Kvinnor har mer besvär än män av vibrerande handverktyg. Kvinnor inom metallindustrin har flest skador. Det konstaterar Sonya H Bylund i sin doktorsavhandling.
– Redskapen är ofta för stora, de är gjorda för manshänder, säger Bylund.
Hur fick du idén till studien?
– Väldigt lite arbetsmiljöforskning bedrivs med kvinnor i fokus. Jag gjorde en litteraturstudie i ämnet kvinnor och vibrationer, och kom fram till att det egentligen inte finns någon bra sådan. Det fanns en lucka att fylla.
På vilket sätt är din studie intressant?
– Förhoppningen är att den kommer att lyfta fram och synliggöra kvinnorna som jobbar med vibrationer. Det finns ingen tidigare studie i samma ämne.
Vilka arbetsgrupper har du undersökt?
– Utgångspunkten är kvinnor som anmält arbetsskada, 374 stycken. Det handlar om i huvudsak tre grupper. Träarbetare, tandvårdspersonal och kvinnor inom metallindustrin. De har fått svara på en enkät.
Inom vilken av grupperna drabbas kvinnor hårdast?
– Svårt att säga. Min studie utgår från anmälda skador, och viljan att anmäla skiftar troligen mellan grupperna. Tandvårdspersonalen är helt klart överrepresenterad i förhållande till antalet yrkesverksamma, men de flesta vibrationsskadorna finns i metallindustrin.
Vad är det som skiljer kvinnor och mäns skador åt?
– Egentligen ingenting. Däremot är konsekvenserna väldigt långtgående för kvinnor eftersom de i större utsträckning än män dubbelarbetar. Det finns även en tendens att kvinnors symtom kommer snabbare, och att skadorna blir allvarligare. Men det är väldigt svårt att jämföra män och kvinnor eftersom de oftast gör olika jobb.
Var det något i studien som överraskade dig?
– Konsekvenserna! Det är knäckande för många att till exempel inte ens kunna städa sitt eget hem. Många kvinnor har förlorat hela sitt sociala nätverk till följd av skadan. De kan inte längre vara ute, inte äta på restaurang, inte handarbeta, inte cykla. Deras liv tar en drastisk vändning.
Vad hoppas du att din studie ska leda till?
– Alltså, först och främst vill jag fylla ut gapet mellan kvinnor och män i arbetslivsforskningen. Sen handlar det om att försöka få sjukvården att inse att även kvinnor har vibrationsskador, det förbises alltför ofta. Det är inte ovanligt att kvinnorna får en felaktig diagnos bara för att deras läkare inte ser sambandet mellan kvinnors arbete och deras skador. När en man kommer in med symtom frågar läkaren alltid vad han sysslar med. Den frågan glöms ofta bort när en kvinna går till doktorn.
Hur kommer du att följa upp din doktorsavhandling?
– Det vore intressant att gå vidare inom gruppen med tandvårdspersonal. Där har ofta kvinnor och män samma jobb. Det skulle kanske gå att undersöka om det är någon skillnad mellan hur män och kvinnor skadas av vibrationer. I till exempel Polen har man olika vibrationsföreskrifter för män respektive kvinnor, kanske borde det vara aktuellt här också?
Sonya H Bylund är 51 år och jobbar vid Arbetslivsinstitutet i Umeå. Disputerade nyligen vid Yrkesmedicinska institutionen på Umeå universitet med en undersökning, Hand-arm vibration and Working Women. Consequences and affecting factors, om hur kvinnor skadas i arbetslivet av vibrationer.






































































