Skyddsombudens möjlighet att stoppa arbetet ute på farliga arbetsplatser utnyttjas sällan. Bara ett 50-tal stopp om året rapporteras in till Arbetsmiljöverket. Samma tendens syns i tidningen Sias kartläggning av arbetsmiljöarbetet i Skogs- och Träfackets avdelningar.
– De vågar inte, de är rädda för arbetsgivarna, säger Wolfgang Falk, miljöansvarig i Skogs- och Träfackets avdelning i Östersund, i en kartläggning som Skog- och Träfackets tidning Sia gör i det aktuella numret.
Tidningen har låtit samtliga arbetsmiljöansvariga i de 17 lokalavdelningarna ute i landet fylla i en enkät. Frågorna rörde bland annat skyddsombudens verksamhet.
Svaren visar att det är ovanligt att skyddsombuden stoppar verksamheten. Rädsla att göra fel, osäkerhet och konflikträdsla är återkommande förklaringar bland de miljöansvariga.
Andra svarar att det räcker med att arbetsgivarna vet om skyddsombudets maktmöjlighet. Påpekanden från skyddsombudet brukar hörsammas. Det allra mesta löses i samförstånd.
Elmer Holmberg, arbetsmiljöombudsman på Metall, är inte förvånad över resultatet i Sias enkät.
– Vi vet att förtroendevalda blivit allt mer försiktiga med att använda maktmedel.
– Vi är för snälla. Det är en allmän tendens. Jag menar, i den kommunala sektorn har det gått så långt att anställda står med svarta påsar över huvudet för att våga berätta om arbetsförhållandena.
Uppgiften att bara ett 50-tal stopp genomförs årligen tycker han är typisk.
– Väldigt lite. Bara Metall har ju runt 12 000 arbetsplatser.
