Gifterna i mineralaull har var kända sen länge. Redan 1983 fick mineralullsindustrin kunskap om att farliga isocyanater finns i vanlig mineralull, som Gullfiber och Rockwoll. Det avslöjas av den danske journalisten Sören Kirk i en TV-dokumentär.- En fruktansvärd skandal, säger arbetsmiljöexpert Rolf Ählberg från Metall.
I februari 1998 avslöjade Dagens Arbete att mineralull vid hög uppvärmning kan avge metylisocyanat, samma gas som läckte ut från en fabrik i Bhopal i Indien när 2 000 personer dog. Upptäckten hade gjorts av en slump av dåvarande arbetsmiljöombudsman Rolf Ählberg på Metall. Forskare vid avdelningen för klinisk kemi vid Lunds universitet gjorde sen egna tester och bekräftade upptäckten.
Isocyanater – en grupp kemiska ämnen – är en tidigare känd arbetsmiljörisk i plastindustrin och företag som använder lim eller plastade produkter som exempelvis kretskort. Forskarna hade inga skäl att tro att isocyanater också skulle finnas i mineralull och blev förvånade och oroade av upptäckten. Isocyanater är kraftigt allergiframkallande, kan ge andningsbesvär och misstänks kunna orsaka cancer.
En dansk ännu inte visad TV-dokumentär avslöjar nu att mineralullsindustrin har haft vetskap om isocyanater i mineralull i 16 år. I dokumentären berättar kemisten Janina Szpilman, som arbetar inom Danmarks försvar, att hon redan 1983 skrev en rapport om att hon upptäckt isocyanat i mineraull. Rapporten skickades till producenterna av mineralull i Danmark, bland annat Rockwoll. Resultatet presenterades också vid en konferens för mineralullsindustrin.
Den danska journalisten Sören Kirk, som har producerat dokumentären, försökte under inspelningen att få kommentarer från mineralullsindustrin:
– Jag gjorde desperata försök, men de vägrade helt och hållet.
Rolf Ählberg, arbetsmiljöexpert i Metalls avdelning ett i Stockholm, har sett dokumentären och är upprörd:
– Det här visar hur industrin har mörkat. Hur ska människor få en chans att skydda sig om de inget får veta? Hur många har hunnit bli sjuka under den här tiden?
Docent Gunnar Skarping vid avdelningen för klinisk kemi vid Lunds universitet deltar i dokumentären. Han berättar om den svenska upptäckten och om mineralullsindustrin förvåning.
– Det hela var så nytt att industrin till och med ville avvakta med att informera allmänheten. Om det visar sig att man redan visste känns det olustigt. Det måste finnas en uppriktighet när det gäller arbetarskydd.
Thomas Heldgaard, miljösystemchef för Rockwolls moderbolag i Danmark, säger att Rockwoll inte haft kunskap om isocyanater i mineralull före den svenska upptäckten förra året.
Samma besked ger Klas Partheen, miljösamordnare på Gullfiber i Sverige, en av landets största tillverkare av mineralull. Han påpekar att mineralull normalt inte används i så höga temperaturer att det avger isocyanater.
– Skriverierna har varit överdrivna. Mineralull används ju mest till väggar, rör och tak och där är det inga risker. Problemet är mycket begränsat och dyker i princip bara upp när man värmer mineralull, som i nya spisar. Innan spisen används ska den sättas på högsta värmen för att bindemedlet i isoleringen ska brännas ut. Det är då viktigt att ha god ventilation i köket.
