En nyanställd verktygsmekaniker vid Mustadfors bruk i Dalsland fick 15 kronor mer i timmen än de andra. Både klubben och Metalls avdelning protesterade. De hävdade att arbetsgivaren struntat i det lokala löneavtalet och begärde hjälp från förbundet. Men Metall valde att inte begära central förhandling.

Metalls avtalssekreterare Anders Tiderman motiverar:

– Verkstadsavtalet är ett minimilöneavtal med löneskydd. Det är förbjudet att träffa avtal som ligger under minimilönen och det finns inget tak. Det motsatta problemet är mycket vanligare: att arbetsgivaren vill sänka lönen trots att det är förbjudet i våra avtal. Vi måste då vara konsekventa och inte öppna för lönesänkningar.

Om Metall drivit Mustadfors-fallet till Arbetsdomstolen hade förbundet, enligt Tiderman, tagit en stor risk. Arbetsdomstolen skulle kunna ha gett grönt ljus för lönesänkningar.

– Vad skulle vi då säga till alla de arbetsgivare som nu vill sänka lönerna? De hade kunnat säga: ni ville ju själva sänka lönen i Mustadfors. I så fall hade vi slagit undan benen för lönesänkningsförbudet och gjort oss själva en stor otjänst.

Metalls ställningstagande överraskade många. Leif Dahl, ombudsman i Helsingborg:

– Vi är många som levt i tron att Metall levererar ett centralt avtal som vi är fria att förbättra lokalt genom lokala avtal. Det är bra skralt av ett fack att inte kunna tillhandahålla mer än ett lokalt minilöneavtal och sedan är arbetsgivaren fri att lägga på som han vill.

– Det handlar inte om sänka lönen för någon medlem. Men Metall kunde ha tagit en förhandling och markerat mot arbetsgivaren: man kan inte bryta mot ett ingånget avtal.

– Nu signalerar Metall tvärtom att det är okej för arbetsgivarna att strunta i lönesystem och ingångna avtal. Nu kan chefen sätta lön. Det gör han när det lokala avtalet inte längre har någon betydelse.

Dokumentet Olika lön för lika arbete går igenom synen på lönetak inom Metall, Industrifacket, Grafiska fackförbundet och Pappers.