Den som tillverkar plastpåsar lever farligt. Monotont arbete och tunga arbetsmoment ökar risken för förslitningsskador. Projektet ”plastpåse” ska få folk att må bättre.
Bärkassar, blöjförpackningar, brödpåsar. Tillverkningen av det enorma antalet plastpåsar sätter sina spår i arbetarnas hälsa. Lyfta, packa och montera sliter på kroppen, något som syns tydligt i Afa:s (arbetsgivarnas och fackens gemensamma försäkringsbolag) arbetsskadestatistik.
Plastpåsbranschen ligger högt på skadelistan. På åtta arbetsplatser i branschen hamnar notan för sjukkostnaderna på, sammanlagt, närmare nio miljoner kronor om året.
I en industrilokal i Järna utanför Stockholm finns nu den perfekta arbetsplatsen. Det är i alla fall vad Grafiska fackförbundet som tillsammans med Industrifacket, arbetsgivarna i Grafiska Företagens Förbund och Allmänna Industrigruppen, Afa och Kungliga Tekniska Högskolan, KTH, ligger bakom försöket hoppas på.
Här har folk från KTH byggt om en konverteringsmaskin och försett den med ett ergonomiskt utmatningssystem. De har också sett över ventilation, ljus och buller och emballagehantering.
Utmatningsstationerna är den största utmaningen när det gäller påshanteringen, säger Grafikernas arbetsmiljöombudsman Erik Georgii.
– Det är ett enahanda jobb som närmast ofelbart ger skador. Men nu har de hittat en teknisk lösning som bör fungera.
Projektet utvärderas i november och blir det tummen upp är produktionslinjen i Järna tänkt att fungera som en typarbetsplats att komma och titta på. Sen återstår det för arbetsgivarna att inse värdet av att installera rätt utrustning ute på arbetsplatserna.
Erik Georgii är försiktigt optimistisk. Visserligen har arbetsgivarna lagt ner en hel del på projektet i Järna, men i slutänden är det pengarna som styr.
– Vi skär inte i guld med täljkniv någonstans i branschen.
