Arbetarlitteraturen lever, men i dag handlar den sällan om män som arbetar i fabriker. De moderna skildringarna av arbetarklassen utspelar sig allt oftare bland kvinnor bakom affärsdiskar, i kön på ICA eller i det egna hemmet.

Det här är temat för sjunde upplagan av Ordets Dag, som arrangeras i morgon i Umeå. På programmet står bland annat föreläsningar av författare som skriver ur ett klassperspektiv och en paneldiskussion under rubriken ”Arbetarlitteraturens återkomst”.

– Man kan se en renässans av den här litteraturen, säger en av arrangörerna, Jan-Olov Carlsson, som till vardags är vice ordförande i verkstadsklubben på Volvo Lastvagnar i Umeå.

Men där sjuttiotalets arbetarskildringar ofta kretsade kring ideologi, försöker dagens författare i stället beskriva sökandet efter identitet.

Då var det männen som beskrev arbetsplatser inom industrin, i dag är det allt oftare kvinnor som berättar om livet som kassabiträde, servitris eller hustru och mamma.

– Det gemensamma för dem alla är att de tar upp arbetarklassens liv och värderingar, säger Tony Samuelsson, som själv kallar sig arbetarförfattare och deltar på scenen på Ordets dag.

Tony Samuelson har beskrivit den här utvecklingen i essäboken Arbetarklassens bästa partytricks. Där hävdar han också att det finns en större grupp författare som passar in under begreppet ”klasskildrare”.

Han menar att det finns mer som förenar än skiljer Majgull Axelsson från Liza Marklund eller Ivar Lo Johansson från Ulf Lundell.

Han pekar också på att ny generation författare börjar publicera sina klasskildringar från förorten och nämner Jonas Hassen Khemiri (Ett öga rött, Montecore), Jennie Dielemans (Tackar som frågar) och Marjaneh Bakhtiari (Kalla det va fan du vill).

– Hos dem – liksom hos Ivar Lo – är klassidentitet ett viktigt begrepp, säger Tony Samuelsson.

Ordets dag firas på Folkets hus i Umeå på lördag 30 september klockan 12–17. Arrangörer är bland annat ABF, LO idédebatt, Ordfront och IF Metall.