Toppchefer i svenska storbolag tjänar trettio gånger mer än en industriarbetare. Det är en svag utjämning mot några år tidigare. Men det är ändå historiskt stora skillnader, enligt en ny LO-rapport.
LO har ännu en gång granskat de totala inkomsterna för toppar inom den så kallade samhällseliten. Två hundra personer från bland annat folkrörelser, näringsliv och politik har studerats. I snitt tjänade de 11,7 industriarbetarlöner år 2002.
Allra mest tjänar näringslivets toppar. Femtio chefer för de största svenska bolagen inom flera branscher ingår i undersökningen. I de fall företagens vd:ar skattar utomlands har LO valt att jämföra med den högsta chefen i Sverige.
I snitt tjänade toppcheferna 30,2 gånger mer än en genomsnittlig industriarbetare år 2002. Tre år tidigare tjänade toppcheferna 32,4 industriarbetarlöner. En svag utjämning har alltså skett. Men toppcheferna tjänar fortfarande mer än de gjorde 1950, jämfört med industriarbetarna.
Och näringslivstopparna tjänar långt mycket mer än de gjorde 1980 när en toppchef bara fick ut 9,1 industriarbetarlöner.
LO listar fyra tänkbara skäl till att toppchefernas löneökningar åtminstone tillfälligt tycks ha planat ut.
• Den offentliga opinionen. År 2001 blev skandalerna i amerikanska Enron och Worldcom kända. Våren 2002 blev ABB:s pensionsavtal till sina tidigare svenska toppchefer Barnevik och Lindahl kända och hårt kritiserade.
• Institutionerna som äger företag har blivit tydligare och ifrågasätter kraven på allt högre chefslöner.
• Resultatbaserade ersättningssystem, att chefer får lön efter hur företagen utvecklas, har ifrågasatts allt mer.
• En lång period av växande börsutveckling bröts 2000.
