Arbetsmiljöverkets förslag att ändra reglerna för isocyanater vållar strid.
– Kraven mildras, det är ett steg tillbaka, säger Rolf Ählberg.
Han var tidigare Metalls arbetsmiljöombudsman och arbetar nu för Nordiska Metall och LO-distriktet i Stockholm med isocyanater. Sedan Metalls första isocyanatlarm 1977 har han sett hur frågan växt i betydelse och forskningen och kunskaperna ökat.
– Förslaget utgår inte från de erfarenheter som vunnits sedan härdplastföreskriften ändrades senast (1996) – tvärtom. Det verkar som om industrins lobbying för mildare krav fått gehör i stället.
Reglerna för isocyanater finns främst i Arbetsmiljöverkets härdplastföreskrift. Ändringarna innebär bland annat att metylisocyanat och isocyansyra endast nämns eftersom de också omfattas av en annan föreskrift, om luftföroreningar. Det medför lägre krav på arbetsgivarna. Där man enbart funnit dessa isocyanater behöver exempelvis de anställda inte som nu läkarundersökas för att få arbeta.
Varför vill Arbetsmiljöverket gör dessa ändringar?
– Vi vill renodla föreskriften mot ämnen som kan ge allergiska reaktioner och sensibilisering. Det finns inga vetenskapliga bevis för att dessa isocyanater orsakar sådana problem, säger Jan-Olof Norén på Arbetsmiljöverkets kemienhet.
– Dessutom vill vi renodla föreskriften så att den bara omfattar ämnen som används i produktionen. Metylisocyanat och isocyansyra bildas i stället under processen.
I en undersökning från Gjuteriföreningen nyligen hävdas att dessa isocyanater inte påverkade hälsan. Det överensstämmer med era resonemang, eller hur?
– Det är sant att den undersökningen ligger i linje med våra resonemang. Men glöm inte att vi fortfarande ser allvarligt på dessa ämnen.
Det finns forskning som pekar på att isocyanater kan komma långt ned i lungorna med hjälp av ultrafina partiklar i arbetsmiljön. Ert förslag nämner inget om detta. Varför?
– Det finns inte tillräckliga forskningsdata om ultrafina partiklar ännu.
Rolf Ählberg anser att kunskapen om de ultrafina partiklarna är en av de nya insikter som borde funnits med i ändringsförslaget:
– De konkreta forskningsresultat som påvisat stora mängder ultrafina partiklar i arbetsmiljön borde vara tillräckliga, om man följer försiktighetsprincipen.
Ählberg förkastar också idén om att inte ta med sådana isocyanater som bildas i produktionsprocessen.
– Alla skadliga ämnen ska naturligtvis med, det är en fördel med ett samlat grepp. När det gäller metylisocyanater visade ju Bhopalolyckan 1984 hur farligt ämnet kan vara, då tusentals människor dog av ämnet. Myndigheterna i USA har samma uppfattning om farligheten. Ändringsförslaget är dåligt och illa underbyggt, med den här inställningen minskas inga arbetssjukdomar.
På Arbetsmiljökemi i Hässleholm har Gunnar Skarping i många år forskat om isocyanater. Även han är kritisk till ändringsförslagen.
– Jag förstår inte tanken med att ta bort de ämnen som bildas vid termisk nedbrytning, exempelvis i produktionsprocessen eller vid slipning på lackerad plåt i en bilverkstad. För de som arbetar är det inte viktigt hur olika ämnen kommer ut i andningsluften utan att de finns där och att de är farliga.
– Vi har utöver metylisosynater och isocyansyra också funnit aromatiska aminer – en del ämnen så giftiga att man i andra sammanhang måste ha tillstånd för att alls få använda dem.
Skarping är också kritisk till att ändringsförslaget inte tar upp ultrafina partiklar. Och han godtar inte invändningen att det saknas forskning – tvärtom.
– För hela området isocyanater gäller att mer forskning behövs. Man vet inte ännu vilka isocyanater som är farligast och hur och varför de är det. Men eftersom man numera vet att dessa ultrafina partiklar finns – vi och andra har hittat dem – så måste man ta ställning. Det kan mycket väl vara så att det är de som orsakar sjukdomarna.
– Det är bland annat dessa forskningsresultat och upptäckten av att andra ämnen som aromatiska aminer bildas vid uppvärmning som motiverar en ändring av föreskriften. Annars ser jag inga skäl.
