På jakt efter Bottenvikens guld

Nu är det högsäsong för löjrommen. Rommen som satt Kalix på den gastronomiska världskartan och som lockar pappersarbetarna Hans Sandberg och Stefan Andersson ut på havet varje höst.

Det är bedårande vackert allting. Havet, holmarna, alla höstfärgerna. Ja, att färdas ombord på en liten fiskebåt utanför Kalixälvens mynning en tidig, mild och stilla gryning i månadsskiftet september–oktober känns nästan som att färdas genom ett vykort. Vykort som knappt finns längre.

Men finns det någon fisk, då? Siklöja med rom i? Kalixrom? 

Fritidsfiskarna och pappersarbetarna Stefan Andersson och Hans Sandberg tror inte det.

Senast de försökte, för tre dagar sedan, drog de upp så gott som helt tomma nät. Inte en enda löja. Förmodligen är det för varmt säger de. I vattnet. Eller så har sälarna – gråsälarna och vikarna – helt enkelt lagt beslag på löjan som brukar samlas i stim för att leka så här års. 

Kompisar sedan barndomen

Hans sandberg

Ålder: 58 år.

Yrke: Operatör på Billerud Karlsborg.

Familj: Fru, två barn, fyra barnbarn.

Bor: I ett parhus i Grytnäs, strax utanför Kalix.

Stefan andersson

Ålder: 58 år.

Yrke: Operatör på Billerud Karlsborg.

Familj: Singel, två barn.

Bor: I en villa i Kalix.

Hans och Stefan är jämnåriga och har känt varandra sedan barnsben. Båda växte upp i Karlsborg – då en tätort med affärer, banker och service, numera en avfolkad liten by bara – och båda har jobbat på det intilliggande massa- och pappersbruket Billerud, tidigare Assi, i decennier. Hans på torkmaskin, Stefan på pappersmaskin.

Dessutom har de samma skifttider, vilket underlättar eftersom de brukar fiska tillsammans. Det är en hobby som de har delat i flera år. Som nu, den här morgonen, när de står sida vid sida intill pulpeten i båtens akter alltmedan utombordaren mullrar på och det rykande Billerudkomplexet långt bakom dem, deras arbetsplats, blir allt mindre.

De tittar ömsom på ekolodet, ömsom ut på fjärden. Det ser inte lovande ut. Hans skakar på huvudet, och tycks fundera på om det över huvud taget är värt att kasta i näten.

– Så här var det ju förra gången också. Jag förstår inte … Om dagarna brukar ju löjan trycka sig ner mot botten, medan de går upp mot ytan om nätterna. Ja, då kan det sprattla till rätt mycket här på ytan.

Förr om åren lade de alltid i näten på kvällen, åkte hem, sov, och drog sedan upp dem morgonen därpå. Men det har de i princip slutat med. Detta för att skydda sin eventuella fångst från sälarna, berättar Stefan samtidigt som han visar oss ett par bilder på några sälar som han har sparade i sin mobil. Deras värsta konkurrenter.

– På nittiotalet såg man dem aldrig här ute, men nu är de överallt … Bara om det har blåst riktigt länge törs vi lägga ut näten på kvällen numera. Då är det som att sälen har dragit iväg längre ut i skärgården.

Drygar ut hushållskassan

De kan sin skärgård, Stefan och Hans. Vet var man ska väja för grund och vet vilka platser löjan helst leker i. Men så har de också åkt båt, fiskat och tömt löjhonor på rom – Bottenvikens guld även kallat – ända sedan de var små. På samma sätt som generationerna före dem.

– Det är en tradition här, säger Hans. Ungefär som med jakten. Vi har gjort det i urminnes tider. Fiskat för att dryga ut hushållskassan.

Men, nu är ju varken Hans eller Stefan emellertid piskade att fiska för att få tillvaron att gå runt. I så fall vore det ”lönsammare att ta ett övertidsskift på fabriken”, som Stefan säger.

Nej, fiskar gör de för nöjes skull. Lite för det egna husbehovet, men mest för att de tycker att det är så roligt. Både före, under och efteråt. Från tidiga förberedelser nere i småbåtshamnen till sena resultaträkenskaper hemma i Stefans garage i Kalix.

Längtar ut på sjön

Dessutom saknar de knappast samtalsämnen, nära gamla vänner – och arbetskamrater – som de är. Hans igen:

– Jo, det är kul. Sjön drar ju. Man har nåt att längta efter. Och höstarna häruppe är ju fantastiska jämfört med för tjugo år sedan. Varmare åtminstone. Förr kunde du vara tvungen att skotta snö den här tiden.

– Men sen vore det ju roligt om man fick fisk också!

Granöfjärden, tre timmar senare. Näten lades ut till slut och det är nu, efter en längre stunds väntan, som det avgörs. Blir det någon löja i dag? Eller blir det som sist? Någon säl har åtminstone inte synts till. 

Stefan kör upp båten mot vinden medan Hans ställer sig bredbent i båtens mitt och börjar dra. Meter för meter.

– Det är det här som är höjdpunkten, det roligaste momentet … Ska man bli besviken eller inte?

Hans och Stefan blev inte besvikna.

kalixlöjrom

Kommer från siklöja, världens minsta laxfisk, som lever i Bottenvikens bräckta vatten.

Rommen är ursprungsskyddad av EU – på samma sätt som italienska Parmesan och franska Champagne.

Varje hona ger mellan tre till åtta gram orangefärgad rom.

Löjromsfisket pågår i fem veckor. Yrkesfiskare trålar fisken (35 licenser per år), medan fritidsfiskare som Hans och Stefan fångar den med nät, så kallade sköt. Enligt reglerna får de ha sex nät var. Varje nät är 30 meter långt. 

Försäljningen omfattas av särskilda regler. Hans Sandberg och Stefan Andersson fiskar dock endast för husbehov.

Pontus Ohlin