Fler internationella ramavtal med facket ger en viktig draghjälp för arbetare i u-länder som vill förbättra sina villkor. Det är en av slutsatserna i en rapport om globalisering som presenterades i dag.
Globalisering är inget som är enbart bra eller dåligt. Det enas de fem författarna till rapporten ”Social utveckling i u-länderna” om. Den ökade rörligheten i världen för med sig både för- och nackdelar, vinnare och förlorare.
Till exempel är globaliseringens möjlighet för företag att verka över nationsgränserna bra eftersom det skapas fler jobb i u-länderna. Samtidigt finns det en risk att internationella normer och principer om grundläggande arbetsvillkor inte efterlevs. Dessutom får inte alla hänga med och dela på kakan.
Dagens Arbete har pratat med Khalid Mahmood på den pakistanska organisationen Labour Education Foundation, LEF, som organiserar och utbildar arbetare. För de pakistanska arbetarna har globaliseringen haft mycket negativa effekter, menar han. Bland annat har internationella riktlinjer från IMF (Internationella valutafonden) och Världsbanken fått förödande effekter, menar han.
– Vår regering har anammat riktlinjerna och öppnat upp marknaden genom privatiseringar och nedskärningar vilket har gjort att nästan 100 000 arbetare fått sparken mellan 1987 och 2005. Vi väntar oss att lika många till kommer att mista sina jobb de närmsta åren.
Samtidigt som industrier privatiseras tar staten allt mindre ansvar för medborgarnas utbildning, hälsa, transport och så vidare, säger Khalid Mahmood.
Rapportförfattarna har ingen enkel lösning på globaliseringens baksidor, utan pekar i stället på en rad olika åtgärder som kan vidtas för att påverka utvecklingen i en positiv riktning. Bland annat är u-ländernas egna insatser avgörande, skriver de.
De nationella regeringarna har själva ansvaret för att utveckla en hållbar politik för ekonomisk och social utveckling och för att rättvist fördela det välstånd som skapats (länder i kris undantagna).
Handelsvillkoren måste också bli rättvisare, biståndet öka och företagen ta ett större socialt ansvar. Där länderna saknar vettiga lagar och regler måste företagen själva sätta upp villkor och formulera uppförandekoder, skriver rapportförfattarna.
De menar att företag, däribland svenska, som sluter internationella ramavtal med facket kan hjälpa arbetarna att förbättra sina villkor. Att avtalen sedan efterlevs måste förstås övervakas och de bästa övervakarna är enligt författarna fackets medlemmar.
Rapporten hittar du här.
Texten är korrigerad 16/8 2006.
