Gona Mustafa riskerade att bli avstängd från a-kassan efter att arbetsgivaren Ericsson hade betalt en utbildning åt henne. I förrgår var hon på väg till socialkontoret. Då kom beskedet från kassan: du får din ersättning.
Nyligen berättade Dagens Arbete om Gona Mustafas arbetskamrat, Tiiu Risto, som också fått sina studier betalda av Ericsson efter att ha blivit uppsagd från företagets fabrik i Nynäshamn.
A-kassan ansåg att Tiiu Ristos utbildning var ett avgångsvederlag och drog in ersättningen i nästan fyra månader.
Gona Mustafa, som fått både en så kallad ”stanna-kvar-bonus” och utbildning av företaget, riskerade en avstängning på nästan sex månader.
Men nu meddelar IF Metalls a-kassa att utbildningen inte ska räknas som ett avgångsvederlag.
Däremot förlorar Gona Mustafa motsvarande tre månaders ersättning från kassan på grund av att hon fick ”stanna-kvar-bonus”. Trots det är hon mycket lättad:
– Pengarna var slut, nu kan vi åtminstone köpa mat och kläder.
För Tiiu Risto kan a-kassans beslut vara goda nyheter.
– Givetvis kommer vi även att se över det fallet och ta hänsyn till de nya fakta som vi samlat in, säger Charlotte Hasselgren, juridiskt biträde på IF Metalls a-kassa.
Omprövningen väntas vara klar i nästa vecka.
Fakta:
Trots att Gona Mustafa får sina pengar, är det fortfarande oklart vad som gäller när uppsagda får en utbildning bekostad av företaget.
Enligt Charlotte Hasselgren på IF Metalls a-kassa är lagen om arbetslöshetsersättning (ALF) skriven på ett sådant sätt att utbildning kan räknas som ett avgångsvederlag.
Men i dag har inte a-kassan någon dom som styrker en sådan tolkning. Det enda liknande fall man har hittat är från länsrätten i Stockholm 1998 (Ö 8183-98). Då kom rätten fram till att bidrag till utbildning inte var ett avgångsvederlag.
Men det fallet skiljer sig från Gona Mustafas och Tiiu Ristos. Dessutom var det en dom i lägre instans, vilket betyder att den inte spelar så stor roll för a-kassornas beslut.
När IF Metalls a-kassa nu ändå väljer att betala ut pengar till Gona Mustafa lutar man sig mot något som man kallar ”handläggarpraxis”, det vill säga hur man gjort tidigare i sådana här fall.
