30 procent av gruvarbetarna besväras av elektromagnetisk strålning i
arbetet. Det visar den omfattande arbetsmiljöundersökning Metall låtit SCB
göra inför kongressen.
I Metalls enkät har bland andra gruvarbetarna lyfts fram särskilt. 371 av
cirka 4 600 gruvarbetare har svarat vilket gör tillförlitligheten hög.
Undersökningen visar att 74 procent av gruvarbetarna besväras av buller,
45 procent av vibrationer, 60 procent av dålig belysning, 69 procent av kyla
och drag, 57 procent av gas, 24 procent av svetsrök, 56 procent av sten-
och slipdamm och 28 procent av oljedimma. Det är höga siffror, alla över
genomsnittet för Metall.
Men klart högre jämfört med övriga metallmedlemmar ligger också andelen
som besväras av elektromagnetisk strålning: 30 procent av gruvarbetarna
mot 17 procent för alla metallare.
Det är inte arbetsmiljöproblem som man lika självklart förknippar med
gruvarbete. Men de återspeglar gruvdriftens utveckling mot högt
automatiserad, eldriven processindustri. Jämförelsen blir påtaglig när
Dagens Arbete besöker LKAB:s gruva i Kiruna. I styrcentralen, ett
kontrollrum med 30 gruvarbetare, arbetar Harry Olofsson. Efter många år
som arbetsledare för skjutlaget sitter han nu framför en bildskärm och följer
de förlösa tågens färd genom gruvan:
– Det känns i ansiktet, huden blir torr och rodnar.
Härifrån följs och styrs lastning och lossning, de förarlösa tågens färder
följs, reparatörer skickas ut när videokamerorna visar problem och så
vidare.
Då anropas reparatörerna via kommunikationsradio, med ibland oväntat
resultat:
– Det händer att pannlampan slocknar när man talar i komradion. Jag själv
och flera andra har fått ont i bröstet när vi gått med radion hängande på
bröstet, säger David Eneslätt, vice ordförande i Gruvs Kiruna-avdelning.
Malmen lastas ut med truckar som tar upp till 25 ton i skopan. De är
eldrivna, strömmen kommer via de tjocka kablar som löper överallt genom
de cirka fyrtio milen tunnlar i gruvan.
När en lastare ska flyttas längre än vad dess 300 meter kabel räcker
tillkallas en ”skarvsladd”, ett mobilt elverk byggt på en lastbil, med en
dieseldriven generator som ger 360 kilowatt och 150 ampere.
Elof Kemi kör ett sådant elverk:
– När det är igång känns det i hela kroppen, stickningar i bröst och händer.
Då sitter jag med elverket bakom ryggen, under förarhytten löper kablarna
fram och driver lastaren på 50 ton. Det känns inte bra då och inte efteråt
heller. När jag är ledig, var tredje vecka, försvinner besvären.
Det kommer att bli mätningar på elverket och lastmaskinerna. Debatten om
magnetfält har tidigare funnits efter rapporter om vad lokförare utsätts för.
Metallenkäten ger nytt bränsle.
