”Fyra plus!” – industriarbetarnas jul och nyårslöften
Graviditet, omorganisationer och hopp Sju arbetare summerar 2025
Publicerad 2025-03-26, 05:00
När de flesta gröna industrisatsningar haltar – går Hitachi Energy som tåget.
Lukas Jönsson är en av hundratals arbetare som nu flyttat från haveriet i Skellefteå till framtiden i Ludvika. Han minns med förskräckelse sin tid på Northvolt.
– Arbetsmiljön var katastrofal, säger han.
Här kan du lyssna på en AI-genererad uppläsning av artikeln:
Fabriken i Skellefteå var enorm, nästan överväldigande, minns 21-åriga Lukas Jönsson.

Han hade sökt jobb som operatör på Northvolt när han fick sluta på pappersbruket i Grycksbo. Flytten till Skellefteå kändes först spännande, men övergick snart i besvikelse.
Inget blev som han hade hoppats. Plötsligt befann han sig på ett nytt fabriksgolv utan vare sig introduktion eller utbildning. Han lärde sig jobbet genom att kika över axlarna på mer erfarna arbetskamrater.
– Arbetsmiljön var katastrofal. Jag fick ingen upplärning och ingen genomgång av säkerhetsfrågor över huvud taget. Det var ett väldigt fokus på produktionen, men inget på hälsan, säger han.
Vid maskinen där han arbetade med att skära till koppar var stressen konstant. När han kom hem efter en arbetsdag var han helt slut.
– Jag är ung, men jag kände ändå att det tog på kroppen. Det var en väldigt dålig stress på jobbet.
Han trivdes aldrig, och längtade hem till Dalarna. När Northvolt i oktober förra året gick ut med att de skulle varsla tusentals anställda, fick Lukas Jönsson beskedet att han fått jobb på Hitachi Energy i Ludvika.
– Jag tog det direkt.
Länge har alla blickar riktats norrut. Här ska den gröna omställningen ske: Stål ska produceras utan kol och framtidens bilbatterier ska tillverkas i Sverige. Men flera av satsningarna har stött på problem och blivit kraftigt försenade.
I Ludvika är läget annorlunda. Samtidigt som Northvolt går i konkurs, måste Hitachi Energy hitta tusentals industriarbetare.
Vi kom på det här i slutet av 1800-talet och byggde världens första överföring från Hällsjön till Grängesbergs gruva.
2023 tecknade företaget ett avtal med den tysk-nederländska stamnätsoperatören Tennet värt omkring 147 miljarder kronor. Det är ett av Sveriges största exportkontrakt någonsin.
Nu pågår rekryteringarna för fullt och mellan 100 och 150 personer anställs varje månad. Hittills har det gått bra att hitta industriarbetare, säger Tobias Hansson, vd för Hitachi Energy i Sverige, som DA träffade strax innan konkursen på Northvolt.
– Jag tror, tyvärr, att vi får draghjälp av att det är svåra tider. Det har varit mycket varsel. Nu senast på Northvolt. Vi har nog 500 ansökningar därifrån, och väldigt många av dem är från produktionssidan.

Både Northvolt och Hitachi Energy sysslar, något förenklat, med tekniker för att lagra eller överföra energi. Men en viktig skillnad – kanske den största – är historien, menar Tobias Hansson. Generationer av Ludvikabor har byggt transformatorer.
– Det är där vi skiljer oss åt väldigt dramatiskt. Vi har byggt transformatorer i 120 år. Vi är innovatörerna. Vi kom på det här i slutet av 1800-talet och byggde världens första överföring från Hällsjön till Grängesbergs gruva.
Hitachi Energy har 5 000 anställda, varav 1 300 i produktion. Ytterligare 2 000 personer ska anställas till 2027.
Fabriken i Ludvika har funnits i 120 år och haft flera ägare. I dag ägs den av japanska Hitachi.
Företaget tillverkar bland annat krafttransformatorer som används för att överföra energi från, till exempel, vind- eller vattenkraft.
Att efterfrågan på företagets produkter är så stor nu beror på den gröna omställningen och elektrifieringen.
Fabriken vid vattnet har bytt ägare flera gånger. I dag ägs den helt av japanska Hitachi. De senaste åren har företaget fått in flera stora beställningar. Anledningen är den gröna omställningen. Transformatorer behövs för att överföra kraften från, till exempel, vatten- och vindkraftverk.
Eftersom inget massproduceras, utan byggs utifrån kundens behov, är arbetet i fabriken ovanligt hantverksmässigt. Här finns arbetsuppgifter som tar mellan sju och tio år att lära sig.
– Varje enhet är skräddarsydd för det den ska användas för. Alltifrån en vindkraftpark i Tyskland till solkraft i Angola. Då blir det svårt att automatisera helt enkelt, säger Tobias Hansson.

