Löneklyftorna ökar mellan arbetare och tjänstemän. Förra året steg tjänstemännens löner med i snitt 800 kronor i månaden, arbetarnas med 460 kronor.

LO årliga lönerapport, som lades fram i dag, visar att den genomsnittliga lönen på hela arbetsmarknaden är 19 100 för en arbetare och 23 700 för en tjänsteman.

Den privata sektorn ligger klart över den offentliga, både när det gäller arbetare och tjänstemän.

Kvinnornas löner ligger fortfarande klart under männens. Men under 2005 ökade faktiskt kvinnolönerna mer än manslönerna, 3,0 procent mot 2,6. Bland arbetare var utjämningen störst. Kvinnolönerna ökade med 2,8 procent mot männens 2,3.

Även i kronor räknat ökade arbetarkvinnornas lön mer, 480 mot 450. Inte mycket, men ändå ett trendbrott.
På arbetarsidan är lönen för lika arbete nästan helt utjämnad mellan könen. Inom respektive yrke tjänar män och kvinnor praktiskt taget lika mycket.

Men som tidigare är det tydligt att kvinnodominerade branscher och avtalsområden ligger på en betydligt lägre lönenivå än mansdominerade.

Nu inleds en ny avtalsrörelse. Då brukar det alltid heta att det är den konkurrensutsatta sektorn, främst industrin, som ska vara normgivande. Samtidigt höjs kraven på högre påslag för de kvinnodominerade yrkena, exempelvis inom den offentliga sektorn.

Hur går den ekvationen ihop? LO:s avtalssekreterare Erland Olauson svarar:
– Nu ska våra förbund enas om normsättningen inför avtalsrörelsen. Visst är det traditionellt så att det är den konkurrensutsatta sektorn som bestämmer hur stora löneökningar vår ekonomi tål.

– Men när vi kommer till fördelningen är frågan om de mansdominerade områdena är beredda att ge kvinnobranscherna mer, utan att kräva kompensation, säger Erland Olauson.

Olauson nämner satsning på höjda lägstalöner som exempel på åtgärder som kan gynna kvinnor.
– Man ska inte glömma att även förbund som IF Metall har kvinnodominerade avtalsområden med låga löner. Det ligger i allas intresse att klara det här problemet långsiktigt.