt upp klotet.  

Globalt står stålindustrin idag för 7 procent av planetens totala utsläpp av växthusgaser. 

Med andra ord en nyckelbransch om den globala uppvärmningen ska kunna hejdas. Industrin vet därför att den inte kan fortsätta som hittills. Jakten på det fossilfria stålet är redan igång. I Kina, i USA och i Europa.  

Inte minst har utvecklingen fått fart sedan EU beslutade om sin ”gränsjusteringsmekanism”. Från och med 2026 blir det dyrare att importera produkter som orsakat stora utsläpp av växthusgaser. Inget företag ska kunna flytta produktion från Europa till länder med mildare miljölagstiftning för att sedan exportera till Europa.  

USA lockar å sin sida med många statliga stödmiljoner för dem som producerar fossilfritt i USA.  

Den ståltillverkare som inte bidrar till omställningen går en mycket osäker framtid till mötes. Från Europa hörs därför kraven från oroliga fackförbund: Ställ om, utbilda oss, rädda jobben.  

Svensk stålindustri är tidigt ute.

Möjligheter genom innovation

2016 meddelar SSAB att man tillsammans med LKAB och Vattenfall utvecklat en ny teknik för att framställa stål. Koks ersätts med vätgas. Inga utsläpp av koldioxid, bara vatten. Projektet kallas Hybrit.  

2020 byggs en pilotanläggning i Luleå för Hybritprojektet. Efter ett år producerar anläggningen världens första fossilfria stål.  

2021 dyker ett nytt bolag upp som vill tillverka fossilfritt stål, H2 Green Steel. Företaget vill bygga ett nytt stålverk i Boden. 1500 nya jobb utlovas, produktionsstart redan 2025. 

2023 satsar SSAB i tillverkning av fossilfritt stål av återvunnet skrot i sin anläggning i Oxelösund. Enbart den kommer att minska Sveriges utsläpp av växthusgaser med 3 procent.

Nya stålverk hör inte till vanligheterna i den här delen av världen

DA:s Harald Gatu om SSAB:s miljardsatsning i Luleå

Och nu jättesatsningen i Luleå. Ett helt nytt stålverk. 52 miljarder kronor. En hisnande summa som till största delen läggs på att låta vätgasdrivna ljusbågsugnar ersätta de kolbaserade masugnarna. När driften är igång om fyra år kommer landets utsläpp av växthusgaser minska med ytterligare 7 procent. 

Att det byggs helt nya stålverk hör inte till vanligheterna i den här delen av världen. Det var sannerligen ett tag sedan. Men nu, när vätgas ersätter kolet, står vi på tröskeln till den nya järnåldern. Och det är ett steg av historiska mått. För kolet – träkol, stenkol, koks – har varit en självklarhet i framställningen av järn alltsedan de första masugnarna byggdes på medeltiden.

Grönt stål – men inte problemfritt

När stålindustrin nu ställs om är det sannerligen inte utan problem. Ett stort frågetecken är all den mängd el som krävs när ljusbågsugnarna hettar upp och smälter järnmalmen. Efterfrågan på el väntas öka dramatiskt. Och vad händer när efterfrågan på el ökar? Kraftiga prisökningar?

Dragkampen om eltillförseln är redan igång. H2 Green Steel är milt uttryckt mycket kritiska till att Vattenfall prioriterar SSAB.   

Tvivlare och kritiska röster finns. Och påminner gärna om Stålverk 80. Alltså den statliga jättesatsning på 1970-talet som inte blev av utan som slutade i fiasko. Främst på grund av att det hade dykt upp nya konkurrenter i Asien som var både bättre och billigare. De svenska bruken hade hamnat på efterkälken, inte minst tekniskt. 

Idag är det annorlunda. Nu är det de svenska stålproducenterna som ligger i framkanten. Först i världen med fossilfritt. Ett stål som man dessutom kan ta bra betalat för. Sånt brukar vara bra för jobben och löneutvecklingen. 

Harald Gatu