Fem miljarder friska kronor ligger och väntar på att komma löntagarna till del i form av stöd till kompetensutveckling.
Men reformen dröjer och dröjer, och allt tyder på att den skjuts ytterligare på framtiden.
Det individuella kompetenssparandet, IKS, är i korthet tänkt att vara ett system där löntagarna kan sätta undan upp till 9 500 kronor, ett kvarts basbelopp, per år på ett eget kompetenskonto. När man vill ta ut pengar för utbildning utgår en kompetenspremie, utformad som en skattereduktion. Kompetenspremien skulle förstärkas med ett fast belopp, en grundplåt, på 1 000 kronor oavsett antalet utbildningsdagar.
Redan 1999 klubbade riksdagen finansieringen av reformen, vilket innebär att 1,15 miljarder har avsatts årligen.
Sedan har det gått trögt. I fjol vår hade man äntligen kommit fram till en så kallad riktlinjeproposition. Målet var att systemet skulle träda i kraft den 1 juli 2003. Men det kan vi nog glömma.
Man kan inte påstå att arbetsmarknadens parter gjorde vågen inför förslaget i början. Saco och TCO, som länge drivit på för ett system med kompetenskonton, var mest positiva, medan LO hade många synpunkter på utformningen. Bland annat skrev man i ett remissvar att avsättningar måste göras för alla. ”Ett system som enbart bygger på den enskilde individens sparförmåga kommer att förstärka klassklyftorna.”
I fjol lyckades i alla fall de tre centralorganisationerna prata ihop sig om ett förslag som kunde godtas av alla.
– Vi är positiva till upplägget sedan vi fått igenom en bättre fördelningsprofil, säger Mats Sundberg på LO:s näringspolitiska enhet.
Men risken är att detta blir en tämligen dyr arbetsmarknadsreform där den största delen av pengarna går till Saco- och TCO-medlemmar.
– Ja, med den här typen av system kan det bli så att individen själv finansierar utbildningen, säger Mats Sundberg.
LO menar att reformen kan vara bra som komplement till andra åtgärder när det gäller kompetensutveckling, en pusselbit bland andra i finansieringen av utbildning.
Samtidigt väntar man inte att det ska få något stort genomslag bland LO:s medlemmar. Stora grupper har helt enkelt inte möjlighet att spara på det här sättet.
Därför kan man inte påstå att LO, trots den i och för sig positiva inställningen, tryckt på eller jobbat aktivt för att skynda på beslutet.
Och någon proposition att lägga fram för riksdagen är inte i sikte. Handläggarna dras med flera problem.
– Ja, det finns saker som är oklara, säger Jens Henriksson, ansvarig statssekreterare på finansdepartementet.
– Det gäller till exempel vilken myndighet som ska hantera detta, en befintlig eller en ny. Arbetsgivarnas medverkan måste också klargöras, så att man inte med systemets hjälp kan skaffa sig subventioner. Och vad händer när någon byter jobb?
– En tredje fråga som måste lösas är kompetenspremiens avgränsning, så att det inte blir för dyrt, säger Jens Henriksson.
Det har också funnits EG-rättsliga frågeställningar kring systemet, men det menar Henriksson är småkomplikationer.
Det är inte långt kvar till första juli, då allt skulle dras igång. Statssekreterare Henriksson låter, milt sagt, inte särskilt optimistisk till chanserna att få till en proposition under vårriksdagen.
– Det blir nog svårt att klara, medger han.
I slutet av det här året kommer över fem miljarder att ligga och skvalpa på det där kontot hos riksgälden, pengar som säkert kunde göra mer nytta någon annanstans.
Och det dröjer innan de kommer till användning för sitt syfte.
Om det någonsin blir så.
