På ytan kunde det varit en ganska vanlig svensk facklig strid för att få kollektivavtal. I stället blev det EU:s mest omtalade arbetsmarknadskonflikt. Nu slåss vänster och höger om att få skriva historien om Vaxholm.

För ett år sedan rasade konflikten i Vaxholm där Byggnads till slut satte ett lettiskt bolag i blockad för att få ett svenskt avtal.

På ytan var det en relativt vanlig facklig konflikt. Men redan förra året fylldes medierna av rapporter om just den här konflikten. Ändå anade ännu inte alla dess enorma politiska sprängkraft.

Fortfarande betvivlade även erfarna fackliga jurister som Dan Holke på LO-TCO Rättsskydd att en nationell arbetsmarknadskonflikt kunde vara något för EG-domstolen.

Nu vet vi att det är just det som hänt. Arbetsdomstolen har bett EG-domstolen om svar i Vaxholmskonflikten. Svaret kan dröja i flera år. Men när det väl kommer kan det sätta hela det nuvarande kollektivavtalssystemet i Sverige på spel.

En fråga kommer att vara: tillåter EG-domstolen att svenska fack strider för svenska kollektivavtal när det redan finns utländska avtal i företagen?

Det är i efterföljderna av den framtida EG-domen som parterna på arbetsmarknaden i Sverige kan tvingas att ta ställning till olika alternativ: lagstadgade minimilöner? Godkänna att avtalens minimilöner används? Eller låta staten lagstifta om kollektivavtal, så kallade allmängiltiga avtal?

Debatten rasar redan nu med Vaxholmsstriden i fokus. Ingvar Persson, ledarskribent på Aftonbladet, kommer i dagarna ut med en ny bok om Vaxholm och dess följder. Ingvar Persson ser Vaxholmskonflikten som en vattendelare i svensk arbetsmarknadshistoria och politik.

Det har han onekligen fog för. Debatten om Vaxholm har visat på en starkare polarisering än vad som är vanligt i tider när höger och vänster lånar argument från varandra.

De borgerliga partierna fördömde Byggnads agerande i Vaxholm, det gäller även moderatledaren Fredrik Reinfeldt som annars vill profilera sig som fackföreningsvän.

Och det har i efterhand visat sig att det inte är vilka som helst som sponsrat det lettiska företagets juridiska kostnader. Bakom lettiska Laval fanns pengar från Svenskt Näringsliv, alltså samma arbetsgivarorganisation som i andra sammanhang gärna stödjer kollektivavtalssystemet.

Polariseringen kring Vaxholm syns också i vad som skrivs om konflikten. Just nu pågår en kamp om historien. Ingvar Perssons nya bok vill lyfta fram att kampen för avtal i Vaxholm i grund och botten är en klasskamp. Han ställer frågor om hur facket ska agera för att bygga en modern svensk modell.

När Dagens Nyheters kultursidor nyligen skrev om Vaxholmskonflikten i stort uppslagna artiklar var utgångspunkten en annan.

I DN gjorde journalisten Maciej Zaremba stor affär av två saker. Dels att Byggnads ombudsmän vid blockaden skämde ut sig genom att skrika ”Go home” till lettiska arbetare. Dels hävdade Zaremba att Byggnads brutit mot alla förhandlingsregler genom att i förhandlingarna kräva att det lettiska företaget skrev på ett avtal som gav de anställda 145 kronor, mer än avtalets miniminivå.

Vad Zaremba däremot inte berättade var att kravet på 145 kronor, som uppges vara snittlönen för byggnadsarbetare i Stockholm, ställdes i en lokal förhandling. Efter det hade företaget flera tillfällen att skriva på ett helt vanligt avtal med Byggnads. Det skulle i så fall varit ett avtal där stupstocken, ”minimilönen”, är 109 kronor. Därefter skulle Byggnads och företaget i vanlig ordning förhandla om vilka löner som verkligen skulle gälla.

Ingenting av detta nämns i Dagens Nyheters artiklar. Inte heller nämnde DN:s artiklar att företaget ljög om vilka löner som gällde. Företaget hävdade att deras lettiska anställda tjänade omkring 80 kronor i timmen. I själva verket tjänade de bara mellan 20 och 35 kronor i timmen, enligt ett avslöjande i tidningen Byggnadsarbetaren.

Det sistnämnda går att läsa om också i Ingvar Perssons bok. Historien om Vaxholm har ännu inte nått sitt slut. Men den nyutkomna boken och de nyligen publicerade artiklarna i DN visar att det redan finns vitt skida sätt att skriva historien. Och vitt skilda slutsatser att dra från den.