Succé för Lyssna på DA – 215 000 lyssningar på en dryg vecka
Dagens Arbete satsar på AI-ljud Nu kan du lyssna i stället för att läsa
Nobelpristagaren Acemoglu: Utan facket kan AI bli en mardröm
Publicerad 2024-10-15, 11:49 Uppdaterad 2024-10-17, 16:24
Starka fackföreningar är avgörande för om den rusande AI-utvecklingen ska bli en positiv kraft i samhället. Teknik är inte neutral, det handlar om vem som har makten över den.
Det säger Nobelpristagaren i ekonomi, Daron Acemoǧlu, i en intervju med Dagens Arbete.
Att Daron Acemoǧlu tillsammans med Simon Johnson och James Robinson tilldelades Riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till Alfreds Nobels minne var ingen större sensation.
Han har länge ansetts vara en superstjärna i den ekonomiska världen. Acemoǧlu har turkisk bakgrund och är sedan länge verksam vid prestigefyllda universitetet MIT i Boston. Många av hans böcker har blivit uppmärksammade storsäljare, inte minst den senaste, ”Power and progress”, som avhandlar makten över tekniken under det senaste årtusendet.
Hans forskning är högaktuell i en tid när teknikutvecklingen rusar. Ny teknik leder i sig inte alltid till att alla får det bättre, anser han. Tekniken är inte neutral. Man måste därför diskutera makten över tekniken, vem som bestämmer över den.
Ny teknik är bra om den gynnar folkflertalet. Om alla får chansen att delta i utvecklingen och får inflytande över den – och inte minst få skörda frukterna av den. Men det förutsätter politisk demokrati, och helst en stark och omdömesgill fackföreningsrörelse.
I dag ägnar Acemoǧlu en stor del av sin forskning åt AI, artificiell intelligens. AI har pekats ut som ett medel att öka produktiviteten. Men det är inte säkert, enligt Acemoǧlu. AI-utvecklingen rymmer många problem.
Det berättade han när Dagens Arbete fick en pratstund med honom i somras i samband med ett seminarium arrangerat av Facken inom industrins produktivitetskommission.
AI riskerar att bli en mardröm om de stora techbolagen tillåts styra utvecklingen även i fortsättningen, säger han och efterlyser en motkraft.
Framförallt vill han se ”en ny berättelse och nya normer” – om hur den tekniska utvecklingen skulle kunna gå hand i hand med fördjupad demokrati och jämnare inkomstfördelning.
Hur ska en sådan berättelse kunna tränga igenom när sociala medier kontrolleras av just de stora techbolagen, när självständig journalistik är på tillbakagång och med dagens växande populism inom politiken?
– Jag skulle lägga till ännu en sak till din lista: att all AI i dag finansieras av de stora techjättarna. Mycket på grund av de gigantiska utvecklingskostnaderna. Techbolagen har därför en mycket stark ställning gentemot resten av samhället.
Acemoglu: Tre anledningar varför fackrörelsen är viktig i AI-utvecklingen
Men han är ändå optimistisk. Det handlar att mobilisera folk för ett demokratiskt inflytande över utvecklingen.
– Det som gör demokratiskt inflytande så intressant är att det inte kommer av sig självt utan är ett resultat av en process. Inte lätt, men fullt möjligt.
Men ser du sådana tecken idag?
– Ja. För det första: betydligt fler är bekymrade över AI idag jämfört med för fem år sedan. Bara det är en förändring.
– Lagstiftarna, alltså politikerna, är också mer bekymrade. Dessutom finns det i dag rörelser som ger ett helt annat perspektiv på AI. Visst, det är ännu ingen stark strömning. Men jag skulle ändå inte påstå att uppgiften är hopplös. Den är svår.
Vilken roll kan fackföreningsrörelsen spela i ”den nya berättelsen och de nya normerna” som du efterlyser?
– Fackföreningsrörelsen är en nyckelspelare. Av tre skäl.
– För det första har fackets grundläggande uppgift alltid varit att försvara de arbetandes rättigheter och intressen. Det är naturlig roll för fackföreningsrörelsen även nu.
– För det andra: om nu AI ska fungera som problemlösare och dessutom förbättra produktiviteten hos de anställda vore det märkligt om arbetsgivarna inte lät de anställda göra sina röster hörda när tekniken ska in på arbetsplatserna.
