Metallare ute på företagen har under senare år förlorat mycket av sitt inflytande på arbetsmiljön och arbetsorganisationen.
Det framgår av en enkät som Arbetslivsinstitutet gjort för att kunna svara på frågor från regeringen.
1995 uppgav 85 procent av tillfrågade lokala metallföreträdare att de hade ett stort inflytande över arbetsmiljön. I dag har siffran sjunkit med 23 procentenheter till 60 procent.
När det gäller ändrad arbetsorganisation har siffran för ”stort inflytande” sjunkit från 51 till 33 procent.
På PTK-sidan är skillnaden ännu större. Där uppgav 75 procent att stort inflytande över arbetsmiljön för åtta år sedan. Nu är siffran mindre än hälften, 35 procent.
Arbetslivsinstitutet har på regeringens uppdrag gjort en analys där det gällt att identifiera trender inom arbetslivet. Rapporten består av 18 uppsatser av olika forskare med olika aspekter på arbetsliv och arbetsmarknad. Bekymret med de höga sjuktalen är en anledning till att regeringen beställde analysen.
Mycket handlar om det försämrade inflytandet lokalt och för individen. Bakgrunden, menar professor Casten von Otter vid Arbetslivsinstitutet, är avregleringen av den finansiella marknaden på 80-talet:
– Den stenhårda produktionsstyrningen på långt avstånd, outsourcing och just-in-time skapar stress.
Casten von Otter vill inte återinföra ackorden men menar lite provokativt att man kan lära av det gamla systemet:
– Vi måste komma tillbaka till skapandet av ett systematiskt underlag för att bedöma vad som är en normal arbetsinsats. På ackordens tid hade man överblick över produktionen och kunde komma överens om rimliga arbetsinsatser. I dag kan man inte gå och snacka med förmannen om kraven är orimliga, för han har lika lite att säga till om.
– Styrningen saknar ansikte, säger Casten von Otter. Det heter att ”världsmarknaden” ställer krav, och kraven på en avkastning som tillfredsställer aktieägarna tenderar att bli omättliga.
– Den här opersonliga stressen är ett mycket påtagligt arbetsmiljöproblem som är en stor orsak till de höga sjuktalen.
Arbetsorganisationen, menar von Otter, har i dag blivit en restprodukt efter de ekonomiska övervägandena. Han tycker att man borde återinföra arbetsstudier, men inte för att sätta ackord:
– Man måste beakta hur mycket människor orkar med och hitta genomtänkta sätt att se till att de orkar.
– De som jobbar ska vara med och sätta produktionsmålet. Självstyrande grupper är ingen lösning om produktionsmålet är orealistiskt.
Outsourcingen är också en orsak till sjukskrivningarna, enligt von Otter:
– När man bröt sönder produktionen för att bara satsa på kärnverksamheten försvann ”reservarbetena”, reträttjobben för dem som inte var helt arbetsföra.
Ett annat problem är svårigheten att planera sitt arbetsliv, att få möjligheter till ett andra yrkesval i stället för att hamna i en ”åtgärdskarriär” om ens jobb försvunnit.
Casten von Otter tror att man med små åtgärder skulle kunna stimulera en aktiv arbetslivsplanering. Som det nu är styr formella krav för mycket, menar han:
– Man måste börja värdera erfarenhet på ett annat sätt. Validering är jätteviktigt: de praktiska kunskaperna måste värderas lika väl som de teoretiska. Det är en mycket viktig fråga för LO-grupperna.
Han pekar också på vikten av lokal arbetslivssamverkan så att det i en omställningssituation ska bli lättare att hitta ett passande arbete.
Casten von Otter föreslår också en morot för företagarna att förbättra arbetsmiljö och arbetsorganisation:
– Om man kan få ner sjuktalen bör företagen få del av de besparingar som det allmänna gör, säger han. Pengarna från försäkringskassan kan användas för att hjälpa arbetsgivarna att lösa problemen.
