Begagnade kläder som samlats in i rika länder skänks inte alltid bort till fattiga. Ofta säljs de. Märkesvaror från USA och Europa är eftertraktade, även om de är använda.
Följden blir att inhemsk konfektion, en viktig näring i många fattiga länder, drabbas hårt. Fabriker stängs och arbetslösheten ökar.
Eller som John Bwalya från Zambia sa på Beklädnadsinternationalens kongress i Norrköping:
– Förr var begagnade kläder från den rika världen en gåva till kyrkor och sjukhus. Nu är de en stor affär.
Störst är problemet i länderna i södra Afrika. Zambia är hårt drabbat, enligt John Bwalya som representerar handels- och industriarbetarefacket.
– Vi fick regeringen att lägga ett förslag om högre tullar på andrahandskläder, berättade han. Men när folk fick höra talas om förslaget demonstrerade de emot det och regeringen drog tillbaka det. Sedan dess har ännu fler tekoarbetare blivit arbetslösa.
Carmen Jefhta från Sydafrikanska SACTWU berättade att 22 000 beklädnadsjobb försvann i Sydafrika förra året, mycket på grund av den växande svarta markanden med begagnade kläder.
Josef Bolo från sko- och läderarbetarnas förbund i Kenya såg en katastrof närma sig om inget görs för att stoppa denna handel.
– Om folk i rika länder vill hjälpa oss, ge oss då riktig hjälp, inte sina begagnade kläder, sa han.
Andra talare beklagade att människors vilja att hjälpa genom att skänka kläder, utnyttjas så skrupellöst. Men alla var de eniga om att Beklädnadsinternationalen måste starta en kampanj mot begagnade kläderhandeln och upplysa folk om hur deras gåvor används.
Kända insamlingsorgansiationer som UFF och U-landshjälp från folk till folk pekades ut. En representant från den senare var inbjuden till kongressen men hade avböjt.
