Många arbetsolyckor och arbetssjukdomar orsakas av brott mot lagar och förordningar om arbetsmiljön. Men väldigt få fall går till åtal och dom.
– Lagstiftningen om företagsbot bör förstärkas, säger Ulla Lindqvist, LO:s andre vice ordförande.
I dag är det svårt att komma till rätta med arbetsmiljöbrott. Det kan vara problem att hitta den individ i ett företag eller en myndighet som är ansvarig för brister som lett till olyckor eller skador.
Nu vill LO att ett förslag i en sex år gammal utredning om ”straffansvar för juridiska personer” genomförs omgående.
Det innebär att ett företag kan bötfällas om man kan bevisa att någon person, inte vem, varit oaktsam.
LO arrangerade i dag (2003-10-13) en konferens med deltagare från myndigheter och fackförbund om vad som kan göras för att arbetsmiljölagen ska användas oftare. I klartext: varför får det begås brott som ingen straffas för?
Att det begås brott är alla inblandade överens om; Arbetsmiljöverket, facken, polis, åklagare.
– Alldeles för få fall går till åtal, sa Dan Holke från LO-TCO Rättsskydd, och Elisabeth Lewin från Arbetsmiljöverket fyllde på med att det finns för få fällande domar.
Polisutbildningen diskuterades, bland annat det faktum att arbetsmiljöbrott inte är ett särskilt ämne. De fall som poliseleverna väljer att studera hamnar sällan i den sfären.
Polisens roll beskrivs också som en attitydfråga. Kommer man till en arbetsplats där en allvarlig händelse inträffat betraktas det som en olycksplats, inte som en brottsplats, trots att det ofta är just ett lagbrott som ligger bakom det skedda.
– Här måste vi verkligen se över utbildningen och kunskaperna hos polisen, säger Ulla Lindqvist.
För ett par år sedan inleddes ett samarbete mellan Arbetsmiljöverket, Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen för att få till stånd en effektivare handläggning av arbetsmiljöbrotten med sikte på åtalsprövning, rättegångar och domar.
– Det verkar bra som ett första steg, säger Ulla Lindqvist. Vi får hoppas att det börjar fungera på regional nivå.
Men ytterst, menar Lindqvist, måste utbildningsinsatserna för arbetsgivarna stärkas. Där finns de största bristerna, säger hon:
– Det gäller inte bara kunskaper om anmälningsskyldighet när det gäller arbetsolyckor eller att bedriva systematiskt arbetsmiljöarbete.
– En del har inga kunskaper om nånting alls. Det är orimligt att man inte ställer hårdare krav.