Sedan något år tillbaka börjar nya anställda i princip varje dag, berättar den lokala IF Metall-klubben.
Kennet Andersson, klubbens ordförande, uppskattar att företaget behöver anställa ytterligare 2 000 personer de kommande två åren, ungefär hälften av dem i produktionen.
Alla jobben här inne är unika. De finns ingen annanstans i Sverige.
– Men det är ingen som riktigt kan säga var det slutar. Det beror på hur mycket vi investerar.
Han arbetade i den del av fabriken som kallas för ”lindningen” innan han blev facklig på heltid.
– Alla jobben här inne är unika. De finns ingen annanstans i Sverige, utan man måste lära sig dem på plats. Jag var svetsare i tio år innan jag började här, men fick ändå lära mig jobbet från grunden.

Att det tar lång tid att lära sig har fördelar. I förhandlingar med arbetsgivaren kan Kennet Andersson påpeka att det minsann finns tusentals chefer i Sverige, men bara ett 50-tal lindare.
Utmaningen nu är att hitta industriarbetare som vill lära sig jobbet och stanna kvar på orten.
– Vi måste få människor att flytta hit till Ludvika. Det får inte bli som i Kiruna, med fly-in-fly-out-personal. Personalen måste stanna kvar eftersom upplärningstiden är så lång, säger Kennet Andersson och fortsätter:
– Men det sätter press på kommunen. Det måste finnas bra skolor, fritidsaktiviteter, sjukvård och boenden. Och det är klart att det är tufft för en kommun med 26 000 invånare att växla upp.

Leif Pettersson (S) är ett av två kommunalråd i Ludvika. Han är också tidigare medlem i IF Metall och har varit anställd på Hitachi Energy i 45 år. Ett jobb han är tjänstledig från sedan många år.
– Jag började nere på industriskolan en gång i tiden. Senare pluggade jag vidare och numera är jag transformatoringenjör, men jag jobbade rätt många år i verkstaden som montör, säger han.
Fabriken har alltid varit ”stommen i Ludvika”, tidigare tillsammans med gruvnäringen. Än har Leif Pettersson inte märkt av att kommunen tappar anställda till Hitachi Energy. Däremot att anställda med osäkra anställningar, inte minst inom handeln, byter jobb.
– De får definitivt en tryggare tillvaro av att ta ett heltidsjobb inom industrin. Och bättre betalt. Men vi har mycket företag kring Hitachi, underleverantörer, som nu också måste skala upp. De kan ha tuffare att hitta arbetskraft, säger han.
Finns det risker med att kommunen blir beroende av en stor arbetsgivare?
– Under alla mina år som kommunalråd har vi ansetts vara en av de fem mest riskutsatta kommunerna i Sverige på grund av att vi har en privat, dominerande arbetsgivare. Men nu är vi kanske den kommun som växer starkast. Vi har ett gyllene läge.

Kommer industrin i Ludvika lyckas bättre än de gröna satsningarna
i norr?
– Ja, det tror jag faktiskt. Vi har haft en tuffare strukturomvandling i Bergslagen på 80- och 90-talet än uppe i norr. Här slog gruvor och stålverk igen, och det lärde oss att rigga inför framtiden.
Lukas Jönsson, som bytte jobb från Northvolt till Hitachi Energy, går nu ett fem månader långt traineeprogram på betald arbetstid. Han är en av tio personer som antogs till utbildningen.
– I början var det mycket teori om säkerhet. Nu är vi i verkstaden och börjar komma i gång med arbetet som vi ska ha i produktionen. Vi tar det steg för steg.
I april börjar han jobba på lindningen. Där byggs transformatorer för hand genom att koppartråd, utifrån detaljerade ritningar, lindas varv efter varv.
Jens Börjesson är skyddsombud och samordnare på avdelningen. Redan nu märks det att många är nyanställda.
– Nu är vi inte så många erfarna på lindningsverkstaden. Vi har en mentor, men det är svårt för honom att hinna med, säger han.
Han står bland de blivande transformatorerna. De ser ut som gigantiska trådrullar.

– Det ser ganska enkelt ut. Du snurrar på tråd på en spole, men det är ett riktigt hantverk att få allting sträckt, rätt bockat och gjort utan skador. Så det tar många år innan du kan det fullt ut, säger han.
För Lukas Jönsson var det helt rätt beslut att byta jobb och flytta hem till Dalarna.
– Det är mycket att lära sig, men det är väl det man gillar med ett nytt arbete? Att det alltid kommer finnas mer att lära sig och att man bara kommer kunna bli bättre på det.