– Att inte lyssna på sina anställda vore som att försöka hjälpa de fattiga i Kenya utan att åka dit och prata med en enda person där. Så gör man naturligtvis inte i dag, det vore löjeväckande. Men tyvärr är det den attityd som techbolagen har mot sina anställda.
– Arbetsgivarna måste lyssna till sina anställda. De anställdas röst blir starkare och mer inflytelserik om den är organiserad.
– Det tredje skälet är kanske det viktigaste. Den mäktiga techindustrin behöver en motkraft och det bålverket skulle kunna vara fackföreningsrörelsen.
Acemoǧlu tycker exempelvis att facket borde få representation i de företag som sitter på stora mängder data. Bland annat för att de anställda ska kunna få möjlighet hantera rätt sorts data. En fråga som inte minst engagerat det amerikanska bilarbetareförbundet UAW som enligt Acemoǧlu skaffat sig en facklig representation i några företag som hanterar data. Vitsen är att få insyn och inflytande så att medlemmarna i sitt arbete ska kunna förses med relevant data.
Facket, arbetsgivarna och AI: ”Hitta en vinn-vinn-situation”
Annars har inte svensk fackföreningsrörelse mycket att lära av den amerikanska, säger han.
– Jo, det skulle vara det som AFL-CIO (amerikanska LO) håller på med nu. De bygger upp en avdelning för AI med experter som ska kunna bistå fackliga företrädare på olika nivåer.
Han har noterat att ”den svenska modellen utsatts för påfrestningar” men tycker ändå att vi är bättre rustade än andra länder att möta den tekniska utvecklingen.
– Sverige har med sin fackföreningsrörelse stora möjligheter att utöva inflytande över hur AI kan tillämpas på arbetsplatserna. Definitivt.
– Men det gäller att hitta en vinn-vinn-situation. I USA har det varit för mycket av att antingen eller. Antingen vinner arbetsgivarna och facket förlorar. Eller också vinner facket och arbetsgivarna förlorar.
– Det bästa vore om fackföreningsrörelsen kan presentera förslag och idéer som är bra för verksamheten i företagen. Då stärks de anställdas ställning.
Acemoǧlu tycker också att staten kan ta en större roll, bland genom att satsa på utbildning och genom en ny industripolitik.
– Inte som den gamla industripolitiken. Jag tror på marknaden. Marknaden är fortfarande det bästa medlet för snabb förnyelse och innovation. Men marknaden behöver inte alltid ha rätt. En regering borde arbeta brett med andra intressenter för att skapa förutsättningar för en mer socialt ansvarsfull och hållbar utveckling.
– Till exempel: Om vi vill ha mer av grön teknik så kan staten stötta en sådan utveckling med ekonomiska styrmedel. Annars kanske marknaden håller fast vid den fossila energiteknik som vi inte kan fortsätta med. Du kan kalla det industripolitik, men det är en politik som identifierar och understödjer en socialt ansvarsfull inriktning på ekonomin. Jag skulle kalla det en kvalificerad industripolitik.
– Det handlar inte om att välja ut vinnarföretag eller nåt sånt.
Till sist: vad ska du skriva om i nästa bok?
– Haha… Ja, jag har påbörjat ett arbete om AI och om människans plats i förhållande till tekniken.
Hur då?
– Låt mig ge ett exempel. Vi vill att AI ska vara ett redskap för de anställda så att de blir mer produktiva. Då finns det två modeller att välja mellan.
– Ena modellen innebär att AI är så överlägset att den talar om för människan exakt vad den ska göra. Arbetaren reduceras till att bli en förlängd arm, AI är den som styr.
– Den andra modellen utgår från att AI förser arbetaren med värdefull information som arbetaren själv hanterar och värderar utifrån sina färdigheter. Den modellen är att föredra eftersom den sätter människan i centrum.
– Den första modellen är inte genomförbar, den är omöjlig för den förminskar människan till en passiv utförare.
Vilken modell har övertaget idag?
– Problemet är att vi styr mot den första modellen. Hajpen kring AI gör att vi går ditåt. Vi får därmed den sämsta av alla världar. Vi går mot en modell som är omöjlig att genomföra. Och därigenom får vi inga fördelar av tekniken.
